MATTJAT

Ja, det har mest bara varit en massa mattjat här de senaste dagarna. Men jag lovar att jag inte ska surra mat nu. Det blir bara en kortis då jag inte riktigt har tid och dessutom är riktigt pissnödig.

Blev bjuden på badhuset ikväll och har nu bestämt mig för att tacka ja! En snabbvisit kallar jag det! Eftersom jag bara får dricka rödvin nu under LCHF dieten och givetvis inte hade en droppe av den varan hemma för tillfället så blir det att likt en tonåring ta petflaskan i högsta hugg och tanka ur svärmors dunk. Enda skillnaden nu, från det att man var ung, är att denna gång har jag frågat om lov!

LCHF PIZZA

2 pizzor

Ugn 225 grader 

 

Ingredienser till pizza deg

1 msk smält smör

2½ dl mandelmjöl

1 dl vatten

½ tsk fiberhusk

½-1 tsk bakpulver

1 tsk salt

1 ägg

Blanda allt i kastrullen

 Låt svälla i 10-15 minuter

 Gör egen tomatsås av

krossade tomater

2 pressade vitlöksklyftor

basilika

salt och peppar

 Underhåll barnet med riskakor.

 Bred ut smeten på bakplåtspapper

Grädda i ugnen i 7-10 min

 Garnera efter egen smak. Jag har gul lök, champinjoner, skinka, feferoni, mozzarella och riven ost i massor! Tänk på att ösa på med tomatsåsen!!

 

Fick en fräck magnet av min mor i julklapp som pryder spisen.

Resultatet blev riktigt bra!!!

Inga konstiga bismaker från pizzadegen!

Saftig och god!

TJOLLAHEJ TJOLLAHOPPSANSA!

"Mamma, Pippi!"
Här går "Här kommer Pippi Långstrump"-låten på repeat. Snacka om att man blir hjärntvättad. Ska försöka få ihop några rader trots det.

Idag är en bra dag. Jag har fått vårkänslor tror jag. Hur ska det här gå va? Ska jag gå och bli en sån där tråkigt gladlynt fåne nu eller? Då kommer ju ingen jävel vilja läsa denna blogg!! Usch och fy för präktiga låtsasbloggar. Jag lovar att jag ska fortsätta vara cynisk och pessimistisk trots vår, lyckopiller och ny spiral.

Jo, för idag har jag varit till barnmorskan och bytt ut spiralen. Och VILKEN fantastisk människa det var! Barnmorskan alltså. Äldre dam med krut i! Förra barnmorskan kallade vi "ViktHitler" Och "GloApan". Vek aldrig undan med blicken och det kändes som att varje möte var en slags konfrontation. Annat var det med denna dam. Jag har väl då aldrig tidigare skrattat medan jag legat i gynstolen!!
Efter jobb och dagis cyklade vi hem till storasyrrorna som är hos sin mamma. Väldans trevlig stund hade vi. Elenor blev så glad av att se dem. Och t.o.m. deras lillebror Sigge fick sig flera kramar och pussar!

Dagens mat

Frukost: turkisk yoghurt, skvätt verum blåbärsfil/grädde/funlight och frysta hallon

Lunch: rester av gårdagens sallad

Middag: Rostbiff, sallad, klick smögen och coleslaw(som egentligen inte är LCHF godkänd, därför ytterst lite. En msk kanske) Eftersom jag tyckte att det blev lite väl lite fett så tog jag en cheddarost skiva.

Men mätt och belåten.

DAGENS MAT

Frukost: Ett ägg och kaffe med grädde.
Har så svårt att äta nyvaken.

Lunch: Kycklingklubbor och knaperstekt bacon.

Följt av massvis med vatten. Gud så törstig jag blev efter allt det saltet

Middag: Sallad med räkor

Färdigskuren salladsmix
frysta oskalade räkor(godast)
tomat, gurka
salladsärtor
fetaost
mozzarella
svarta kalamata oliver med kärnor
avokado
ägg

till det hade jag en klick med ICA hörnans Smögensallad och Rode Island dressing.
Helt otroligt, men jag är proppmätt!! Var inte ens hungrig när det var dags för middag.

AVGIFTNING

Min kropp har redan börjat gå in i kolhydratsavgiftnings-mode. Har en konstant molande huvudvärk  och känner mig rent ut sagt korkad. Men jag vet att det ska va såhär i 1-2 veckor tills kroppen har ställt om sig med blodsocker och energiupptag. Uäk. Jag är helt slut, så ni får ursäkta. Jag hoppar i säng och ser på serier istället för att tjitt tjatta med er ikväll.

GOODNIGHT SWEETHEART

Har lagt barnet. Nu väntar duschen och härlig egentid. Ikväll är det, 30 grader i februari, Det okända och så har jag dessutom ett avsnitt Desperate housewives som väntar! Dygnet har för få timmar. Det är bara så.

INVÄGNING

Men usch! Ställde mig på vågen i morse och hur jag än lutade mig och bar mig åt så visade den +3 kg sen i höstas! Eftersom jag egentligen hade 4-5 kg kvar så var det ingen trevlig syn, om än inte förvånande. Jag har ju faktiskt levt som en kung den senaste tiden! Så här kommer det. Invägningsvikt: 72 kg
Mål: 65 kg.

 Frukost idag:
turkisk yoghurt med en skvätt verum blåbärsfil

Lunch:
Omelett och bacon

Middag:
I stekpannan- Icas ostkorv, lök, champinjoner med en skvätt grädde. Till det kokade jag mirakelnudlar (noll kolhydrater och noll kalorier) i buljong. Sen lite avokado på sidan för att bryta av lite. Mums!

Är ni med mig? Det blir lättare om vi delar med oss av recept! OCH TÄNK, om vi vill dinera med varandra? Va smidigt!

SÖNDAG

Min lilla sockertopp

"Jimmy?...Jimmy? Vakna. Idag tar vi och hittar på nåt."

Sagt och gjort. Vi tog med oss alla tre tjejer till Leos lekland. Näjagvet, dålig fantasi. Men det var skit roligt. Förutom att Elenor var småtjurig emellanåt. Men vi fick träffa lejonet Leo och Elenor var så modig så som både pussades och kramades med det stora lejonet. Sen till middag blev det ju givetvis massvis med våfflor!! Jag passade på att svåla som en gris, för imorgon går jag ALL IN. LCHF is back yo!! Heja mig!! Invägning imorgon bitti. Vill ni följa mig i mina nya bantar tag? Klart ni vill, jag vet att ni vill. Jag trycker chips nu. Inte för att jag är särskilt sugen alls, utan för att jag måste, för att jag får. Imorgon är det slut chipsat!! Och hör sen!!!
Tror jag ska halsa en liter jos (nä, jag säger jos och då stavar jag det så också) , bara för att jag får.

HOTELL LAPPLAND

Oj, vilken helg. Klockan åtta på fredagsmorgonen drog vi iväg. Två timmar innan stod jag alldeles nyvaken ute i skogen med en sekatör och knipsade granris i en hink som vi skulle ha till blomsterarrangemanget till Kenneths begravning. Begravningen var sorglig så som begravningar ofta är. Men jag är helt säker på att pappa stod vid sin brors sida och välkomnade honom till andra sidan. Efter begravningen drog vi vidare till Lapplands hotellet och direkt ner till spat. Vi hade varsin helkroppsmassage inbokat. Det tog mig till dagen efter att verkligen verkligen slappna av. Att slappna av i hjärnan. Det var svårt. När jag väl hade gjort det så var det nästan omöjligt att komma tillbaka till verkligheten igen.. Kom hem som ett vrak på Lördags kvällen. Jimmy och hans föräldrar trodde att jag var bakfull, men sanningen å säga så tog jag inte mer än två glas champagne innan middagen. Till middagen drack vi alla tre vatten. Sedan gick vi upp till vår svit igen och slängde av oss paltorna, kröp upp i soffan och slog på teven. På Lördagen dök vi ner i spat igen och fick varsin ansiktsbehandling. Mamma försökte lära mig att meditera och det var otroligt skönt, men jag tror att jag glömde att komma ur mitt transliknande tillstånd, för som sagt så kände jag mig som en överkokt spagetti resten av dagen och kvällen hemma. Vi sa knappt ett ord till varandra på hela vägen hem. Bra resa. Sjukt bra.

SOV GOTT

♥Sov gott Kenneth. Ge pappa och farmor en kram från oss.♥

NEDRÄKNING

Ville bara ta tillfället i akt och önska er en trevlig helg. För det ska gudarna veta att jag ska ha också! Bortsett från begravningen idag kl. 11. Nu måste jag skicka iväg tre barn till skola och dagis och vara tillbaka här klockan 08. En timme på mig. Så Tjolahopp!

NÄR DET SOM ALDRIG FÅR HÄNDA. HÄNDER.

Ja, ni känner ju mig. Jag håller helt enkelt inte saker gömda i dunklet. Jag är öppenhjärtlig och står för allt helvete jag försätter mig i. Brace yourselfs. Det här slår allt jag någonsin tidigare ställt till med.

Såhär var det.
Jag tror inte att jag sket igår.

Vilket betyder att jag hade en laddning bortom denna värld. Så, som för alla andra när nöden trycker på så uppsöker man toalett. Sagt och gjort. I did my business.  Big time.
Och som vanligt när jag är klar och spolar så vänder jag mig om innan jag slår igen locket och kollar så att inte nästa person som måste uppsöka denna fristad behöver mötas av en otrevlig överraskning. D.v.s. jag ser till så att jag lämnar rent och snyggt efter mig. Det tycker jag att man gör.
Men förstå mig fasa när jag tittar ner och upptäcker hur vattnet istället för att spolas undan, stiger.

Och stiger.

Och stiger.

Nej, nej, nej, nej, nej.....snälla.....oooh gud hjälpe mig. 

Det stannade precis under kanten.

Piew. Men vafan gör jag nu?

Eftersom jag hellre skulle dö innan jag bad någon annan lösa "problemet" så bestämde jag mig för att ta "saken" i egna händer.
Nej, nej, lugn nu. Inte den saken.
Jag hittade en sån där sugkopps-grunka och satte igång. Men det hände inte mycket. Förutom att det efter en stund började bubbla och låta konstigt bakom mig. Varpå jag vänder mig om och ser ett rör som sticker upp från golvet med en plastplupp som lock. Röret är ungefär 5 cm i diameter. Pluppen ligger på sidan och upp ur röret så väller det upp saker som ingen människa NÅGONSIN skulle behöva bevittna. Ni kanske kan tänka er? Inte? Nej men, det kommer upp kiss och bajs. Gammalt. Som någon slags sörja. Jag slänger på pluppen igen och sätter foten över. Tar av mig plasthandskarna och lirkar upp mobiltelefonen och ringer Gunilla som står nere i posten tror jag.


"ÅÅh guuuuud, du måste komma hit!!"
"Nej men aldrig, du vet att jag spyr"
"Nu kommer du hit, jag börjar snart grina!"

Sen stod vi i en och en halv timme med propplösare, rensningsband och sugpropp-grejen.

Ömsom hulkandes, ömsom gråtandes, skattade, skrek, kved, tjöt, svor, och återigen hulkande.
När vi tillslut fick höra det där bubblande, slurpande suget från alla rör och hörde hur "proppen" släppte så var det som att vi hörde änglarnas sång. 1½ timme senare alltså.



Slutet gott, allting gott. Men det där med att "den som spar han har".......ingen värdighet kvar, i detta fallet.

VÅRVÄDER

Nu börjas det på allvar. Allt hänger på tork överallt. Men nu har iaf Elenor fått två par nya allvädersstövlar av farmor och farfar i tidig födelsedagspresent. VÄLBEHÖVLIGT. Nu ska jag slänga i säng de två äldre barnen och sedan ta tag i packningen. Klockan 08:00 imorgon kommer ex-svärmor och hämtar upp mig. Ex-svärmor??? Jojomen, ni vet hur det är. Har man väl fått ett smakprov av fröken Andersson så är man hooked for life.

EGENTID

Men vad hände? Allt gick så fort. Först kom Jimmys arbetskamrat/fiskekompis/pojkvän/särbo förbi på skoter. Kort därefter släntrade Jimmy och tjejerna in. Kaffe kokades, dracks. Mat lagades, åts, dukades bort (Tvätten från halsbänken försvann mirakulöst, med vissa påtryckningar). En och en halv timme senare så finns det inget spår av att någon varit här. Jag sitter återigen ensam och njuter av denna ljuvliga egentid. Jag älskar företagsamma karlar. Det är det absolut bästa jag vet. När Jimmy på eget initiativ tar med sig hela familjen och lämnar mig ifred, det är då jag älskar honom som mest! Hahah, jag är en mästare på att uttrycka mig, jag vet. Men det är den brutala sanningen!  För att jag vet att han gör det för min skull, utan att säga det. Egentid är den bästa tid jag vet. Hellre det, än en blomkvast.

SKÖNT SÅ LÄNGE DET VARADE

Nu är det bara minuter bort innan huset stormas av pappa och barn. Gud va skönt jag har haft det! Jag har INTE städat! Och inte har jag ångest över det heller. Jag har tagit hand om lite tvätt och lagt upp i högar med ren vikt tvätt på halsbyrån i hopp om att alla ska ta hand om sina egna kläder och lägga in i sina egna garderober. Jag har aldrig tidigare provat denna metod. Sist jag bad Jimmy ta hand om rentvätten så låg den i en påse i hallen i TVÅ veckor. Hur tror ni det kommer gå den här gången? Ska jag hålla er uppdaterade? Det gör jag.
Vill ni ha ett tips?? Klart ni vill.
Vi tjejer tycker ju i regel att VI ska ha den största garderoben och finns det en "walk in closet" så står vårt namn genast skriven på den. MEN! Här hos oss så har Jimmy en "walk in closet", inte jag. Dels för att han bodde här innan mig och hade redan beslagtagit den, men dels för att jag låtit honom behålla den. För när man bor med en slarv- och dräll-putte så är det så jäääkla skönt att bara ta all hans skit som han lämnar överallt, öppna dörren dit in och börja hiva. Jag hivar in allt möjligt, inte bara kläder. Saker som jag bett honom plocka upp. Det kan va träningsväskor, tennisracketar, verktygslådor, fiskegrejer etc. etc. Just nu står en strykbräda och ett strykjärn där inne eftersom han envisades med att ta upp det från källaren för att få mig att stryka hans kläder till 30-års kalaset. "Du bär ner det själv igen" Sa jag. Men som sagt, nu står det i hans garderob!! Då får han ta hand om det när han tycker att han "har tid" och jag slipper se eländet!

Fan nu kom en skoter på gården och väckte Elenor, måste kila!!

MEN VIKKE VÄDER

Fastnade för denna låt idag, den går på repeat. Känner mig precis som den låter idag. Och det är ju bra. Lugn och fin.(Jag vet, riktigt irriterande dock att spelaren inte går att starta i blogginlägget, begriper inte varför)

Klockan 9 i morse traskade vi iväg glada i hågen med näsorna riktade mot Öppen förskola. Oj, så roligt vi skulle ha! Snopna blev vi då dörren är låst och en lapp med meddelandet "Stängt p.g.a. sjukdom" hängde på dörren. "Aamenvafaa....."

Så då gick vi till det andra dagiset. Ica hörnan. Hängde där en timme och fyndade ett dubbelt våffeljärn 249:- och 2 stora våffelpaket för 20:- (smygreklam)

Så nu har vi laddat inför söndagen, d.v.s. Våffeldagen- tjoho! Smart av mig att avvakta med LCHF:en tills efter våffeldagen passerat. Väldigt olikt mig med smarta drag.

Ska bort i helgen. Utan barn och karl (woop woop). Det tråkiga är att vi ska på begravning för min farbror, som fick sätta livet till för samma sjukdom som min far. Väldigt trist, även om jag inte träffat honom på 1½ år. Hade bara en farbror, en pappa och en farmor (och en farfar som gick bort 2 månader innan jag föddes). Nu känns det rätt tomt på den sidan släkten. Men eftersom begravningen äger rum i Lycksele så tänkte vi göra två flugor på smällen och övernatta ---->HÄR!<------ Och ägna oss åt lite sånt ------->HÄR!<-------

Kanske borde ägna mig åt lite packning? MÅSTE komma ihåg kameran!!

DAGEN TILL ÄNDA

Kändes skönt att få åka och jobba några timmar. Elenor har varit helt feberfri idag. Begriper inte varifrån den höga febern igår kom. Imorgon är vi lediga hursomhelst och jag vet inte VAD vi ska hitta på. Vi kan bara inte hänga hemma hela dagen igen. Vi kanske ska åka och hälsa på någon? Någon som vill bjuda på kaffe? Äsch, vi har ju ingen bil, typiskt! Någon som vill komma hit på kaffe? Kanske öf? Så får det bli. Nu ska jag se gårdagens avsnitt av 30 grader i februari

♪ BJÖRNEN SOVER ♫

Ja säga vad man vill om sjuka barn. Men jag måste iaf säga att det är det otroligt va duktig Elenor är på att sova trots feber. Hela natten i sin egen säng. Väckarklockan ringde i morse men hon sov fortfarande så vi smög runt här som indianer för att inte väcka. Det gick jätte bra. Första gången som vi lyckats vara tysta ända tills tjejerna stängt dörren. T.o.m. att stänga dörren gick bra, eller tyst alltså. Att stänga dörren tyst, gick bra. Så.
Det blir jobb för mig ikväll. Känns bra. Men jag får börja lite senare så Jimmy hinner hem och byta av mig.

GAH

Man ska inte skriva om sina bråk med sin käraste på bloggen. Men GAAAAHH!!! Jag kan bli så jävla less på tjuriga karlar. Jag säger som Björn Ranelid: "Kvinnan var det första könet-Glöm inte det!"
Vars fan man än vänder sig så är det ALLTID bättre att vara man. De är större, starkare och har högre lön i ta mej fan alla arbeten. Jag blir bitter. Jag vet dock att om jag skulle jobba 100%. d.v.s även jobba helger och fler kvällar så skulle jag matcha hans lön! Då skulle jag också kunna slänga samma argument tillbaka! Men jag vill inte vara ifrån Elenor så mycket juuuuu. Fan jag hatar att vara kvinna ibland. Skulle vilja slänga mitt sentimentala jävla hjärta rakt in i väggen och gå och göra karriär och skita i den fan som går hemma och sköter markservicen. Fan.

V-A-B-B-A

I morse plockade jag upp en stekhet liten tjej ur sängen. 40,0 kom hon upp i. Vi har mest sovit och tittat på Astrid Lindgren filmer hela dagen. EN vecka hann jag jobba. Känns just nu lite uppgivet faktiskt. Är ju så jäkla dumt att man förlorar så mycket mer ekonomiskt när pappan är hemma. Eller åtminstone då de har högre lön. Känner mig som världens sämsta medarbetare just nu. Har dessutom bytt ansvarsområde till frukten så då känns det ännu dummare. Men skulle jag lämna bort en sjuk Elenor så skulle jag med all säkerhet känna mig som världens sämsta mamma också. För hon ligger verkligen limmad på mig hela dagarna och det måste hon ju få.......?

Ah fuck it. Små barn är sjuka oftare. Så äre.

NU SKA JAG SOVA

Jag lovade ju att hålla er uppdaterade. Jag höll mig vaken hela dagen. Städade i tvättstugan och körde maskin på maskin hela dagen. Sen blev det som sagt en liten promenad till ICA. Solen hade ju givetvis gått och gömt sig så det var inge trevligt alls vädermässigt. Men det blev inhandlande av hemmagjord pizza som avnjöts i periodpausen av Liverpool/Stoke. Elenor hade fått ögonen på farmors lasagne och hon bestämde att hon skulle ha den till middag. "Nono(Hon heter så enligt henne själv) fammo nam nam!!"
Linnéa kom över för att se matchen. Roligt att se, verkligen HUR insatt hon är. Helt makalöst om ni frågar mig som inte fattar vitsen med fullvuxna män som jagar en liten boll i vild förtvivlan. Nä usch så ointressant.
Nu ska jag bädda rent och gå och lägga mig.
Kortdag imorgon.
Så, nu vet ni.

Peace.

ORDKONST

I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Release me.....

WHAT TO DO

Står i valet och kvalet. Trots sovmorgon (ååh så skönt!) så känns det fortfarande väldigt lockande att slumra en stund till nu när både Elenor och Jimmy sover. Jag borde kanske passa på att dyka ner i tvättstugan, och ta golven en sväng till (efter pappas och Elenors lördagsmys igår med festis, chips och choklad) Jag skulle kunna somna på en gång, men ja tror att om jag håller igång en stund så kommer jag också piggna till. Frågan är bara var jag kommer bli piggare av. Jimmy har i princip lovat att vi ska ta en promenad när Elenor vaknat. Det händer inte varje dag. Men när jag stod likt Askungen vid fönstret idag och blickade ut mot folket som såg ut att vallfärdas mot ingenting särskilt, utan bara njöt av vårvädret, och suckade längtande så kom alltså löftet från sambon.

Oj, vilken mysig kväll vi hade igår, jag och Ida. Vi satt i princip i varandras knä hela kvällen och hade mycket förtroligt samtal om livet. Skräckfilmen skrämde vettet ur oss. Och klockan 04 vaknade jag i morse livrädd.

Jag kunde för mitt liv inte skaka av mig känslan av att en svart skugga skulle uppenbara sig alldeles strax. Jag kröp över på Jimmys sida, under hans täcke, väckte honom och mer eller mindre beordrade honom att hålla om mig. Då somnade jag om. Vidriga film att få vuxna människor att känna sig som små barn igen. Usch. Men det är ju med skräckblandad förtjusning.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra i Sova vs. Arbeta -frågan. Äh, ner i tvättstugan och SEN sova? Det blir bra. Jag har rivit ut våra sängkläder så sängen känns inte så lockande nu ändå. Kanske soffan. Kanske. Får se. Jag håller er uppdaterade om mitt beslut. Ok?

WOHO!

35 minuter på spikmattan och jag känner mig som ny. Oj så motigt det var att dra runt på dammsugaren och moppen. Men så fort jag lade mig på smikmattan så sov jag  inom 7 sekunder. Nu mår jag toppen! Kom på en sak som jag måste tipsa om.
Igår efter skavlan var jag så trött att jag inte orkade sträcka mig efter fjärrkontrollen och byta kanal. Så jag började se en film som hette The missing. Det tog inte många minuter innan jag var fast. Var tvungen att se klart hela. Kom ni ihåg hur man kände sig efter man sett Titanic?  Helt blown away av dess storhet! Så kände jag mig efter att ha sett denna. Den är så brutal och gripande på samma gång att jag måste säga att det är en av de bästa filmerna jag sett. Oj, vad hon tar i- tänker ni. Nähä, det gör jag inte. SE DEN!

TVÄRIS

Tar detta tillfälle till att försöka blogga lite. Tillfället som ges är inte optimalt då det är ett herrans liv och surr runt omkring mig. Så om jag verkar osammanhängande så vet ni varför. Jimmy och tjejerna är på väg ut. Linnéa och Jimmy ska på hennes innebandymatcher på tomtebo idag så det är mycket som ska med. Elenor som härmar precis allt hon ser stod precis med pappas deo och rollade sin mage, men också sin mun. Så nu står hon och spottar och fräser. Josefine surar på sitt rum efter att ha smällt igen sin dörr så fönsterrutorna skallrade. Osäkert varför. Det var nåt om några skor. Josefine hade tagit Linnéas skor från mamma, nu vill Linnea ha på sig dom. Om Linnéa vill ha dem på sig in till stan idag så får hon det sa pappa. Men då vill jag följa med till stan sa Josefine. Det får du inte sa pappa. Sen smällde det i den tidigare nämnda dörren. Nyss klev Josefine på Linnéas knä som hon hade ont i efter att Josefine slungat en medalj där tidigare i morse. Nu klev Linnéa på Elenors fot. Nästan. Nu ...........

(halvtimmes break i skrivande då dem ska ut genom dörren och Elenor ska lirkas med för att få att inte bryta ihop totalt av det faktum att hon inte får följa med)

Nu har jag lagt Elenor, men hon är vaken fortfarande. Orkar inte lirka/vyssja mer. Hoppas bara just nu att hon ska ta sitt förnuft till fånga och somna. Mitt huvud spränger. Jag klarar inte av när det blir rörigt runt omkring mig. När ljudnivån är så hög att vi aldrig skulle märka om botniabanan tog en omväg genom vårt vardagsrum. Jag hamnar i ett strokeliknande tillstånd. Fråga mig om vilket år det är, så står jag alldeles säkert som en mört med stora glasartade ögon och gapar fånigt. Så är det. Jätte jätte dålig egenskap hos någon som lever med familj.
När Jimmy (tillslut) steg upp idag så tyckte han att det skulle väl inte vara mycket begärt att få fika och läsa tidningen i lugn och ro utan att någon klättrar på honom, ställer tusen frågor och ska ha hjälp med diverse.....ja. Då gnistrade det till lite i mamman som under morgonen nästan med våld fått sära på barn som håller på att slå ihjäl varandra, skrubbat toaletten medan den lilla "hjälper", dukat fram, dukat bort, dukat fram och dukat bort igen och insett att diskmaskinen inte gått igång igårkväll så den är fortfarande lika full och LIKA skitig. Så jag sa med vänlig men bestämd ton (röt inombords alltså) att: VILL MAN HA LUGN OCH RO I DEN HÄR FAMILJEN SÅ STIGER MAN UPP INNAN RESTEN AV FAMILJEN VAKNAT.

Eller vill man hinna blogga så tar man med sig datorn in på toa och skriver medan man skiter!

Nu blev det en massa babblande istället för att berätta att jag minsann köpt mig ett par nya dyra riktiga (varken gravidjeans eller leggings) jeans och ska få dambesök ikväll i form av Ida bygdén.-Vi ska se på skräckfilm och surra tungorna råa. Sen har jag även fastställt att jag har sovmorgon i morgon.  Jag ska ladda med öronproppar, ögonbindel och nässpray. Ingen eller inget skall få förstöra det.
Nu måste jag torka mig, sen ska jag städa så att Ida tror att det alltid ser ut såhär hos oss. ;)

Korr: Jag måste äta något först. För i all kalabalik när det serverades lunch här så glömde jag bort att äta själv. Ni ser. Inte alla indianer i kanoten jämt.

UTFLYKT

Dessa veckor då det bara är jag och Elenor hemma på eftermiddagarna är ofta väldigt lugna och sköna. Men ibland kan det bli tråkigt också. Så därför bestämde vi oss för att åka till Leos lekland idag efter arbetet. Även Mats (från jobbet) och hans son Sam ("the man") som är lika gammal som Elenor (Sam alltså, Mats är.....låt oss säga...inte ny ;) ) hakade på. Det blev helt klockrent. Det var första gången för mig och Elle och förutom vi fyra så var det kanske ett par tre andra barn (förmodligen personalens barn) där! Eftersom Elle belle bi inte är det mest ta-för-sig-gaste barnet på jorden så kändes det jätte skönt att få härja fritt. Hon var väldigt skeptisk och ville först inte ens lämna kapprummet.

Hon var helnöjd med att försöka klättra på skostället. "Mamma nää'ää.......nää'ä mamma...." skakade hon på huvudet då vi gick mot den stora salen. Men tillslut släppte det och hon hade riktigt skoj! Sam var helt genomsvettig och mer vild än tam så jag törs påstå att han också hade det väldigt trevlig. Känner mig som en jätte bra mamma nu som verkligen ägnat varje sekund åt min kära dotter hela eftermiddagen och kvällen. Men det är väl bra! Hur ofta får man känna så egentligen? Egentligen. Att vara förälder innebär annars mest en massa, oro, ångest och dåligt samvete. Ni vet hur jag menar.

JAG HAR INTE PMS

Idag kom domen.
 "Du lider inte av PMS. Utan det kallas PMDD, Men det ska vi väl kunna få bukt med!"
Efter första meningen så var jag på väg att resa mig ur stolen, lyfta upp den lille mannen och slänga ut honom genom fönstret från 3:e våningen. Men sedan förstod jag att han inte bara lyssnat utan verkligen förstått också. Då satt jag lugnt kvar i min stol, smått framåtlutad och förväntansfull. PMDD är alltså PMS:ens argare kusin. Så nu ska alltså hormonspiralen ut till att börja med. Sen ska lyckopiller knapras. Blir spännande tycker jag. Jimmy gillar inte riktigt idén med psykofarmaka, men det tycker jag han borde. Vi ser väl om det fungerar, för ingen blir nog så lycklig som han blir då. (Förutom jag kanske).

MEN H-LVETE JAG ÄR JU SJUK!!

Här har jag gått och känt mig som värsta alkis-morsan! Trott att jag varit monsterbakfull. Och så är jag sjuk! Jag har ju blivit förkyld jag också!! Lättad, men samtidigt otroligt less på att vara sjuk oftare än jag får vara frisk. Så jag började hinka i mig diverse naturläkemedel. Ett tips grundat på personlig erfarenhet. Överdosera inte Kan Jang och Chi San. Eller rättare sagt, ta dem inte samtidigt. Om du inte gillar att spruta eld ur rumpan och sprutlackera toalettstolen. Inte en av mina favoritsysselsättningar i alla fall.
Nu ska jag bädda ner mig och se Desperate housewives och gårdagens avsnitt av 30 grader i februari på svtplay. Imorgon ska jag träffa läkaren. Håll tummarna för mig och mina demoner!

HANGOVER PART 2

Fortfarande idag. Vansinnigt att man inte ska få släppa loss och vara lite crrrazy en endaste kväll utan att straffas. I dagarna två dessutom denna gång! Jag har inte mått illa, men det riktigt brinner i mina vener. Efter någon timme på jobbet radade jag upp plastmuggarna fyllda med vatten.
Två resorb- plopp!
Två treo-plopp!
En beroca boost-plopp!
En sup Kan Jang-slurp!

Men inte kände jag mig nå bättre inte. Nuupe.

Just nu har jag mamma här. Hon är sjuk, men sällskapar ändå. Jag talade om för henne att hon skulle sova här inatt. Saken är biff svarade hon. Vi ska mysa framför Det okända snart. OooOoOo

På tal om Det okända......

I fredags var det fem år sedan pappa gick bort. Mamma och mormor tände ett ljus för honom i Stöcksjö. Pappa hälsade genom att kasta en kudde från soffan 2-3 meter in i rummet.  Schwoosch! Kul tycker vi om det.

30-ÅRS KALAS

Igår var det full fart. Vi firade Niina som fyller trettio. Vi var ett blandat gäng på 17 personer som slöts samman på Megazone. Vi började med fångarna på fortet, därav mitt blåa knä. Sedan hade de hyrt en lokal där till kl 23. Så efter en tacomiddag började melodifestivalen, följt av lite schlagerkaraoke. Ja när klockan slagit 23 så vandrade vi vidare till schlagerklubben, därav den hesa rösten och det bultande huvudet idag. Man brukar ju säga att man mår som man förtjänar, men jag mår då mycket mycket sämre. Vidrigt. Klockan är nu åtta och jag mår inge bättre nu än jag gjorde när jag vaknade i morse med en öken i munnen och sminkrester överallt. Ögonen var rödsprängda efter att jag sovit med linserna. För jag gjorde samma miss som alltid och glömde mina glasögon på fel ställe. Denna gång i väskan med all packning i en bil inne i stan som inte kom hem till Hörnefors förrän vid 14-tiden (tror jag. Jag låg fortfarande i sängen och kved) Så nyckelordet idag är väl skam. Skämdes som en hund när Elenor kom hem och det pyrde ut sprit ur porerna på mig. Vad är jag för en mor?? Men ibland måste man väl få vara bara sig själv för en kväll? Även om dessa två personligheter ibland krockar. Vi hade iaf helt otroligt roligt hela dagen och kvällen . En kväll som sent skall glömmas!!! Tack till alla som ordnat allt så bra och grattis igen till Niina! Hipp hipp, hurra! hurra! hurra! hurra!

VICTORIUS

Elenor är trotsig. 2-års trots heter det visst. Kanske det, men det är helt säkert också en blandning av leda. Det är tråkigt att vara hemma länge. Speciellt när man börjar känna sig piggare igen. 

Natten till igår var en mardröm. Likaså resten av dagen, bortsett från de två timmat vi spenderade på mitt jobb. Det tyckte hon var riktigt kul. Hon som dessutom brukar vara så extremt blyg mjuknade efter en stund. Hon vinkade hejdå till Mats och gav (om än lite tveksamt) Gunilla en hejdå-kram.

Väl hemma igen började trotset på allvar. Hon kastade tv-dosan i backen och tog sedan batterierna och gömde under soffan(Alla som sett vår soffa vet att den väger ungefär 150 kg och har ett 4-5 cm mellanrum mellan golvet och soffan, så det var inte ett sånt jätte uppskattat stunttrick) När jag sedan gav mig f-n på att hon skulle plocka upp dosan igen så började hon alltså spotta ( I KNOW!!!) på golvet. Vid det här laget hade Jimmy kommit hem och joinat kampen. Drygt en timme höll vi på. Nu skulle hon inte bara plocka upp dosan utan även torka upp spottet från golvet.

Idag tog hon 100 st (kanske inte hundra, men en hink med tuschpennor) och hällde ut över köksgolvet. Jaja, tänkte jag. Det här var ju en rolig lek men det där plockar inte jag upp. Och i.o.m.d. så inledde jag en 40 minuters maktkamp. Det skreks en hel del. Men jag ploppade in öronpropparna och ställde mig och diskade medan ungen i vild förtvivlan gick bärsärkagång och pennorna ven genom luften. Det enda jag gjorde var att med jämna mellanrum peka på pennorna och burken "Pennorna i burken" Men hon plockade upp dem tillslut!!!  Då blev det beröm, glass och Pippi. Det tycker jag är A och O i uppfostran(oj, håll i er så pretentiöst det lät, ej menat riktigt så men...)  kanske i livet också, men som vi alla vet så blir ju livet aningen mer komplicerat sen. Nåväl, kontentan av det hela är i alla fall: Man tjänar aldrig på att uppföra sig dåligt. Men man tjänar på att uppföra sig bra. Ett mantra vi kör med på de stora tjejerna också. I morse t. ex. frågade Josefine innan hon gick till skolan: "Det står soppåsar på bron. Vill du att jag tar och slänger dem?  Dra mig baklänges. Jag tackade så innerligt, men det skall icket förglömmas när hon kommer hem heller! Måste komma ihåg att göda det bra beteendet mer än det mindre bra! Nu låter det kanske som att jag vill "lära" er hur man uppfostrar barn. (ja men varför inte? Kanske ska ta och skriva en bok, med fler självklarheter?!!) Nej, skämt åsido. Detta är nog mer en påminnelse till mig själv då jag allt som oftast frustrerat sliter mitt hår för att jag känner att jag inte har den minsta koll alls på vad jag håller på med.

SKIT PÅ TV?

Tycker ni att det är skit på tv ikväll eller någon annan kväll? Ge denna film 30 minuter av er tid. Ni kommer inte att ångra er.

Besök hemsidan och skänk lite pengar. Jag har köpt 2 st armband till mig och Jimmy. 100 kr st kostar de och 100% går till deras välgörenhet och kamp till att stoppa Kony. Frakten är dock lika dyr. Men kom igen. Skit i den där vindunken istället.

SINGDUDELDEJ

♫♪HUJEDAMIG Sånt barn hon var, ej värre tänkas kan! Och Elle var det namn hon bar, ja Elle hette hon.

Singdudeldej singdudeldej♫♪

Drit-förkylning alltså!!! Vad less jag är. Från 01:30 till 05:15 lät det såhär hos oss: "Eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeeeeeeeehhh.........

En massa springande blev det då hon endast tystade då jag steg in i hennes rum. Vid 04:30 tog jag henne till våran säng och tjoffade in en alvedon trots att hon knappr hade nån feber alls. 08:20 steg vi upp men då blev allt om möjligt ännu värre. Så strax efter 10 fick jag henne att somna om igen och nu hör jag hur det fortsätter på samma vis. Eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh eeh aj aj eeh eeh eeh....mammaaaa...eeh eeh eeh eeh 

så ja...vi hörs.

SLAPPTASK

Idag har jag unnat mig lite slöhet. (Ida: aaa.) Inte sovit, men legat och sett på Det okända på tv4play. Och OJOJOJ vilken avsnitt. Men innan det så görmade jag på med försäkringskassans Vård av sjukt barn och min årsinkomst.  GAH! Vad jag tycker sånt är irriterande. Att jag inte bara kan få fixa saker själv. Nej arbetsgivaren och förskola och fan och hans moster ska dras in i skiten också. Sen hade ju såklart mitt Bank-Id gått ut. Men lyckades tillslut hitta igen hur man bar sig åt för att förnya det. Pratade med en handläggare och tyckte synd om henne som var tvungen att ha ett sådant skitjobb. Fy f-n för att vara paragrafryttare och ohjälpsam. (Noterade ni mitt bindestreck som för att verka lite finare i kanten? Fooled anyone? Nähä)
Nåja, är väl bäst att resa sig upp och låtsas se duktig ut för snart kommer hela konkarongen hem igen. Jo, Linnéa var feberfri i morse och ville fara på fritids så då lät jag henne göra det. Om ni undrade. Nåja

tjing tjong!!!

ÄR DEN ÄNTLIGEN HÄR NU?!!!

Min "bra" vecka?? Som jag tidigare berättat fyller jag dagligen i en typ av "dagbok" som följer 16 st pms-symptom. Efter att ha fyllt i detta i ett par månader nu så inser jag ju som sagt att jag inte har pms i EN vecka. Jag är ungefär EN pms-fri vecka.  Denna omgång visade sig bestå av några MENÅ-VA-LESS-JAG-BLIR-dagar, ca tio VA-FAN-GLORU-PÅ-DITT SVIN??!!-dagar, följt av drygt en vecka med JAG-ÄR-SÅ-TRÖTT-ATT-NU-DÖR-JAG-HUHUHU!!!-dagar. När jag får mens? Det får jag inte, möjligtvis en halv dag var tredje månad. Det är det enda positiva. Annars är jag orolig att jag måste plocka ut (hormon)spiralen. De kanske vill skylla allt på den.

Jag har tagit två Chi san shots idag och känner mig piggare än jag gjort på vad som känns som en evighet. Men kanske är det dags att få komma upp till vattenytan igen? Hoppas. Jag har fått en hel massa borden gjort! Såsom dammsugning, skurning, dammtorkning, toalettskrubbning. Hejja mig! Även unnat mig en dejt med en tidning och en kopp kaffe vid köksfönstret. Jag njöt. Såg dessutom en äldre herre som skidade över vår tomt. Han tittade sig oroligt omkring. Jag undrar om han bara följt ett skoterspår utan att lyft blicken och inte insett att han skidat in till oss förrän det var ett faktum eller om han medvetet gjorde det och tyckte att han var lite busig. Det gjorde mig ingenting. Men när han kom till den 1.5 meter höga snökanten ner till uppfarten funderade jag på hur han skulle lösa det. Det visade sig gå alldeles utmärkt för jag hade gjort en liten pulkabacke till Elenor där. SCHWOSCH! Sa det så var farbror nere. Och fortfarande på benen. Så bra då.

Elenor kan enligt sin syster vara aningen påflugen och lite för hjälpsam med knapprandet på datorn. Minst sagt.  ;)

DUBBELVABBNING

In med stjärttermometern i ena ungen, 38,6. In med muntermometern(viktigt att inte blanda ihop) på andra, 38,4. Ja vad säger man?  Dubbelvabbning.

BLÄCKVARD

Fick som en skänk från ovan energi så att det räckte hela kvällen ut. En syn som inte är allt för ovanlig på alvägen 29 är att hela familjen befinner sig på köksgolvet. På köksgolvet gör man allt och ingenting. Mest surras det! Men det kan även rullas bollar, ritas, brottas, hjulas, spelas kort, Läsas böcker, Sjungas m.m. Så även idag. Så när vi pratade om vad vi skulle hitta på i sommar så kom olika sommarland på tal. Då kom vi in på karuseller. Då konstaterade Josefine att hon skulle åka en attraktion som hette "Käftsmällen". Att döma av det hon berättade så verkar det rent ut sagt omöjligt att ta sig ut levande ur den. Tillslut kom det dock fram att Käftsmällen härrör från barnprogrammet SvampBob. Josefine undrade då om vi inte kunde åka till Svampbob. Då tittar Linnéa på henne som om hon var född i farstun och berättar att dit kan man minsann inte åka heller. "Men det tänker jag göra ändå". "Jamen åk till Svampbob du då......" Ja, det är ju inte lika roligt när man inte upplevt det själv, men jag skrattade nästan på mig. Nåväl, när vi ändå var inne på Svampbobberiet så kom det obligatoriska "Vem är du i -(olika barnprogram)?" Jag sa att jag ville vara körskoleläraren Fru Puff.

Men det tyckte inte Josefine var särskilt passande. "Hon är ju jätte tjock!" Jamen det får man ju tacka för då. Jag är alltså inte jättetjock i hennes ögon iaf! Det kändes ju bra. Men sen kom bomben. "Du är ju Bläckvard!" Men hur kan jag vara bläckvard? Var min fråga då. "Jamen han tycker ju om att vara för sig själv hela tiden!"

Det är från barn och fyllskallar man får höra sanningen!... Tragiskt att hon faktiskt uppfattat mig så, men hur ska man kunna klandra henne?? Jag älskar att vara själv och det har ju hänt fler än en gång att jag stängt in mig i rent vredesmod.  Om en vecka hoppas jag att vi får se ljuset i tunneln iaf! Då hoppas jag att jag kommer hem med en kasse valium och lyckopiller!

GNÄLLKÄRRING

Vad var det att bäva över egentligen??? När man väl fått upp farten så går det ju i ett kick! Nu hoppas jag även hinna med ett avsnitt av Desperate Housewives innan Elle vaknar och resten av familjen dyker upp! En kaffekopp har fått åka med mig från rum till rum medan jag fejat på. Nu är den pissljummen och endast någon klunk finns kvar. Ganska bra städtid ändå va? Orka va noga? Näe.

CHI SAN

Nä nu blir det att börja hinka Chi San på allvar här, för såhär kan vi rakt inte ha det!!

google.se

 Elenor var rekord gnällig i morse och jag var tröttare än tröttast. Slumrade 1-3 sekunder i soffan varenda gång hon tog en paus i sitt gnäll när vi låg framför Pippi Långstrump. Helt sjukt. Men efter lite tips från coachen (Jimmy, som är minst lika trött efter att ha stigit upp 04:45) så tjoffade jag in en alvedon i ungen trots att febern bara låg på 38,5. Värk i kroppen diagnostiserades.
Sen hoppade vi in i bilen och åkte och handlade. Tog även en tripp till H&H och köpte presentkort till en arbetskamrat från resten av oss på jobbet.
Lade Elenor för en kvart sen.
Efter lite frisk luft och sol kändes inte livet lika tungt och jag tänker för mig själv att "Men nu ska jag passa på att röja lite när ändå ångan är uppe". Det värsta som kan hända just då är att drabbas av uppskjutarsjukan. Det är min specialitet. Händer det er också? Innan man ska laga mat måste man röja?Innan man ska betala räkningar så måste man sortera "viktiga-papper-lådan" Innan man ska duscha så måste man städa? Annars blir man ju smutsig igen alternativt svettig om man ska ta det efteråt. Innan man ska städa så måste man bara kolla om det hänt nåt på datorn?? Det är det absolut värsta av allt. För då är risken stor att uppskjutarsjukan blir till ignorerarsjukan som i sin tur blir till ångestsjukan. Den värsta av alla sjukor.
Så efter jag tänkt för mig själv (För visst var det så? Att ni också pratar med er själva i huvudet??) att jag skulle "passa på att röja" så tänker jag sedan  

"Du får absolut inte ens tänka på att sätta dig ner nu, för då är det över"......

"Men om jag lovar mig själv att bara sitta en kort stund då? Och sen ta tag i det som behövs tas tag i??".......

"NEEJ! LINDA STÅ EMOT!".......

"Bara en tväris..".......

"Du kommer inte orka resa dig igen, bara så du vet"...........

"JOooo?"..........

"Hur brukar det gå? Städa först och sitta SEN, då går städningen jätte fort om du har en belöning!"..........

"Mjaaa...jag vet........Men det är så skönt att vila kroppen"...........

"Skyll dig själv då ditt dumma fruntimmer"

google.se

Nämen nu SKAA (?) jag sätta fart! Hej vad det går! Tjohooo!

Ännu en uppskjutargrej. "Ska bara göra en rolig bild i paint" Men sen är jag ju så kass att jag inte ens lyckas skippa den vita rektangeln runt skallen. Men jag hejdar mig själv, nu får det va såhär. "Res dig upp nu människa!"

MAN SKA ALDRIG SÄGA ALDRIG

Vill minnas att jag någon gång under veckan som gick sa att jag inte tyckte att Elenor varit särskilt sjuk under sin första tid på dagis. Hur tänkte jag då? För när Elenor bara sov och sov och sov under sin eftermiddagslur och vi tillslut var tvungna att väcka henne (klockan 16!!! )så känner vi direkt att hon är oroväckande varm. Mycket riktigt, 39,6. Min första tanke blir då- Men igen??!!

Ja, det blir väl oundvikligen vabbning imorgon igen. Funderar just nu på om man skulle kunna ta hjälp någonstans ifrån. Men jag velar. Min nya grej förövrigt. Beslutsångest. Fruktansvärt irriterande. Jag brukar bli arg på mig själv och ryta högt:"Men bestäm dig människa!!!"

Nu kommer Jimmy bärande på Elenor och föreslår att jag ska starta pippi eftersom hon lade sig på gunghästen och vilade. So be it.

OBOTLIGT

Är helt knäck. Sängen kallade redan 21:15 igår. Sju var det morgon, men jag är inte utvilad. Snart ska Elenor sova och så även jag. Och nej, det är ingen bebis i magen som orsakar detta. Det är nog en kombination av alla bebisar i mitt liv och efterdyningarna av världens värsta pms anfall. Vi hörs.

URLADDNING

Jag beundrar verkligen de människor som kan rycka på axlarna åt idiotier. Jag kan det inte. Min impuls blir att jag automatiskt måste göra det till mitt mission in life att omvända de idioter jag stöter på till drägliga människor. Jag får nästintill panikkänslor då folk häver ur sig såna saker som aldrig borde få bli till ord. Om jag inte lyckas med mitt mission direkt så blir jag genast hämndlysten istället. Men hämnd sysslar ju bara barnrumpor med och jag ska ju föreställa vuxen. Men tänk om jag VILL va en barnrumpa då??? Nej Linda, det vill du inte. Överlåt det till idioterna. Jag försöker med all min kraft tänka på karma.
"What goes around comes around"

Men jag kunde inte låta bli att sätta mig i sängen och ha ett långt samtal med min far. Jag bad honom att spöka riktigt jävligt och skrämma skiten ur den där patetiska idioten så att han en gång för alla insåg vilken liten människa han är. Stor i orden, men liten på jorden.
Sen försöker jag att intala mig själv "Men idioter kan inte rå för att de är idioter för de är idioter"
Nåväl.
Allt detta har alltså resulterat i att jag inte orkar gå till jobbet. Jag gick och bet mig i läppen hela dagen igår. När sedan en kund i posten betedde sig som ett riktigt överlägset svin så trodde jag att jag skulle ställa mig och skrika rakt ut.

Jag: Hej, då ska vi se vad jag kan hjälpa dig med.

Svin: (slänger fram en avi utan att hälsa)

Jag:(tittar på avin, avvaktar 4 sek och andas lugnt och plockar upp den. Scannar in avin i datorn och får ett meddelande om att paketet inte är ankomstregistrerat än) "Nähä, det är inte ankomstregistrerat än, men då ligger det säkert i postvagnen där" Säger jag med en trevlig ton (En stor postvagn med dagens leverans står bakom mannen.

Svin: (fnyser överlägset) Ja men då får du ta och plocka fram det. (Armarna i kors)

Jag: (Känner hur det börjar ryka ur öronen på mig över hans otrevliga sätt att bete sig. Eftersom det var en självklarhet för mig att försöka hitta igen hans jävla paket. Men då blir jag tjurig och ställer mig med armarna i kors även jag och bara stirrar på mannen och en tystnad uppstår)

tystnad.

Svin: ........Då är du schysst? (Och ler ett snett leende)

Jag: Självklart. (Varpå jag börjar leta efter en nål i en höstack och det vet ju alla som någonsin letat något att det man söker alltid ligger underst eller åtminstone svåråtkomligt. Men jag hittar paketet och går till posten igen. Mannen sträcker ut sin legitimation som i ett "men skynda på då för i helvete". Vilket jag ignorerar och börjar med att ankomstregistrera paketet i lugn och ro. Mannen fortsätter att vifta med kortet. )

Jag:(Tar emot hans leg.) Det här paketet står inte på dig, är det din frus?

Svin: JA?!

Jag: D-å behöver jag bara hennes legitimation också då. (Vilket jag insett ungefär 20 sekunder tidigare att det har han med allra största säkerhet inte med sig)

Svin: Men jag har aldrig behövt det förut.

Jag: Nej, men nu har posten skärpt sina regler och det är för kundens egen säkerhets skull. (Försöker att hålla en väldigt pedagogisk och ödmjuk framtoning)

Svin: Men jag hämtade ju för fan ut ett paket åt na i förra veckan! Då var det ju inga problem! Sen när började det här gälla då?

Jag:(fortfarande mjuk i rösten) Det här har gällt länge nu, men vi har haft en övergångsperiod och gett våra kunder en chans att lära sig de nya rutinerna. Men nu är det alltså bestämt.

Svin: Jaha men då får du släppa förbi paketet för den här gången så vet jag till nästa gång. (fortfarande med sin överlägsna ton och försöka-lära-mig-hur-jag-ska-sköta-mitt-jobb sätt)

Jag: Nej det kan jag inte göra, tyvärr.

Svin: Men det har ju gått så bra tidigare!!!!!!!

Jag: Det här är postens nya regler och vi har varit överseende länge nog och låtit kunderna anpassa sig till dem. Regler som alltså finns till för kundens egen säkerhet. Det är inte för att jävlas med er.

Svin: (frustar, stånkar och stönar obegripligt)

Jag: Jag tänker inte riskera min licens. (Nu är jag förbannad). Men jag kan gå och fråga om det finns någon annan som är villig att göra det för din skull (känner ni ironin nu??)

Svin: JAMENGÖR DE!!!!

Jag går till Gunilla och förklarar på 10 sekunder min diskussion med kunden.

Varpå hon går ner till posten.

Gunilla: Vi kan inte lämna ut ett paket utan att ha både mottagarens och budets legitimation. Dessa regler har funnits sen jul, men vi har haft en övergångsperiod. Men nu är det stenhårt.

Svin: Jaha nämen ok, men då får hon hämta ut sitt paket själv då. Tack då.

Gunilla: Ja tack då.


Fan om man hade hälften av hennes pondus.

När jag väl stämplade ut så brast det innan jag hunnit in i bilen. Lille-skuttårarna sprutade och jag kände mig som ett vulkanutbrott.

Nu ska jag sluta grubbla på idioter. Ska se en film och vara snäll med mig själv.