VÄLKOMMEN

Då jag pratade med Jimmy tidigare om alla dessa skuldkänslor jag känner nuförtiden så sa han bara :

"Välkommen till livet som förälder!"

Det är inte bara gentemot Elenor jag har dåligt samvete. Men det är nog den som är mest ångestframkallande! Nu menar jag inte att det är rättfärdigat. Jag menar, jag sköter om och älskar henne precis som en förälder ska och mer därtill. Men det kan vara småsaker som gnager i mig. I Lördags klämde jag hennes finger i vagnen t. ex. Det gick bra, inget blodvite och fingret satt kvar. Men hennes min och det faktum att det tog mig 10-15 sekunder innan jag förstod varför hon skrek gör att jag fortfarande går och tänker på det. Jag får ångest om jag inte tycker mig lekt eller roat henne särskilt mycket en dag. -Om hon varit nöjd och lekt själv så får jag ångest???

Det känns som en betongsugga över bröstet varje gång jag tänker på att hon ska börja på dagis snart. Att jag inte får vara med henne på dagarna och att någon annan ska ta hand om och se efter henne. Hon klarar sig inte utan hennes mamma ju! Förstår dom inte det? Nästa Torsdag ska vi dit och hälsa på. Jag vill fan inte det!!! Eller jo, klart jag vill. Men mitt hjärta skriker NEEEJ!

Jag känner skuld över att jag inte är så perfekt som jag vill vara. Som mamma, sambo, bonusmamma. Att jag inte sköter hemmet som jag önskar. Eller jag önskar nog att vårat samspel när det gällde hushållet skulle fungera bättre än det gör. Jag känner oftast att "Jag gör allting" . Det gör jag inte, det mesta men inte allting, men ju mer jag tänker så desto mindre ser jag det som faktiskt sker. Det blir en ond cirkel och tillslut så rinner det över. För ibland orkar jag inte ens vara hemma men då får jag skuldkänslor över att denna period i mitt liv snart är slut och jag borde ju vilja suga ut varenda sekund av detta.

För er som inte vet så har Jimmy två barn från ett tidigare förhållande. Linnéa 8 år och Josefine 6 år(snart 7).

Jag och Jimmy blev ett par när yngsta, Josefine var 1½ år och jag flyttade in när hon var 2.  Fem år tillsammans och jag har alltid insett att hela den här "varannan vecka- grejen" tär på hans pappa-hjärta. Men det är inte förrän nu jag verkligen förstår mig på det här ständigt dåliga samvetet som förälder. Men jag klarar nog inte ens av att tänka på hur det skulle kännas att vara ifrån Elenor 26 veckor om året. Bara den här ångesten är tillräcklig.

"Välkommen till livet som förälder...Det blir aldrig bättre"

Men helt klart värt det.

TAKE A GOOD HARD LOOK AT YOURSELF

Visst är det så? Att  ibland måste man ta sig ett titt  i spegeln. Och fråga "Vem är du?" Är jag den jag vill vara? Håller jag fast vid mina principer? Tillåter jag mig vara lycklig? Och tillåter jag mig att inte vara det?

När jag tittar mig i spegeln så ser jag bara skuld.

Men jag inbillar mig inte för en sekund att jag är ensam om den känslan.

Alla "Coulda, woulda  shoulda" Alltså.

Måste ju vara ett kvinnligt fenomen? 

VASARU?!

Att pattarna tar en helt ny form ( eller problemet är väl att det inte finns någon form kvar)  efter barnafödande och amning är väl knappast någon nyhet. Jag har det senaste året använt mig av gamla amningsbehåar och sportbehåar och har insett att jag har faktiskt ingen aning om längre vad jag har för strl. Så det blev ett besök på butiken CHANGE idag på stan, för professionell  hjälp. Och vilken chock jag fick. Jag som senast köpte en bh som var 90 D (Precis innan jag skulle föda) trodde att butiksbiträdet drev med mig när hon sa "ja, du är en 70E. Eller 75DD. " 

Eftersom de(tuttarna) numera liknar ett par strumpor på tork så trodde jag väl kanske mer att vi skulle gå på sådana storlekar. Men ack vad jag bedrog mig. Det var bara att rulla upp och stoppa in!

