Här är hon. Anledningen till att bloggen inte är öppen för alla. Den person som svikit mig mest av alla. Även om jag kan skratta mig lycklig över att vara fri från oärlighet, lögner, baktalandet och den totala bristen på lojalitet, så saknar jag den tiden då jag fortfarande trodde att det var skillnad när det kom till mig. Här hade vi precis tatuerat in likadana stjärnor på handlederna. För det var vad vi var. Stjärnor. Men även stjärnor faller.
Pappa saknar jag varje dag. Kan fortfarande inte fatta att han är borta. Ibland är jag på väg att lyfta på luren och ringa. Men jag kan inte telefonnumret till himlen.
Tillsist så saknar jag mitt ansikte! Mitt smala ansikte som inte syns längre................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar