KONSTEN ATT SKÄMMA UT SIG....IGEN

Ja det är väl lika bra att bekänna dagens händelse. Jag hade ju inga problem att erkänna olycksprutten under gympapasset,  så varför skulle jag inte berätta detta? Så här var det då då......

Plats: Ica, under arbetstid.

Jag och en kollega diskuterar en viss brödleverantör och hur sensationellt mumsig han är. Ni får föreställa er. Varpå en annan (manlig) kollega går förbi och jag tystnar instinktivt. Det för då med sig att han blir ytterst intresserad av vad vi tisslat och tasslat om och börjar sitt ihärdiga tjat om att vi ska dela med oss av det roliga. Tillslut ger jag med mig och erkänner "Vi pratade om en brödleverantör som är så sjukt snygg"  Han räknar då upp ett par leverantörer som inte är fagra för fem öre, varpå jag brister ut i skratt och säger högt åt kollega nr 1 som står några meter bort " Ja, för xxxxx är ju så sjukt snygg!" Med ett ton ironi i rösten.

 Vem står bakom ryggen på mig? Jo han som jag precis kastrerat med min onda kommentar. Minuterna därefter följs av högljudda skratt och hån riktat mot mig. Han går direkt vidare ut till sin lastbil. Jag har flytt och låst in mig på kontoret i väntan på att leverantören i fråga ska köra vidare.  Skammen är obeskrivlig.

  Stackars människa. Men vi misstänker att han faktiskt tog det som en komplimang (Självinsikt much?) Jag hoppas faktiskt att så är fallet, för annars vet jag inte vars jag ska ta vägen........usch. Det är bara jag som gör sånt här. Bara jag.

Nog om det. Livet går vidare. Gjort är gjort.

Nu är jag "ensamstående" i veckan, då Jimmy jobbar eftermiddag och tjejerna är hos sin mamma. Elenor har blivit så stor nu att hon börjat fundera på vars dem tar vägen. Hon blir arg på mig som om jag hade gömt dem för henne. Vi har varit i stan hos min mamma ikväll eftersom hon fyller år idag! Grattis igen älskade mamma!

Elenor igår under Djokovic/Nadal finalen. Hade inte riktigt sovit färdigt än efter eftermiddagsluren.
Obeskrivlig mysfaktor