När jag denna gång, börjar känna av de karaktäristiska symtomen så fylls jag av en känsla av panik. Jag som mått så bra i 2 hela veckor nu. Jag vill inte ner i mörkret igen! Jag orkar inte! Jag tror inte nån kan förstå hur otroligt påfrestande det är. Det känns som ett konstant maratonlopp som pågår i dryga veckan. Jag började känna av det så smått i Lördags. Det börjar alltid med att det kryper i skinnet på mig. Allt jag tar i känns smutsigt. Jag vägrade ta i disken i diskhon eftersom det fanns spår av kaffesump där. Jag vrålade åt Jimmy och han lugnade mig och visade att det inte var någon fara medan han diskade bort det lilla som var där. När jag senare hittade hans tandborste som låg
på handfatet och inte
i lådan fick jag psykbryt och slängde in den i väggen med ett
"Mennoärevälförbannat!" Sen fick han sin beskärda del av skäll. Och efter bakningsfiaskot så insåg jag att om inte jag går och lägger mig nu så kommer jag förmodligen få en hjärtinfarkt. Fy fan så synd det är om min sambo ibland. Jag beter mig som en riktig skitstövel och är fullständigt medveten om att jag gör det också. Jag
vet, att jag är elak, otacksam och spydig. Han
vet varför och bara tar emot och vänder andra kinden till. Oftast.
Jobbigt är bara förnamnet.
Nåväl. Nu hoppas vi bara att psykofarmakan gör sitt och får mig sådär odrägligt tillfreds och harmonisk. Jag ser Ferdinand framför mig.
 |
| google.se |
Jo! Till middag idag åt jag huskplättar! Med grädde och hallon.
1 portion
- 2 ägg
- 1 msk fiberhusk
- 1½ dl grädde
- 1 krm kardemumma
- 1 krm salt
Vispa, låt svälla i 5 minuter, stek på medelhög värme i massor av smör
Jag rekommenderar inte att göra mer än 2 portioner åt gången då husken har en tendens att svälla för mycket och bli väldigt svårstekt. Jag tror jag fick 8 plättar på en sats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar