DET SER LJUST UT

Jag börjar sakta men säkert släppa föreställningen om att dagis (eller förskola som det heter nu. Hur jag nu ska få in det i skallen) bara är ett nödvändigt ont. Jag ser hur hon trivs och hur roligt hon tycker att allting är. Leksakerna, de nya kompisarna och skötbordet med fjärrkontroll! Lite osäker kan hon visst vara ibland bara för att allt är nytt. Men hon har börjat ty sig till sin fröken (fritidspedagog ;) ) nu och jag bara vet att allt kommer gå fint.

Inskolningen är uppdelat på 2 veckor. Vissa dagis (förskolor) har bara 3 dagar och går ut rätt hårt med flera timmar varje dag. Men här ser inskolningen ut ungefär såhär:

Dag 1.) 9:30-10:30 

Hälsa på träffa alla. Man sitter mest på ett och samma ställe i ett rum.

Dag 2.) 9:00- 10:45

Går in i samma rum och känner igen lite leksaker och ansikten. Mamma försöker gå ut ur rummet korta stunder. Kollar in lite andra rum och grejor.

Dag 3.) 9:00- 10:45 

Upprepning av dag 2. Mamma försöker lämna rummet längre stunder. Prova åka på skötbordet och byta blöja.

Dag 4.) 9:30- 11:30

Mamma försöker hålla sig borta så mycket som möjligt. Ev. gå ut på gården en stund. Äta lunch.

Dag 5 ) 9:30- eftermiddagsluren

Som tidigare och mamma lägger som vanligt i vagnen medan fröken ser på och vi går sedan direkt hem och sover hemma, ute i vagnen.

Vecka 2.

Dag 6.) 9:30 - eftermiddagsluren

Som dag 5.

Dag 7.) 9:30- sova på dagis.

Mamma lägger men går sedan hem och låter E sova kvar. Personalen ringer när hon vaknat.

Dag 8, 9, 10, ser man på hur det gått tidigare under veckan och planerar utifrån det.

Vecka 3 räknar man med att inskolningen är klar och att barnet går som planerat.

Det här har jag förstått är en väldigt lång och försiktig inskolning . Vissa tycker det är bättre att barnen "lär sig VARA på dagis" istället för att komma ofta och korta stunder. Men jag tycker detta känns kanon. För det går ju inte att komma ifrån, det är minst lika jobbigt för föräldrarna när barnet ska börja på dagis. Separationsångest, mycket nytt att tänka på, nya rutiner och sedan ska man dessutom kunna återgå till jobbet igen. 

Trots att vi är där korta stunder nu i början och jag gör verkligen ingenting annat än att sitta och observera så är jag helt knäckt!!! Det är stressigt för hjärtat det här! Men det känns mycket bättre för var dag som går.