PERCEPTION

Jag är väldigt van att sova själv. Eftersom Jimmy jobbar ständig natt. Jag har nästan blivit så van att jag har svårigheter att ha någon i samma rum längre. Jag är extremt lättväckt och har väldigt svårt att somna. Jag har sovit med öronproppar i flera år för Jimmys snarkningar och hans nattliga diskussioner med folk i hans drömmar. Sedan han började nattskift så tänkte jag att jag äntligen skulle få sluta med propparna! Det är ju faktiskt inge bra för öronen. Men då blir jag istället väckt 06:20 när han kommer hem och in i sovrummet, och det är väl sådär roligt om Elenor faktiskt fortfarande sover då. Så jag fortsatte med propparna.
("Men hur hör du när Elenor vaknar då?" undrar ni. Jo, jag har barnvakten på nattduksbordet bredvid mig på hög volym)

Nu när Jimmy är bortrest en vecka så tänkte jag "Men NU ska jag minsann sova utan proppar!"
Till saken hör att jag legat och blivit uppskrämd av nip/tuck igår och för första gången på länge blivit rädd för att vara ensam. Men jag lägger mig i sängen, med vädringsfönstret öppet som vanligt och får panik!
Vad i hela h-vete är det för fel på fåglarna???

Det kändes som att jag var fast i Alfred Hitchcooks film och skulle bli anfallen av dom. Det lät som en armé av galnakosjuka fåglar. 
I gymnasiet läste jag psykologi A och B. Vi pratade om perception. Om hur man uppfattar saker. Hur olika människor uppfattar samma saker olika och vad det kan säga om oss.

Jag kom ihåg en berättelse min lärare berättade om fågelkvitter. Fågelkvitter låter ju väldigt vackert i de flestas öron. Det är ofta kvittrande fåglar i relaxmusik t. ex. Men hon berättade om hennes vän (som jag senare förstod var henne själv) som precis fått beskedet att hon hade cancer, gick ut från sjukhuset och blev arg över fåglarnas skik. Inte kvitter. Nej hon tyckte att de skrek åt henne. Det kan man ju förstå då, med tanke på det beskedet hon fått.

 Den historien tänkte jag på inatt, då jag själv tyckte att de skrek som galningar. "Vad är mitt problem då?" funderade jag på.
Förmodligen inget.
 Förutom att jag är jävligt tjurig när jag är trött. Det behöver inte alltid betyda så mycket.

Jag fick i alla fall lov att sova med propparna igen.

Nu vet ni.