TVÄRIS

Tar detta tillfälle till att försöka blogga lite. Tillfället som ges är inte optimalt då det är ett herrans liv och surr runt omkring mig. Så om jag verkar osammanhängande så vet ni varför. Jimmy och tjejerna är på väg ut. Linnéa och Jimmy ska på hennes innebandymatcher på tomtebo idag så det är mycket som ska med. Elenor som härmar precis allt hon ser stod precis med pappas deo och rollade sin mage, men också sin mun. Så nu står hon och spottar och fräser. Josefine surar på sitt rum efter att ha smällt igen sin dörr så fönsterrutorna skallrade. Osäkert varför. Det var nåt om några skor. Josefine hade tagit Linnéas skor från mamma, nu vill Linnea ha på sig dom. Om Linnéa vill ha dem på sig in till stan idag så får hon det sa pappa. Men då vill jag följa med till stan sa Josefine. Det får du inte sa pappa. Sen smällde det i den tidigare nämnda dörren. Nyss klev Josefine på Linnéas knä som hon hade ont i efter att Josefine slungat en medalj där tidigare i morse. Nu klev Linnéa på Elenors fot. Nästan. Nu ...........

(halvtimmes break i skrivande då dem ska ut genom dörren och Elenor ska lirkas med för att få att inte bryta ihop totalt av det faktum att hon inte får följa med)

Nu har jag lagt Elenor, men hon är vaken fortfarande. Orkar inte lirka/vyssja mer. Hoppas bara just nu att hon ska ta sitt förnuft till fånga och somna. Mitt huvud spränger. Jag klarar inte av när det blir rörigt runt omkring mig. När ljudnivån är så hög att vi aldrig skulle märka om botniabanan tog en omväg genom vårt vardagsrum. Jag hamnar i ett strokeliknande tillstånd. Fråga mig om vilket år det är, så står jag alldeles säkert som en mört med stora glasartade ögon och gapar fånigt. Så är det. Jätte jätte dålig egenskap hos någon som lever med familj.
När Jimmy (tillslut) steg upp idag så tyckte han att det skulle väl inte vara mycket begärt att få fika och läsa tidningen i lugn och ro utan att någon klättrar på honom, ställer tusen frågor och ska ha hjälp med diverse.....ja. Då gnistrade det till lite i mamman som under morgonen nästan med våld fått sära på barn som håller på att slå ihjäl varandra, skrubbat toaletten medan den lilla "hjälper", dukat fram, dukat bort, dukat fram och dukat bort igen och insett att diskmaskinen inte gått igång igårkväll så den är fortfarande lika full och LIKA skitig. Så jag sa med vänlig men bestämd ton (röt inombords alltså) att: VILL MAN HA LUGN OCH RO I DEN HÄR FAMILJEN SÅ STIGER MAN UPP INNAN RESTEN AV FAMILJEN VAKNAT.

Eller vill man hinna blogga så tar man med sig datorn in på toa och skriver medan man skiter!

Nu blev det en massa babblande istället för att berätta att jag minsann köpt mig ett par nya dyra riktiga (varken gravidjeans eller leggings) jeans och ska få dambesök ikväll i form av Ida bygdén.-Vi ska se på skräckfilm och surra tungorna råa. Sen har jag även fastställt att jag har sovmorgon i morgon.  Jag ska ladda med öronproppar, ögonbindel och nässpray. Ingen eller inget skall få förstöra det.
Nu måste jag torka mig, sen ska jag städa så att Ida tror att det alltid ser ut såhär hos oss. ;)

Korr: Jag måste äta något först. För i all kalabalik när det serverades lunch här så glömde jag bort att äta själv. Ni ser. Inte alla indianer i kanoten jämt.