TUKTAD MAMMA

All energi under gårdagen gick till att försöka överleva det lilla barnets utbrott. Hon hade bestämt sig. Hon skulle inte äta middag. Nej! hon skulle äta GODIS!

"DEDÄ!!!!!!" (pekar på NonStop påsen)

 Eftersom att 5 tänder är på väg så är det svårt att veta om vissa saker kanske är obehagliga att försöka tugga på. Så jag försökte med 3 olika maträtter. Men icket. Raseriutbrotten kom på löpande band. Det minsta lilla "Nej" Fick följder såsom gallskrik, kasta sig på golvet och försöka slåss. Tillsist blev öronpropparna min räddning. Jag var så slut i huvudet när hon äntligen( får man säga så?) somnade för natten att jag kände mig febrig och fick frossa.

 Aptiten var inte på topp, så inte förrän lugnet lagt sig i huset på kvällen, kunde jag värma på de stekta grönsakerna och kycklingen och äta min middag. Och ja, ni ser rätt. Det blev ett stort glas rosévin också. Det behövdes och jag tänker inte ursäkta min egenmedicinering av nerverna!

Till råga på allt under den vansinniga dagen så hade jag kontakt med "spöket från förr". Det enda jag känner att jag lärt mig av detta är väl att 

Jag kan inte lära folk att vara bättre människor än de själva VILL vara.

Jag måste helt enkelt acceptera att livet kan vara orättvist. Det kommer tillfällen i alla människors liv då de blir behandlade sämre än de förtjänar och man kan inte alltid få de människorna att inse deras misstag. Det enda jag kan göra är att acceptera att vi är olika. Och framför allt utesluta dem ur mitt liv.

För det räcker inte med ett "Jag är förändrad". 

När orden uppenbarligen är lika genomskinliga som hela ditt väsen.

Peace.