VICTORIUS

Elenor är trotsig. 2-års trots heter det visst. Kanske det, men det är helt säkert också en blandning av leda. Det är tråkigt att vara hemma länge. Speciellt när man börjar känna sig piggare igen. 

Natten till igår var en mardröm. Likaså resten av dagen, bortsett från de två timmat vi spenderade på mitt jobb. Det tyckte hon var riktigt kul. Hon som dessutom brukar vara så extremt blyg mjuknade efter en stund. Hon vinkade hejdå till Mats och gav (om än lite tveksamt) Gunilla en hejdå-kram.

Väl hemma igen började trotset på allvar. Hon kastade tv-dosan i backen och tog sedan batterierna och gömde under soffan(Alla som sett vår soffa vet att den väger ungefär 150 kg och har ett 4-5 cm mellanrum mellan golvet och soffan, så det var inte ett sånt jätte uppskattat stunttrick) När jag sedan gav mig f-n på att hon skulle plocka upp dosan igen så började hon alltså spotta ( I KNOW!!!) på golvet. Vid det här laget hade Jimmy kommit hem och joinat kampen. Drygt en timme höll vi på. Nu skulle hon inte bara plocka upp dosan utan även torka upp spottet från golvet.

Idag tog hon 100 st (kanske inte hundra, men en hink med tuschpennor) och hällde ut över köksgolvet. Jaja, tänkte jag. Det här var ju en rolig lek men det där plockar inte jag upp. Och i.o.m.d. så inledde jag en 40 minuters maktkamp. Det skreks en hel del. Men jag ploppade in öronpropparna och ställde mig och diskade medan ungen i vild förtvivlan gick bärsärkagång och pennorna ven genom luften. Det enda jag gjorde var att med jämna mellanrum peka på pennorna och burken "Pennorna i burken" Men hon plockade upp dem tillslut!!!  Då blev det beröm, glass och Pippi. Det tycker jag är A och O i uppfostran(oj, håll i er så pretentiöst det lät, ej menat riktigt så men...)  kanske i livet också, men som vi alla vet så blir ju livet aningen mer komplicerat sen. Nåväl, kontentan av det hela är i alla fall: Man tjänar aldrig på att uppföra sig dåligt. Men man tjänar på att uppföra sig bra. Ett mantra vi kör med på de stora tjejerna också. I morse t. ex. frågade Josefine innan hon gick till skolan: "Det står soppåsar på bron. Vill du att jag tar och slänger dem?  Dra mig baklänges. Jag tackade så innerligt, men det skall icket förglömmas när hon kommer hem heller! Måste komma ihåg att göda det bra beteendet mer än det mindre bra! Nu låter det kanske som att jag vill "lära" er hur man uppfostrar barn. (ja men varför inte? Kanske ska ta och skriva en bok, med fler självklarheter?!!) Nej, skämt åsido. Detta är nog mer en påminnelse till mig själv då jag allt som oftast frustrerat sliter mitt hår för att jag känner att jag inte har den minsta koll alls på vad jag håller på med.