På fredagskvällen åkte jag in till min goda vän Sandra i stan. Eftersom klockan var sen när jag anlände hade jag tagit med mig frysta pizzor och en påse ruccolasallad. Vet inte om det var för att vi båda var vansinnigt hungriga, förmodligen var det så, men det var den godaste pizzan jag avnjutit. Själv surrade jag dock så otroligt att jag fick äta halva pizzan kall. Men den var lika god ändå! Eftersom vi jobbar inom samma bransch så tycker jag att det är väldigt underhållande att få höra på hennes extraordinära kundmöten i kundtjänsten. Aldrig att vi på lilla ICA nära, Hörnefors någonsin skulle råka ut för sådana nutcases som det tydligen finns gott om bara 3 mil norrut. Folk spottar, skriker, försöker bryta sig in i kundtjänst i ren ilska. De får jobba med knarkhundar, poliser och väktare. Medan de värsta vi kan vara med om under en vecka är att se hur en kund snyter sig i bara handen och sedan slänger iväg snoret på golvet så att det bara sjaskar! De hittar bajskorvar i provhytterna, bajs utsmetat på toalettväggarna och kisspölar (från en vuxen kvinna, ja) mitt på golvet på en väldigt öppen yta. Ja, man slutar aldrig att förvånas över människans beteende. Eller jag kanske ska säga över vuxna människors beteende.
Natten spenderade vi tillsammans i samma säng och surrandet fortsatte. Tills jag blir väckt av ett "Men Linda?! Somnade du mitt under min historia?" "näe?" "Men det gjorde du ju?" "Nej, men du satt ju och pillade på mobilen?" "För en halvtimme sen ja!" Då lade vi ner. Det är inte hälsosamt att hålla oss två sladdertackor åtskilda under längre perioder.
Lördagen sen då.
Då vankades det revyföreställning klockan 15:00 som jag såg tillsammans med Jimmys mamma. Vi åkte sedermera hem till dem för middag tillsammans med familjen. Efter middagen bar det iväg tillbaka till Hörneforsgården för revyfest. Det finns inga fester som slår dessa. Tänk er själva. En sal fullpackad med spexande, galna, högljudda Se-på-mig människor (Ja, jag tillhör dom) Som vanligt sjöngs Ronja-låten och jag fick en vers tillägnad mig själv då bara några ord byttes ut så den handlade om hur Linda minsann föder barn tills hon spricker!! Då kan man inte bara sitta stilla och flina på en stol, nej då ställer man sig vackert upp och gestikulerar med charadliknande inlevelse!! Sen var det en himla massa prat om hur min far varje år kommer och busar med dom och hur jag ska kunna komma över min scenskräck och återvända upp på revyscenen. Usch, jag får en ångestklump i bröstet bara jag tänker på det. Men det är inte utan att det är lite kittlande samtidigt.
Sen var det det här med karma dårå. Jag misstänker att eftersom jag lämnade mitt sjuka barn till sin mormor under helgen och själv åkte ut och roade mig, inte en kväll utan två! Så är denna förkylning mitt straff. Vet hut kvinna! Mammor ska väl inte få ha roligt? Och tvi vale det stycket som åker ut och roar sig medan ungen ligger med feber och snorig näsa! Usch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar