HITT PÅ NÅ!!

Telefonen ringde för 1 h sedan. Jag bara visste att det var från förskolan. Min tanke (eller förhoppning??) var att de ville att jag skulle komma. Att Elenor inte klarade sig utan sin mamma och att jag skulle få hämta hem henne. Men icket då. Ett rätt iaf, det var från förskolan. Men hon ringde inte för att bekräfta mina föreställningar om att jag var oumbärlig, nej hon ville bara berätta att det gått såååå bra och att hon hade somnat ute i vagnen själv. Då fick jag nog. Jag var bara tvungen att sysselsätta mig med något. Inte för att jag borde, utan för att jag var tvungen att tänka på något annat än mitt barn!!!!!

Så fram med borrmaskin/skruvdragaren, plugg, spik, vattenpass, lampor och tavlor. Efter 8 månader tog jag tag vårt sovrum och skruvade upp sänglampan och tavlor. Det var det. Dom har fortfarande inte ringt så nu måste jag hitta mig ett till projekt. Helvette, jag har abstinens! Varför vill jag inte tillåta mig att njuta? Är det fult att tycka att det är skönt att vara barnfri en stund?? Knappast. Det är något fel på mig. Jag kanske bara intalar mig själv att jag är beroende av mitt barn? För att jag fått för mig att man SKA vara det. Att man inte längre får njuta eller ha ett eget liv. Att det enda som livet går ut på när man fått barn är just det-BARN. Men så är det väl ändå inte.............Jag måste lära mig hitta en sund balansgång.