TUR ATT ANDNINGEN ÄR EN REFLEX

"Ja det är ju tur att andningen är en reflex, annars hade du väl glömt bort att andas"

Så sa Jimmy när han fick höra hur jag ställt till det igår. Som jag berättade tidigare så hade jag ju bjudit in Susanne & Elliot och Sanna & Ludvig på fikadejt. Men eftersom jag mådde så dåligt kvällen innan så skickade jag iväg ett sms om att vi skulle avvakta till morgonen så skulle jag komma med besked om det var fritt fram att komma eller inte. Sagt och gjort. Jag mådde prima på morgonen och skickade iväg meddelanden om att de var så välkomna så. Trodde jag.

Jag och Elenor åkte på affären och köpte hem wienerbröd, kakor och satt på kaffebryggaren. Det knackade på dörren och in kom Sanna och Ludde. "Men har inte Susanne kommit än?" "Näee, men man minns ju själv hur det var med en liten bebis, precis när man är på väg ut genom dörren så sket dom på sig". Klockan gick och vi bestämde oss för att börja fika. Precis när jag sätter tänderna i wienerbrödet så stannar jag i min rörelse. Utbrister "Nej men det kan väl inte vara så....." "Vad??!" Varpå jag rusar till min mobiltelefon och kollar mappen för skickade sms. 

Det var precis så som jag hade befarat. Jag hade aldrig sänt iväg meddelandet till Susanne om att det var fritt fram. Så hon var inte på väg. Hon satt hemma och lade ihop ett och ett och tänkte att det inte blev något fika. Det är BARA jag som lyckas med sådana här idiotier. Så resten av fikat bestod i princip av att jag satt och jämrade mig. Men hur som haver så var det jätte roligt att få träffa hälften av gästerna igen iaf!

Ludvig i våras.

Ludvig igår.

Barnen gick jätte bra ihop och det var en fröjd att se dem leka, om än inte tillsammans så bredvid varandra. Man såg hur de trivdes med varandras sällskap. Elenor Lundström? Det låter väl inte så tokigt?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Efter middagen tog vi (Jimmy Elenor och jag) bobben och traskade över till farmor och farfar. Elenor bestämde att hon skulle sova över i farmors och farfars säng. Vi malde på med postkodmiljonärenspelet till efter midnatt. 1-1 stod det till mig och Jimmy när jag tillslut inte orkade vänta på ett avgörande resultat och gick hem. Kanske kände jag på mig att Elenor skulle vakna kort därefter och sen vägra somna om i 1½ h. Modersinstinkten kanske works both ways?
Så det var en trött med glad Elenor jag möttes av för en stund sedan. Hon var lättvaggad vill jag lova. Nu står jag och väger mellan en tupplur eller lite Desprerate housewives.