Och vilken skillnad! Bortsett från bristningarna som kan få en tro att en tiger gått lös på min mage så fanns det inget spår av varken graviditet eller utsugna mjölkmaskiner!

Sen har jag aldrig någonsin heller spenderat  över 1000:- spänn på underkläder heller. Men de hade ett väldigt bra erbjudande. Köp en BH och trosa och FÅ en BH och trosa. 

Och jag börjar tro på att pigga tuttar som blickar framåt även speglar själen litegrann. Likaså ledsna tuttar som stirrar ner i marken! Man måste ju kunna investera lite i själen också!

SÖNDAG

Skräckfilmskvällen var väldigt lyckad! Förutom att min sovkompis svek mig och somnade som en stock direkt vi lade oss så jag fick i vanlig ordning ligga vaken själv och vara rädd för alla ljud. Med lite sömn i kroppen var jag helt sprängd på Lördagsmorgonen och bestämde mig för att åka till mamma i Stöcksjö. 

Jimmy ringde med glädjande besked ikväll. Han tyckte att vi skulle spendera morgondagen på stan med shopping! Me likee!! Me like alot! Han tyckte även att vi skulle göra ett besök på Great Eastern. Och var jag inte redan övertygad vid shoppingen så var jag det när han lockade med det mongoliska köket!!

Min lilla sugardaddy!

KAXIG???

Än så länge lever  vi

PARANORMAL ACTIVITY

 

Alla lysen på, vin och en komedi inplanerad efteråt. Vi kanske överlever. Jag höll på att banga, men var ju tvungen att visa mig tuff.

FREDAGSMIDDAG

Makaroner och köttbullar en fredagkväll. Det gick det också. Det bästa var att vi fick äta samma mat. Tillsammans. Jag åt från min tallrik (dah!) och hon från sin. Ni kanske tycker det verkar märkligt att jag tycker det är så speciellt. Men detta var alltså första gången! Jag vet inte, jag kanske är sen på att låta henne äta riktig mat och själv dessutom. Men så var det iaf. Min stortjej. Vi har det väldigt mysigt tillsammans. Just nu sitter hon och slaktar en servett på mitt nystädade golv och tidigare vände hon uppochner på sin tallrik. Så nystädat får det sällan vara  någon längre stund. Ska ta och sätta stopp för detta nu innan det går för långt. Snart kommer min bästaste Ida också, för mera mys ;)

BANANGRÖT

Jag som innan jag fick barn var så övertygad om att "mitt barn skulle då inte få äta socker innan 2 år", skrattar åt mig själv idag. Vilken flopp. Men bara för att hon får nån kaka någon gång ibland så behöver jag ju inte släppa tyglarna helt? Nu har jag hittat ett bra alternativ till sylt eller äppelmos till gröten. Banan. Och hon älskar det. Jag mosar 2/3 banan till 1 dl havregryn och 2 dl vatten.

Den andra tredjedelen får man som förrätt medan gröten kokar.

Varning till dig som inte läst inlägget nedan. Blunda vid överkänslighet. Eller man behöver inte vara överkänslig, det är bara jag som är sjuk. Men det visste ni ju.

YEAH BABY YEAH!

Dammsuger och städar för fullt. Går förbi en spegel och ser att jag måste ha spillt något. Men vad? Jag har ju varken ätit eller druckit. Då jag inser, det är tuttsvett. Grrr. Det glamorösa livet som mammaledig. Eeh jag går och duschar nu. Ok?

il-gimgħa

Nähä? Ni läser inte Maltesiska? Shame.

Jag har fått hem brev. Om att jag missat ta cellprov. Ena gången var jag gravid och andra gången hade jag väl nyss fått, eller det var kanske 2:a och 3:e gången. 1:a så tror jag att det bara rann ut i sanden som så mycket annat. Jimmy tjatar, för visst är det då man upptäcker om man riskerar livmoderhalscancer?? Och med våra erfarenheter av sjukdomen så vore det ju dumt att chansa.

Har ni gjort det? Hur var det isf?

Jag tror att jag är rätt tålig. Vissa tyckte att att sätta in spiral kändes som en andra förlossning. Men jag kände bara ett litet sting och en svagt molande värk. Tell me.

Annars då? Fredag. Känns som att det är ganska fullt upp faktiskt. 

Alltså "fullt upp" ur min synvinkel. Jag tycker ju att det är stressigt att bli bajsnödig. "Oh! måste på toa!!!"

Jag och Elenor ska ut och köpa blommor åt diverse mödrar på Söndag, hälsa på farmora, tvätta, kanske städa, iallafall byta sängkläder. 

För inatt kan vad som helst hända. Jag har tänkt passa på att bjuda in en speciell vän mellan våra lakan inatt då Jimmy är borta. Behov ni vet. Alla har vi dom och ibland måste man ta chansen när man ser den.  Jimmy han behöver ju ingenting veta. Eller hur? Vi ska se på rysare och dricka vin tillsammans. Och ni vet ju hur det blir. Man kryper närmre varandra, söker trygghet. Tillslut har ingen någon som helst aning om vad filmen handlar om längre. Temperaturen stiger, hjärtat bankar, håret släpps lös och läpparna...... Näe. Skojar bara. Eller? Ida, vill du fortfarande komma? I dare you.

FÖRSTA JORDGUBBEN

Jordgubbar var en riktig hit!

Nu är det väl ändå sommar? Jag tänkte på det medan vi cyklade till Ica idag. Björkarna har slagit ut och allt är sprakande grönt. Jag kollade upp det, när det officiellt är sommar och fick svaret att när dygnsmedeltemperaturen överstiger 10 grader celcius så är det sommar. Jag vet inte om den gör det nu, men det spelar ändå ingen roll. Härmed tar jag mig friheten att förklara sommaren här!

Dagen har flugit förbi. Elenor har sovit dåligt inatt och vaknade 06:45. Jag mitt armade pucko hade då sovit ungefär 6 timmar, vilket kändes som 2. Så när det var dags för förmiddagsluren för Elenor så lurade jag med. Somnade som en stock! Så otroligt skönt och jag kände mig som en helt ny människa efteråt!!!
Vi cyklade och handlade sen var det dags för eftermiddagsluren. Nu under kvällen har vi legat på madrassen i vardagsrummet, käkat jordgubbar och sett på Vänner! Soft. Planer för fredagskvällen har också planerats! Längtar!

STOPP OCH BELÄGG

När Jimmy är borta så håller jag mig gärna sysselsatt med annat så att jag inte känner mig så ensam och för att inte dagarna ska bli så långa. Hälsa på folk, bjuda hem folk, fara och flänga. Mamma sov ju som sagt över här inatt. Hon åkte på jobbet efter lunch och direkt Elenor vaknade på eftermiddagen så fick jag genast myror i brallan. Vad skulle vi hitta på nu då? Vem skulle vi hälsa på? Jag fick ta mig i nackskinnet och stanna upp. Jag trivs ju faktiskt hemma. Jag har saker och göra, OM jag vill.  Annars kan vi bara mysa. Och det har vi gjort också. Vi har läst böcker, sjungit, kramats, jagat varandra och dragit fram en madrass på vardagsrumsgolvet med kuddar som min lilla klättermus fått röja runt med.

Tror att det är hög tid att poppa lite popcorn till Big brother. 

