DYSFORISK

Nu måste jag ta tag i det här. Mina pms-besvär har övergått till nedstämdhet. Jag får ångestkänslor och känner tårarna bakom ögonlocken. Men jag gråter inte, för jag är inte ledsen över något. Jag känner mig tom. Samtidigt som jag känner mig uppslukad av detta monster. Jag är rationell, så jag inser varför jag mår som jag mår. Blir t.o.m irriterad över att jag ska behöva må så. Men det är svårt att bryta sig fri. Rent omöjligt ibland. Men snart borde detta vara över. Någon dag till kanske. Sen ska jag tamej satan ta tag i detta och söka hjälp. Jag ska inte behöva bli besatt en vecka i månaden. Kanske ska ringa en exorsist??