Men vad hände? Allt gick så fort. Först kom Jimmys arbetskamrat/fiskekompis/pojkvän/särbo förbi på skoter. Kort därefter släntrade Jimmy och tjejerna in. Kaffe kokades, dracks. Mat lagades, åts, dukades bort (Tvätten från halsbänken försvann mirakulöst, med vissa påtryckningar). En och en halv timme senare så finns det inget spår av att någon varit här. Jag sitter återigen ensam och njuter av denna ljuvliga egentid. Jag älskar företagsamma karlar. Det är det absolut bästa jag vet. När Jimmy på eget initiativ tar med sig hela familjen och lämnar mig ifred, det är då jag älskar honom som mest! Hahah, jag är en mästare på att uttrycka mig, jag vet. Men det är den brutala sanningen! För att jag vet att han gör det för min skull, utan att säga det. Egentid är den bästa tid jag vet. Hellre det, än en blomkvast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar