Då energin aldrig ville ta slut! Minns inte NÄR jag kände så sist. Det börjar vända nu. Drygt en vecka med LCHF och inkörningsperioden med mosig hjärna börjar se sitt slut! Det där sesambrödet innehåller, om än väldigt lite, men ändå tillräckligt mycket kolhydrater för att det skulle kännas av. Sötsuget kom direkt!! Idag har jag kört i princip kolhydratfritt och därmed kom energin tillbaka. Det märktes tydligast då jag efter middagen, istället för att drabbas att jordens mest depressiva utmattningssyndrom, hoppade upp och körde järnet igen! Inget blodsocker som sjönk. Jag som egentligen skulle sitta i kassan ikväll tyckte mig ha såå mycket viktigt att fixa med så istället fick Gunilla vackert sitta där i mitt ställe. Jag hade t.o.m. tankar på att jobba över och fronta upp hela butiken för att morgondagens patrull skulle få sig en glad överraskning.Jag ringde t.o.m. hem för att höra om Jimmy skulle iväg på träning eller inte. Men sen insåg jag att inte en jävel skulle se det och uppskatta gesten. Så då sket jag i det. Det där med osjälviska goda gärningar är bara skitsnack. Klart som fan man vill ha ett dunk i ryggen!!
Fick ett kanonrecept på smoothie av min lchf-anhängare Maria.
1 dl grädde
1dl turk yoghurt
1 ägg
hallon efter behag
Kanonfrukost för mig och Jimmy som båda alltid stressar ut genom dörren på morgnarna. Jag förbereder det kvällen innan. Brukar även koka ägg så att det hela tiden finns att kasta i sig när tiden tryter.
Till lunch blev det omelett
Middagen bestod av gårdagens rester.
Nu vill min älskade sambo ha datorn. Hahaha, satt ni tungan i halsen? Ni vet, han, som jag brukar kalla karljäveln! Samma man, ny kvinna.
Peace out ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar