DET KAN INTE BARA VARA JAG

Det kan omöjligt bara vara jag som har en konstant röst i huvudet. En slags kommentator. Hon talar om för mig vad jag ska göra nu, vad jag ska göra sen, vad som är viktigast att jag får gjort och i vilken ordning. Det kan låta något såhär...

"Men just det ja, det var ju det här jag höll på med, göra klart det först och bädda sängen direkt efter........................jaha, Elenor har sorterat blöjor, bäst att plocka ihop dem.....Oj den här är ju trasig, den slänger jag.............Men herregud att soppåsen alltid är full när jag ska slänga nåt, bäst att tömma den.............Hmmm.....luktar sopkorgen? ....bäst att jag sköljer ur den......................................................................................Sängen var det ja................♪ hmhmhm ♫.....När Elenor sover sen så måste jag ta fram dammsugaren.........och skura...........Oh herregud jag borde verkligen rensa ur garderoben........imorgon kanske.......Jaha, diskmaskinen är klar...Ska jag vänta ut Jimmy eller ska jag plocka ur den själv???........Hmmm........Nä jag avvaktar............."

Sådär låter det konstant. Jag inbillar mig även att det är så här för en viss typ av människor också.
Kvinnor.

I en mans huvud föreställer jag mig att det låter ungefär såhär:



Jag avundas konsten att kunna blunda för alla måsten och borden. Jag försöker stänga dörren, men det är så fullt därinne att dörren alltid står på glänt och ångesten alltid gör sig påmind därifrån.

Nu sover Elenor och jag har fortfarande inte tagit tag i de där sakerna jag hade tänkt. Snart så snart.

Elenor tar efter sin talangfulla faster Susanne "Duss" och ritar alla hon känner.

Katten Elsa, känner sig utanför och påtvingar sitt sällskap

Till mitt försvar så var ett av mina "Borden" (i positiv bemärkelse) att blogga. Så nu har jag varit duktig. Nu kan jag stryka det från min osynliga lista jag förvarar uppe i mitt huvud.