ÅRETS URSPÅRNING

Jag har alltid tyckt synd om min mor som haft den bror hon haft. Men alla växer väl upp och blir vuxna? Eller nähä, det gjorde kanske inte alla nä. Det som började som oskyldig munhuggning urartade helt. Och för alla att se dessutom. Men visst, har han ingen farstu så får det ju stå för honom. Tråkigt att jag inte kommer kunna hälsa på min mormor och morfar mer. Inte innan jordens största ursäkt kommer min väg iaf. Släkten är värst sägs det ju, men det här förlåter jag aldrig. Säg vad du vill om mig, men dra in min pappa som inte finns kvar att försvara sig så är du mer än död för mig.

-------->Idiot <----------

KLARA FÖR AVHÄMTING

Ett par övermogna 10 kg´s meloner bortskänkes. Klara för avhämtning. Mina annars så tomma strumpliknande lökar är numera förenade med livsfara. Jag tror de sprängs snart. Vad i hela friden fylls dem av??? All skit ska vi brudar få.

RULLGARDINA

Ni som följer denna blogg och kanske t.o.m. lägger det jag skriver på minnet vet hur mycket jag älskar att jävlas med gardiner. Eller inte.

Jag köpte ju för nått år sedan nya gardiner på rea och det fick jag ju äta upp. De var dessutom billiga skit-hiss-gardiner. Det fattades pinnar, hålen för pinnarna var igensydda och när solen värmde på fönstret så böjdes dessutom plastpinnarna till hånflinande clowner. Så efter några månader så såg våra fönster inte kloka ut.

Så jag har klurat på hur jag skulle lösa problemet. Lösningen hette då blompinnar. Jag gav min mor i uppdrag att hålla utkik efter en sisådär femtio pinnar när hon nästa gång skulle till en välsorterad blomsterhandel. Sagt och gjort. Så nu har jag stått i vardagsrummet och mätt och sågat till alla pinnar ikväll. Så nu ler inte våra fönster längre. De är totalt likgiltiga. Som fönster ska vara. Intressant? Nähä, men nu vet ni iaf.

NEDRÄKNING

Tjoho! Jag har fått tid hos kvinnokliniken för lite exorcism! Kan ni ens föreställa er hur förväntansfull jag är? Jag ser framför mig hur jag ska bli en harmonisk lycklig och levnadsglad människa efter det besöket! Men eftersom jag är en obotlig cyniker så är jag samtidigt orolig för att något i utredningen ska vara ofullständigt, otillräckligt eller fel. Att de ska vara oförstående, sucka och boka en säng på psyket istället. För är det något som jag insett under den här utredningen så är det det att läget faktiskt är värre än vad jag hade föreställt mig. Jag har inte EN dålig vecka per månad. Jag har EN BRA.

Nu lyssnar jag på lite Carolina Wallin pérez. Tycker att hon verkar vara väldigt förstående.

OUTSÖVD

Men jises. Hade det funnits en "dö-knapp" bredvid sängen imorse hade jag med all säkerhet tryckt bara för att få njuta av den eviga vilan. Jag är så obeskrivligt trött just nu. Huvudet dunkar, ögonen rinner och jag gäspar nästan käkarna ur led. Jag är sovit 6 tim ändå, så det är inte synd om mig, bara lite. Eller jo, det är riktigt synd om mig. För att någon har utan tillåtelse gjort en bröstförstoring på mig under natten. Har så vidrigt jävla ont i tuttarna att jag omedvetet går och skyddar dem konstant. Går jag i en trapp så måste jag hålla fast dem! När Elenor kastade sig över mig utan att jag hann med så höll ungen på att åka ut genom fönstret.
Jobbar kväll ikväll, så jag och Elenor tar det lugnt en timme till innan det är dags för dagis.Nu kommer hon med varsin Saltin åt oss, gullunge. Hon är så söt så kanske att jag öppnar fönstret innan jag slänger ut henne.

HELGEN ÄR ÖVER

 Födelsedagskalasande på Lördag

Idag har jaf och Elenor varit i stöcksjö. En timme med pulkan i skog och mark. Klättrande i snöhögar där både jag och min mor tumlat runt. Jag utan täckbyxor dock. Så när Elenor somnat efter lunch så blev det en tupplur i mormor och morfars soffa under filten. Försökte desperat att värma mina frostskadade skinkor och lår. Fryst svål är svårtinat konstaterades.

Under kvällen blev det en väldans massa bus vilket i sin tur resulterade i svårsövd Elenor.

Men det gäller att passa på med bus nu då tjejerna far till sin mamma imorgon.

Nu blir det väldigt tomt för Elenor igen som kommer stå på en stol vid köksfönstret och ropa på Nenea? Duuss??

Eller som på morgnarna då hon rusar in till deras rum och tjuter "HÄJ NEA DUUSS!!

Och ingen pappa finns här heller eftersom han jobbar eftermiddag. 

Bara tråk-mamma!

UTPUMPAD

Men gud. Jag har nyss vaknat efter en 1½ h powernap. Vi har haft ett litet kalas för Linnéa här idag, så farmor, farfar, Susanne och min mor kom. Efter det stod ögonen i kors så Jimmy insisterade på att jag skulle gå och lägga mig i sovrummet och stoppa i propparna istället för att ligga i soffan som en död sill. You don't have to tell me twice! Sscchhwoosssh!! Lät det. Sen låg jag och snarkade på sängen. När jag vaknade hörde jag hur de härjade i bastun alla fyra. Jag hann inte mer än resa mig ur sängen förrän Jimmy vrålar: LINDAA? Är du vaken? Elenor har bajsat i badbaljan!!! Kan du komma med nå papper eller nåt??

Jag kände hur fnittret bubblade men höll mig och påminde om att han hade vatten och duschcreme lättillgängligt. Sen fick jag linda in en varm blöt och gosig liten tjej i en enorm handduk och kramas!! Nu vankas melodifestivalen i Jimmys pojkrum! Har ni hört hur vi ska få besudla hans egendom? Han ska även vara med. Första året som han sett varenda deltävling. Även när inte stortjejerna varit här så har han suttit och sett, antingen själv med Elenor eller med tjejerna i telefon.

Annars har vi haft vilda jämnställshetdiskussioner här idag. Jag har ju som sagt mycket sådan energi i mig dessa dagar och ger mig aldrig förrän jag går vinnande ur! Sen om jag har rätt eller fel brukar spela mindre roll. Så det så.

DET BLIR BÄTTRE

Fick en fråga idag på jobbet (från en karl, givetvis. Idiot) "Men vaddå pms? Vad är pms egentligen?" Vad svarar man på det? Rent instinktivt så ville jag snöra en rå kycklingklubba i skallen på honom, för att illustrera. Men insåg i sista stund att det vore synd på alldeles utmärkt kycklingklubba. Så istället valde jag att använda mig av orden. "Föreställ dig att du vaknar kokande av ilska varje morgon i 4 dagar. Sedan fullständigt likgiltig och tom 4 dagar till efter det"
"Det är nog inte så lätt för Jimmy i alla fall" Var kommentaren som följde och då ångrade jag genast att jag inte offrat en kycklingklubba ändå.

Men det känns bättre igen. Det var en tuff omgång den här månaden. Även om det inte är över riktigt än (jag har ännu inte kommit in i de apatiska dagarna) så känns det som att det värsta är bortgjort. Jag är så obeskrivligt slut i både kropp och själ. Det var så nära att jag for hem från jobbet idag. Men jag orkade härda ut mina 10 timmar. Är stolt som få! För det ska gudarna veta att en vecka hemma sjuk gör inte under för lönen direkt!
Nu ska jag tvätta bort sminket, byta om till långkalsonger, tjocksockar och myströja för att sedan slå på en avsnitt av Greys anatomy och Modern family i min ensamhet. Jimmy har match och stortjejerna tittar på. Sen ska jag soooooovaaa....zzz...zzz.zzz..

ÖVERHETTAD

Nähä, jag kunde inte stå emot för djävulen i mig denna gång. Efter en matstrejkande Elenor som förstörde matron för 100:e gången så behövdes bara en liten kommentar (från en lika trött i huvudet far) för att bägaren skulle rinna över. Så efter en ramsa som hette duga stängde jag in mig i sovrummet resten av kvällen. Jimmy tog med sig alla barnen på Linnéas innebandyträning och var borta nästan två timmar. Vet ni vad jag gjorde? Det ska jag berätta. JAG SOV som om jag var försatt i koma!! Han tog även hand om alla barnens läggningar och disken (men det senare var inte mer än rätt ändå) Men jag är för knäckt för att ens orka få dåligt samvete. Nu ska jag fylla i dagens humör i mina papper och sedan drömma om en harmonisk framtid då jag ska knapra valium som godis. Det kanske kommer ske i en vit tvångströja och med dreglande mungipor, men då får det väl vara så också då.

BALANS

När man har EN ledig dag varannan vecka för sig själv, (eller egentligen så är det 2 timmar under den dagen då Elenor sover) så vill man verkligen inte slösa bort den.  Eller man hit och man dit-JAG. Men jag får alltid känslan av att timmarna rusar förbi! Helst skulle jag vilja hinna:

Städa hela huset (inkl. frosta av frysen, torka ur kylen, rensa skräpskåp, sortera ut barnkläder, tvätta, torka av alla väggar-för det är helt otroligt hur skitiga väggarna blir av små barn händer som stryker förbi, städa ugnen och micron, skura bastugolvet, putsa fönsterna)

Se på serier

Baka något smaskigt matbröd

Sova 

Umgås med vänner

Ha god tid på mig (och lugn och ro) och laga en riktigt god middag

Blogga (såklart)

Men jag har ännu inte kommit på hur jag ska kunna klona mig eller få tiden att stå stilla (undrar hur det kommer sig att den gör det klockan 16:30 på ICA hörnan? När man jobbar kväll.) Så jag försöker balansera och göra det viktigaste. Och VAD är det viktigaste då? Som vanligt blir det städningen. Jag tror inte för ett ögonblick att jag är ensam som tänker så. Men visst är det sjuuuukt? Kolla på listan innan och titta på alla de andra alternativen. Fanns det verkligen ingenting viktigare eller åtminstone något som skulle fört med sig lite mer livskvalité?? (Om du nu, Jenny, skriver att du alltid har städat i varenda vrå men ändå hinner med allt roligt du vill- Så spärrar jag dig från denna blogg, Capish??!!)

Men där är problemet åtminstone för mig. Jag klarar inte av att lämna huset för att roa mig när jag vet hur mycket borden som väntar mig här hemma. OM jag någon gång gör det så har jag alltid jätte trevligt väl borta, men känslan som jag får av att komma hem igen är inget att hurra över. Då förbannar jag mig själv. För såhär är det. Jag orkar inte städa kvällstid efter jobb, matlagning, barnskötning och sådant som hör vardagen till. Ok, den berömda plockningen efter barn och stress är ju stående, men den räknar jag inte som städning. Det var som jag sa till mig själv, för en stund sedan då jag stod med skurmoppen i högsta hugg efter att ha jagat Elenor i 30 minuter för att få henne ut i vagnen för sin tupplur, att JAG HATAR ATT STÄDA, men jag hatar oreda ännu mer. Om jag vann en massa pengar så skulle inte mitt första hands val vara att åka till Thailand ett halvår, utan städhjälp. Det vore livskvalité för mig. Att ha tid till det jag vill och inte borde och ändå komma hem till ett väldoftande hus.

Nu låter det i vagnen. Det är inte sant. Har jag klätt henne för varmt?? Idiot i så fall. (Blev det där jordens fulaste särskrivning? Men datorn rödmarkerade det i hopskrivna så då gör jag som datorn säger)

Vår dag hittills har iaf bestått av ett besök på VC för blodprov på mig till kvinnoklinikens pms utredning, skype med mormodern, städning och bloggning. Om en timme kommer resten av konkarongen hem och då kör jag på autopilot igen tills alla sover. En rolig sak ska jag göra idag iaf. Jag ska prova ett nytt recept, med en whiskysås! Ser fram emot det!!

SJÄLVBEHÄRSKNING

Precis inkommen efter att ha lämnat Elenor på dagis. Eller rättare sagt så lämnade jag henne 30 meter bort i en snöhög där hennes avdelning härjade. Nu borde jag verkligen dammsuga och skura. Eller borde och borde. Jag är ju ledig imorgon så det finns ju fler ypperliga tillfällen, men det vore ju hejdundrans skönt att få det bortgjort idag.

Annars har jag pms big time. Pms kan väl yttra sig på flera olika sätt för olika personer. Men såhär är det alltså för mig: Allting känns så monumentalt överväldigande. Som att varje syssla är mitt Everest och allt som är ogjort blir så tydligt framträdande att jag översköljs av en tsunami av ångest. Det är som att jag ser varje litet dammkorn, varje liten fläck, känner varje liten lukt. Jag ser vilken oordning det är i skåpen utan att öppna. Jag ser alla kantstötta och trasiga saker som borde fixas. Och det går inte att blunda för. Jag får panik och äckelkänslor och känner att ALLT borde göras nu, idag-helst igår! Varje motarbetning får mig att vilja dra täcket över huvudet och stirra blint upp i taket(ok, det blir svårt när jag redan har täcket över huvudet) och sluta svara på tilltal. Och eftersom att alla dessa tusentals småsaker jag ser för mitt inre är helt fysiskt omöjligt att ta tag i under en och samma dag så blir jag helt rabiat. Och det är då jag ger mig på det käraste jag har. Eller, det näst käraste dårå- SAMBON.
Det måste ju vara hans fel att allt är ogjort???! Varför ser han inte allt som jag ser??? Karljävel! Men eftersom att jag numera besitter en sådan enorm självinsikt så går alla krafter till att inte gå lös på människor i min omgivning. Jag vet att det är fel för att det beror på mina hjärnspöken men ibland kan jag inte hejda mig. Som i morse. Då jag fortfarande låg kvar i sängen och försökte hitta krafter att stiga upp och väcka barnen som ska iväg till skolan. Då ringer det några signaler på hemtelefon. Jag vet att det är Jimmy som ringer. Men han väcker Elenor som blir rädd för den hemska signalen och det betyder att jag MÅSTE stiga upp. Jag blir TVUNGEN!! Men jag svarar inte. Då bränner jag istället iväg ett ilsket sms med en mördande maffia ton: "Gör inte om det där............" Jag tror t.o.m att det kan ha hörts ett mullrande morr då han öppnade meddelandet.

"Men jag trodde ni var vakna" Får jag till svar.

"Jaha!! Men om du ska hålla på och TRO saker så får jag väl se till att slita ut alla telefonjack då!!"

Insane. I know.
Det som är mest karaktäristiskt för pms måste vara inte kunna erkänna till personen ifråga att det är just det det handlar om. PMS. Jag har inga problem att prata med andra om det eller ens den personen som jag gått lös på- vid andra tillfällen. Men just i stunden så kan jag inte komma på något som är mer förnedrande än att erkänna att jag är sinnessjuk.

Mitt alterego. Maffiaboss.

BEKVÄMT

Nämen? Jag ska vara ärlig, jag ser INTE fram emot att jobba imorgon. Det brukar jag ju ändå göra. Vad har hänt? Jag känner mig nästan helt återställd, så det är inte p.g.a. det. Men vi har haft det alldeles för mysigt dessa dagar. Trots att Elenor varit sjuk så har hon varit så otroligt lättsam. Vi har sett många många timmar av Pippi Långstrump och även sovit några timmar framför henne också. Vi har i princip inte haft några bråk alls. Bara mys. Otroligt tacksamt då jag själv har haft noll energi. Men i helgen har vi ju varit piggare. Kanske beror det på monstersovmorgonen i Lördags.
Klockan sju hade ungen som gått på vällingdiet i en vecka givetvis skitit ner sig. Så efter blöjbytet så tog vi vällingen i sängen och somnade om! inte en timme och inte två, nej utan HELA TRE timmar!!!
Klockan 10 steg vi alltså upp! Helt otroligt. Lagom till melodikrysset!

Idag har vi varit på Bråvallahallen och sett Linnéa spela innebandymatch. Det är så underhållande och lite bedrövande att se hur Elenor sitter blickstilla medan alla andra barn härjar på. Aldrig att hon skulle vika från vår sida. Blyg som hon är.

Men hur ska det här gå nu då? Att ställa klockan i kväll och stiga upp 06:30 imorgon bitti. Inge vällingmys i sängen eller pyjamastassande. Utan tillbaka till självmordstankarna när alarmet tjuter, vinglandet ut i köket, in till Elenor och in på toaletten.  Muttrandet över varför ingenting ligger där det ska och den sega tankeverksamheten som gör att jag stressad står och kliar mig i huvudet medan jag tittar förvirrat runt omkring. Men jag jobbar ju bara till 12. Alltid bra att ha som morot.

Så jag borde verkligen gå och lägga mig nu. Men jag vill inte tillbaka till verkligheten riktigt än. Jag har fastnat framför Big Brother 2012. Undrar om man blir lika fast som ifjol?

TILLFRISKNANDET ÄR NOG DET VÄRSTA

Det känns som att jag ligger efter i allt. Jag hatar att vara sjuk. Mest för att jag känner att jag kommer efter i hushållsarbete. Men nu har Jimmy faktiskt varit duktig, och låtit mig slippa tjata, och städat, diskat, dammsugit och skurat. Men jag känner ändå att jag ligger efter. Min hjärna går på högvarv, det kryper i benen trots att värken fortfarande finns kvar. Jag är fortfarande för sjuk för att vara frisk men för frisk för att orka vara sjuk. Hjärnan går verkligen på sparlåga när man är sjuk märker jag nu. För jag har så mycket tankar att ta igen. Så många intryck som kräver åsikter. Eller intryck var kanske fel ord. Man får egentligen inte så många olika intryck från soffan och sängen. Men jag märker ändå att livet pågår runt om mig. Ni skulle höra monologerna, diskussionerna och resonemangen som pågår i mitt huvud nu. Jag tror att det är all den frustration som jag bär på från förkylningen som gör att jag nu känner att jag måste slå mig fri från den. Jag har så mycket jag vill skriva och gå in på. Saker jag vill tycka och skrika och viska. Men jag har inte tid. Jag får fortsätta gå runt här och ha dessa monologer i mitt huvud medan jag ömsom plockar, ömsom fixar, ömsom donar med den lilla energi som smugit sig på. 

Nu ska min vårdare ha datorn.

FREDAGSMYS, LÖRDAGSÖS OCH KARMA

Känner att jag har huvudet ovanför vattenytan för tillfället. Så här kommer en liten update från de senaste dagarna.

På fredagskvällen åkte jag in till min goda vän Sandra i stan. Eftersom klockan var sen när jag anlände hade jag tagit med mig frysta pizzor och en påse ruccolasallad. Vet inte om det var för att vi båda var vansinnigt hungriga, förmodligen var det så, men det var den godaste pizzan jag avnjutit.  Själv surrade jag dock så otroligt att jag fick äta halva pizzan kall. Men den var lika god ändå! Eftersom vi jobbar inom samma bransch så tycker jag att det är väldigt underhållande att få höra på hennes extraordinära kundmöten i kundtjänsten. Aldrig att vi på lilla ICA nära, Hörnefors någonsin skulle råka ut för sådana nutcases som det tydligen finns gott om bara 3 mil norrut. Folk spottar, skriker, försöker bryta sig in i kundtjänst i ren ilska. De får jobba med knarkhundar, poliser och väktare. Medan de värsta vi kan vara med om under en vecka är att se hur en kund snyter sig i bara handen och sedan slänger iväg snoret på golvet så att det bara sjaskar! De hittar bajskorvar i provhytterna, bajs utsmetat på toalettväggarna och kisspölar (från en vuxen kvinna, ja) mitt på golvet på en väldigt öppen yta. Ja, man slutar aldrig att förvånas över människans beteende. Eller jag kanske ska säga över vuxna människors beteende.

Natten spenderade vi tillsammans i samma säng och surrandet fortsatte. Tills jag blir väckt av ett "Men Linda?! Somnade du mitt under min historia?" "näe?" "Men det gjorde du ju?" "Nej, men du satt ju och pillade på mobilen?" "För en halvtimme sen ja!" Då lade vi ner. Det är inte hälsosamt att hålla oss två sladdertackor åtskilda under längre perioder.

Lördagen sen då.

Då vankades det revyföreställning klockan 15:00 som jag såg tillsammans med Jimmys mamma. Vi åkte sedermera hem till dem för middag tillsammans med familjen. Efter middagen bar det iväg tillbaka till Hörneforsgården för revyfest. Det finns inga fester som slår dessa. Tänk er själva. En sal fullpackad med spexande, galna, högljudda Se-på-mig människor (Ja, jag tillhör dom) Som vanligt sjöngs Ronja-låten och jag fick en vers tillägnad mig själv då bara några ord byttes ut så den handlade om hur Linda minsann föder barn tills hon spricker!! Då kan man inte bara sitta stilla och flina på en stol, nej då ställer man sig vackert upp och gestikulerar med charadliknande inlevelse!! Sen var det en himla massa prat om hur min far varje år kommer och busar med dom och hur jag ska kunna komma över min scenskräck och återvända upp på revyscenen. Usch, jag får en ångestklump i bröstet bara jag tänker på det. Men det är inte utan att det är lite kittlande samtidigt. 

Sen var det det här med karma dårå. Jag misstänker att eftersom jag lämnade mitt sjuka barn till sin mormor under helgen och själv åkte ut och roade mig, inte en kväll utan två! Så är denna förkylning mitt straff. Vet hut kvinna! Mammor ska väl inte få ha roligt? Och tvi vale det stycket som åker ut och roar sig medan ungen ligger med feber och snorig näsa! Usch!

YOU'VE GOTTA BE FREAKIN' KIDDING ME????

Jag är sjuk, riktigt sjuk. Igen. Helt overkligt att jag återigen ligger i feber, tät näsa, hosta, halsont och den mest utomjordiska värk i kroppen. Nu har jag dessutom lyckats slarva bort nässprayet bland allt snorpapper, halstabletter, alvedon och dylikt. Och JO! Elenor är också hemma och sjuk fortfarande! Jag har tvingat Jimmy att stanna hemma för att ta hand om oss. Jag provade vara uppe en stund på förmiddagen men benet bara vek sig och självömkan slog nya rekord.
Jag ligger i sängen nu och har precis sett tv4's nya satsning KONTORET. 

HÄRMAPA NR 2

Dagen innan Josefine fick feber så var hon jätte gnölig. Precis som Elenor var igår. Idag var precis ALLT fel. Sopen tippade = hela världen rasade samman. Fick en skumgummiboll på sig = hela världen rasade samman, Tappade bollen = hela världen rasade samman. Ja ni förstår. Inte ens efter vällingen blev det bättre. Då tjoffade jag in tempen och mycket riktigt, 38,5 grader feber. Så det blir att vabba imorgon. På kvällen hade jag ju tänkt mig lite mys och vin med min bästis Sandra, får se vad det blir av de planerna. På Lördag har jag blivit inbjuden till revyfesten på Hörneforsgården, får se hur det blir med det också. Lever lite i ovisshet känner jag nu. Men. En sak i taget, nu ska vi bara klara av natten. Brukar kunna bli lite spring med suppar, vatten och stjärttermometern i högsta hugg.

Min lilla fis.

HÄRMAPA

Sitter för tillfället och tittar på när Jimmy sorterar ur sin garderob. Jag har lovat mig själv att inte hjälpa till. Det är ganska avslappnande att se andra arbeta faktiskt. Jag känner att jag varit så pass duktig själv att jag kan göra det med gott samvete. Josefine håller på att vara rastlös. Nyss satt hon som en papegoja och upprepade allt vi sa. Nu har hon på sig en "gubbmask" och skrämmer sin lillasyster. Dags att börja med middagen nu. Det blir limekyckling idag. Nu har hon lärt sin lillasyster att gömma sig bakom fåtöljen och krypa under den. Nä nu får jag allt sätta fart, Elenor är gnällig, Linnéa kommer strax hem och då ska maten stå på bordet för det vankas innebandyträning. Men guud vilket liv det är på ungen. Och gud vilket intressant inlägg det blev. Jag hör inte vad jag tänker.

HIPP HURRA FÖR HÄR KOMMER BUMBIBÖRNARNA

En kortis bara.
Josefine är sjuk och jag och Elenor är lediga, men Jimmy ville ändå vabba. Så jag fick den skönaste av sovmorgnar! Känner mig alldeles groggy! Återkommer sen, är så hungrig att det svider i magen! En stoor kopp kaffe och en fruktkuse-macka med västerbottensost. Ja tack.

KÄRA DAGBOK

West side- My side!! Så skriker dom i Jimmys innebandylag innan match. Det är så roligt att jag nästan kissar på mig. Jimmy skriker inte, för han vet knappt vad dom skriker. Han har frågat mig flera gånger vad det är som säger och varför. Ni förstår, jag är ju den lite coolare av oss, så jag vet vad det är. Inte han, så därför gör jag nästan på mig.

Vilken härlig Lördag vi hade! Jag slängde ihop en riktig gourmetmiddag till oss. Eftersom kylan dödat Saaben (som väntar på bärgning utanför Bråvallahallen) och vi inte var särskilt sugna på att ta en promenad till affären så fick det bli skåprensning.
Det låg några stackars potatisar i kylen, så av dom fick det bli fantastiska potatisbakelser med västerbottensost och bacon. Så här gjorde jag:

Skalade och kokade potatis som vanligt. Hällde bort vattnet. Stompade lätt. Tillsatte grädde och massvis med västerbottensost och ett rått ägg som binder ihop det hela (Kom jag på i efterhand). Sen strimlade jag bacon och stekte det knaperstekt. Strödde ner i potatismoset. Sen portionerade jag ut i muffinsformar och slängde in i ugnen på 200 grader i 15 minuter. Blev kanon! Prova!

Till det blev det Oxfilé och egengjord rödvinssås. Såhär gjorde jag rödvinssåsen:

2 msk socker och 2 msk balsamvinäger tillsammans i en traktörpanna tills sockret smält. Hällde i 2 dl rödvin och 1 dl vatten och en skvätt soya. Tillsatte sedan ungefär 1 dl stekflott från den stekta oxfilén. Tillsist lite maizena. Blev väldigt bra.

Strax före kl 20:00 drog jag över till grannfrun som hade tjejkväll med melodifestivalen. Oj så mycket skratt och trevligheter det var! Bland annat så kom en gammal dagbok fram där det delades med av lite citat från ungdomens "skabbiga" dagar. Kom hem strax före tolv och var tacksam över att Elenor sov ända till 8:15 i morse!

SÅ DÄR JA

Det var Susanne och lille Elliot som kom på besök igårkväll. Med sig hade hon en hel ica kasse med godis, dricka, kex och ost. Hon lämnade dessutom kvar allt. Försökte få med henne resterna hem, men hon vägrade. Vi vet väl båda två hur dålig karaktär vi har. Inget får ju förfaras! Men det var jätte mysigt. Vi "såg" På spåret och Skavlan. Eller det var på i bakgrunden, vi surrade mest. Elenor var med en stund och var helt begeistrad i lille mannen. Det första hon gjorde när jag knäppt lös honom från bilbarnstolen var att påvisa för mig att hon minsann skulle bära bäbisen.  Men den gubben gick inte.

Men under Skavlan så fick jag upp ögonen för gruppen First aid kit. Älskar deras röster, och så unga dessutom. Ena systern var född 90 och andra 93 tror jag. Eller då kanske man inte är så ung längre.........jaja bra skit säger jag iaf.

 

Jag har då (äntligen) dragit armen ur arslet och skurat samtidigt som jag öst på surround ljudet och  galat
"♫I'll be your Emmylouuu......I'll be your Juuune♪♪"

SPONTANBESÖK

Gillar när det plingar till i mobilen och man får ett "Hemma ikväll?" sms.

Så nu har jag och Elenor gjort mys med tända ljus. Nu fattas bara gästerna!

CURLY SUE

Det roliga med "nytt hår" är att prova nya frisyrer. Igår lät jag bli hårtorken. Kände att jag blev lite paranoid där ett tag. Det är mina egna lockar, men jag har världens sämsta lockar, de kan verkligen barka iväg åt vilket håll som helst, så oftast tar jag det säkra före det osäkra och tar fram plattången för att slippa vakna och se ut som en rugguggla. Gick hyffsat idag ändå. Med håret alltså. Allt annat gick åt helvete. Min livlina Gullan Pullan är sjuk så jag dog litegrann utav tråk. Måste vara det värsta sättet att dö på. Drunkning, levande begravd och innebränd släng er i väggen. LEDA måste ju toppa alla listor. Ännu värre var att jag gick och hade fredag i huvudet. Snart helg, försökte jag peppa mig själv med. Men i nästa sekund slog det mig ju att det minsann är ytterligare en dag kvar innan helg och då dog jag litegrann till.

DUSCHAD

Jag bröt inte benet, inte något ben alls faktiskt. Hmm, vad ska gå åt helvete då då? Törst jag starta hårtorken? Då brinner väl håret upp. Annars konstaterar jag att det alltid bara är skit skit och åter skit på tv. Men vad gör det när jag har 7 säsonger av It's always sunny in Philadelphia tillgodo?

♪VAR NÖJD MED ALLT SOM LIVET GER♫

Känner mig som Baloo just nu





Har haft en toppendag verkligen. Nej, jag skojar inte! Jag kan vara tillfreds också, utan en ironisk underton! Kanske är det tack vare det strålande vädret vi haft idag? Jag har ju visserligen jobbat inomhus hela tiden, men "då och då", när man passerat fikarummet och tittat ut genom fönstret så har man fått en sådan energikick att man fått lust att hoppa och slå ihop klackarna.  Arbetsdagen gick därför väldigt fort och dagen blev inte sämre av att man hämtade en liten solstråle från dagis. Vi tog sparken till "grannfrun" Maria och deras barn Maja och Ida för en liten kaffetår. Kort visit med ändå väldigt trevligt att träffas. Det är det alltid.
Väl hemma blev det lyxmiddag i from av fiskpinnar och mos, som Elenor slukade. Och en mätt Elenor är en glad Elenor så kvällen bara fortsatte i skrattets tecken! Får man ha det så här bra? Jag ska ner och duscha nu, så jag lär väl ramla i trappen och bryta benet förstås....