Ja, ni känner ju mig. Jag håller helt enkelt inte saker gömda i dunklet. Jag är öppenhjärtlig och står för allt helvete jag försätter mig i. Brace yourselfs. Det här slår allt jag någonsin tidigare ställt till med.
Jag tror inte att jag sket igår.
Vilket betyder att jag hade en laddning bortom denna värld. Så, som för alla andra när nöden trycker på så uppsöker man toalett. Sagt och gjort. I did my business. Big time.
Och som vanligt när jag är klar och spolar så vänder jag mig om innan jag slår igen locket och kollar så att inte nästa person som måste uppsöka denna fristad behöver mötas av en otrevlig överraskning. D.v.s. jag ser till så att jag lämnar rent och snyggt efter mig. Det tycker jag att man gör.
Men förstå mig fasa när jag tittar ner och upptäcker hur vattnet istället för att spolas undan, stiger.
Och stiger.
Och stiger.
Nej, nej, nej, nej, nej.....snälla.....oooh gud hjälpe mig.
Det stannade precis under kanten.
Piew. Men vafan gör jag nu?
Eftersom jag hellre skulle dö innan jag bad någon annan lösa "problemet" så bestämde jag mig för att ta "saken" i egna händer.
Nej, nej, lugn nu. Inte den saken.
Jag hittade en sån där sugkopps-grunka och satte igång. Men det hände inte mycket. Förutom att det efter en stund började bubbla och låta konstigt bakom mig. Varpå jag vänder mig om och ser ett rör som sticker upp från golvet med en plastplupp som lock. Röret är ungefär 5 cm i diameter. Pluppen ligger på sidan och upp ur röret så väller det upp saker som ingen människa NÅGONSIN skulle behöva bevittna. Ni kanske kan tänka er? Inte? Nej men, det kommer upp kiss och bajs. Gammalt. Som någon slags sörja. Jag slänger på pluppen igen och sätter foten över. Tar av mig plasthandskarna och lirkar upp mobiltelefonen och ringer Gunilla som står nere i posten tror jag.
"ÅÅh guuuuud, du måste komma hit!!"
"Nej men aldrig, du vet att jag spyr"
"Nu kommer du hit, jag börjar snart grina!"
Sen stod vi i en och en halv timme med propplösare, rensningsband och sugpropp-grejen.
Ömsom hulkandes, ömsom gråtandes, skattade, skrek, kved, tjöt, svor, och återigen hulkande.
När vi tillslut fick höra det där bubblande, slurpande suget från alla rör och hörde hur "proppen" släppte så var det som att vi hörde änglarnas sång. 1½ timme senare alltså.
Slutet gott, allting gott. Men det där med att "den som spar han har".......ingen värdighet kvar, i detta fallet.
2 kommentarer:
HaHaHaHa.. Önskar att jag skulle ha fått bevittna detta.
Du skulle ringt mig... Det där sysslar vi med var å varrannan dag på jobbet...., tyvärr.... Studenterna är expert på göra stopp i avloppen...;(
Skicka en kommentar