PANG! IN I VÄGGEN.

Så här gör jag. Istället för att systematiskt arbeta mig igenom ett projekt så river jag runt i allt tills jag står med skiten upp till knäna. Vad händer då? Jo, jag översköljs av en känsla av " Jag kommer aldrig att bli färdig!!!"

Jag blir lika förvånad varje gång jag städar deras rum också. Hur mycket kan man SKRÄPA ner????
Jag skyller på deras mor. Som enligt dem alltid städar deras rum. "Hos mamma behöver vi aldrig städa själva!"  Är det så? Eller lurar dom mig? Förmodligen inte, jag vet att hon är sjuk. Allvarligt sjuk. Hon lider nämligen av "städmani". Usch hemska tanke. Jag kanske får anställa henne? För det ska gudarna veta, att från den sjukdomen är jag helt befriad. Hör av dig om du är intresserad ;)