fredag 20 januari 2012

DET BLIR ALDRIG SOM MAN TÄNKT SIG

Måste ha ätit något mysko. Magen vred om och jag tömde allt jag hade ätit under hela dagen. Jag såg t.o.m. dagens lunch. Inte ett kärt återseende. Alls.

Detta skedde naturligtvis samtidigt som Elenor vägrade sova. I 2½ timme har hon bråkat med sin armade mor. Allt började med ett diadem som hon promt skulle ha på sig. Men hon vägrade inse att det faktiskt inte var nå skönt och blev bara frustrerad över hur det for på sidan och lossnade. Så dumma mamma bestämde att då fick det vara nog och tog tillbaka diademet.

Big mistake, såhär i efterhand.

I ren ilska slängde hon tuttar, dockor och filtar på golvet för att jag skulle komma tillbaka. När jag tillslut gav upp och sa "Kastar du på golvet får du skylla dig själv" så kom hon på hur hon kunde klättra ur spjälsängen.

Jag stod utanför hennes rum (osynlig) i köket och hörde mycket väl vad som var på gång. Det hördes såå väl hur fel hon visste att det faktiskt var också. Hon stod blickstilla på golvet,  viskade ut till köket där katten satt och åt "heeej lillekatt". Jag trodde jag skulle bryta ihop av skratt, men lyckades bita mig i läppen. När hon sedan smugit ut i köket och sett mig stå där som ett monument med armarna korsade så kom gråten igen. "Gå och lägg dig" Varpå hon skamset lommade iväg tillbaka, klättrade upp på kistan vid sängen och hivade sig över medan tårarna sprutade.

Mitt handlande i allt detta var faktiskt under all kritik. Får skylla på orkeslösheten. Ena stunden var jag så stor på mig, nästa stund fick jag dåligt samvete och undrade om hon kanske också mådde illa, bara för att inse att "nej, hon jävlas bara", bli less och arg och tänka "men skrik dig hes då, skitunge". Komma tillbaka 2 minuter senare och plocka upp och kramas. Det hela slutade med (efter att hon klättrat ut sängen för andra gången) att jag halvlåg, halvslumrandes i fåtöljen bredvid hennes säng mumlande på "Sov du lilla videung". Hon slocknade iaf.  Det var väl det allt gick ut på ändå.

Nu kom Jimmy hem från sin match, så nu ska jag beklaga mig och sedan hoppa i säng. Hoppas vid gud att det inte är någon sjuka jag åkt................

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar