NEDRANS!

Som ett brev på posten kom förkylningen. Både för mig och Elenor. Idag är hon på förskolan till 14:30. Helvetet! Det känns alldeles för länge. Men men sånt är livet antar jag. Det känns inte bra det här, men det är bara att gilla läget. Att gå ifrån sitt gråtande barn är onaturligt. Vi är programmerade till att ta upp och trösta.

Jag försöker fördriva tiden med att tvätta, vika, plocka, sitta med nål och tråd och laga ihåliga kläder. Sen blir det ju en väldans massa snytande, hostande och stönande också. Ingen hemma som tycker synd heller. Det får jag sköta själv........