Det känns som att jag ligger efter i allt. Jag hatar att vara sjuk. Mest för att jag känner att jag kommer efter i hushållsarbete. Men nu har Jimmy faktiskt varit duktig, och låtit mig slippa tjata, och städat, diskat, dammsugit och skurat. Men jag känner ändå att jag ligger efter. Min hjärna går på högvarv, det kryper i benen trots att värken fortfarande finns kvar. Jag är fortfarande för sjuk för att vara frisk men för frisk för att orka vara sjuk. Hjärnan går verkligen på sparlåga när man är sjuk märker jag nu. För jag har så mycket tankar att ta igen. Så många intryck som kräver åsikter. Eller intryck var kanske fel ord. Man får egentligen inte så många olika intryck från soffan och sängen. Men jag märker ändå att livet pågår runt om mig. Ni skulle höra monologerna, diskussionerna och resonemangen som pågår i mitt huvud nu. Jag tror att det är all den frustration som jag bär på från förkylningen som gör att jag nu känner att jag måste slå mig fri från den. Jag har så mycket jag vill skriva och gå in på. Saker jag vill tycka och skrika och viska. Men jag har inte tid. Jag får fortsätta gå runt här och ha dessa monologer i mitt huvud medan jag ömsom plockar, ömsom fixar, ömsom donar med den lilla energi som smugit sig på.
Nu ska min vårdare ha datorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar