UTFLYKT

Dessa veckor då det bara är jag och Elenor hemma på eftermiddagarna är ofta väldigt lugna och sköna. Men ibland kan det bli tråkigt också. Så därför bestämde vi oss för att åka till Leos lekland idag efter arbetet. Även Mats (från jobbet) och hans son Sam ("the man") som är lika gammal som Elenor (Sam alltså, Mats är.....låt oss säga...inte ny ;) ) hakade på. Det blev helt klockrent. Det var första gången för mig och Elle och förutom vi fyra så var det kanske ett par tre andra barn (förmodligen personalens barn) där! Eftersom Elle belle bi inte är det mest ta-för-sig-gaste barnet på jorden så kändes det jätte skönt att få härja fritt. Hon var väldigt skeptisk och ville först inte ens lämna kapprummet.

Hon var helnöjd med att försöka klättra på skostället. "Mamma nää'ää.......nää'ä mamma...." skakade hon på huvudet då vi gick mot den stora salen. Men tillslut släppte det och hon hade riktigt skoj! Sam var helt genomsvettig och mer vild än tam så jag törs påstå att han också hade det väldigt trevlig. Känner mig som en jätte bra mamma nu som verkligen ägnat varje sekund åt min kära dotter hela eftermiddagen och kvällen. Men det är väl bra! Hur ofta får man känna så egentligen? Egentligen. Att vara förälder innebär annars mest en massa, oro, ångest och dåligt samvete. Ni vet hur jag menar.