Viktuppdatering säger ni`?? FINE.
Inte hänt något, eller jo, jag kanske t.o.m har gått upp två hekto. Jag har bantarpaus. Jag har ju som sagt ingen karaktär. Det är ju så jobbigt att hålla på och träna. Håller ni inte med? HAhaha. Närå, jag skärper mig nog snart. När jag provat bikinin för första gången så slutar jag nog att äta helt.

Nämen vad sa vi? Popcorn var det ja.

SOV SÅ GOTT

 Elenor sover ute i vagnen. Nu blir det slappartid. nip/tuck. Jojomen, det blir det visst! Jag är missbrukarmänniska. Så det sjunger om det!

MAN TAGER VAD MAN HAVER

 Salladen från igår + lite räkor, sambal oelek och dressing i tortillabröd. Helt ok. Inte mer.

NEJ MEN INTE IGEN!

Nu hade jag den där drömmen inatt igen. Den när jag måste panik-packa inför en utlandsresa. Den här gången tror jag att jag hade 15 minuter på mig. Jag slängde saker och kläder i 2 st icakassar och skulle samtidigt byta om. Men inser att huvudsaken är att jag kommer på planet, så jag springer halvnaken med mina icakassar. Då slår det mig: Jag har glömt badblöjor och vrålar sen hysteriskt "Påminn mig om badblöjor!!" "Jag måste fixa badblöjor!!!" Usch!

Det tog lång tid att somna igår igen. nip/tuck håller mig vaken och varje kväll/natt som jag slår igen datorn så lovar jag mig själv att imorgon ska jag inte se nip/tuck i sängen för då kan jag aldrig ge mig i tid. När jag väl gav mig igår så hade jag fått myror i benen. Brukar ni få så? Typ Restless legs syndrome? Det är så äckligt obehagligt.

Ibland har jag varit tvungen att kliva upp igen och börja springa på stället för att det ska blir bättre. När jag var gravid i typ v. 18 så var jag tvungen att sitta på golvet och se på tv. Det gick inte att sitta i mjuk soffa för då kändes det som att det krälade maskar i hela mina båda ben. Så jag satt i olika yogaställningar medan vi såg film. 

Så eftersom jag inte somnade förrän långt efter 00 inatt så var det väldigt uppskattat att Elenor sov ända till 08 i morse. 

Nu hör jag att mamma gått ner i källaren och startat mangeln. Duktig mamma. Inte så vanligt med mangel nu för tiden. Använder ni den? Dom finns ju ofta i gemensamma tvättstugor i lägenheter, men hur många köper en hem? Jag önskade mig en när jag fyllde 21 eller 22 tror jag det var. Fick en också. Den gamla som redan fanns hemma hos Jimmy var kaputt   och har man väl börjat mangla sängkläder så går det inte att sluta.

Det blir otrolig skillnad faktiskt, mycket mjukare, nästan glansigt. Sen blir dom inte smutsiga lika fort heller. Men nu ska ni inte tro att jag sitter här och skryter över hur huslig jag är. Nej bevare mig väl. Jag sparar sängkläderna till ett berg innan jag tokmanglar mig igenom hela högen när andan faller på.

TISDAGSMYS

Kära mor är här och håller mig sällskap. Vi har ätit pastasallad med kräftstjärtar och mumsar nu på lite gotta tillsammans med lite rosévin. Vi har det mysigt med andra ord. Jag kanske kan sova bättre nu inatt, när mamma är här. Mammor är bra på det viset.

MANLIGT OCH KVINNLIGT

Det var en kvinnlig hjärncell som av misstag hamnade i en manlig hjärna. Tittade sig nervöst omkring men det var tomt och öde kring henne.
- Hallå!? ropade hon, inget svar. Lite högre - Är det någon här?, men fick inget svar.
Den kvinnliga hjärncellen började bli rädd och höjde rösten och ropade:
- HALLÅ! ÄR DET NÅGON HÄR?
Då hörde hon en svag och väldigt, väldigt avlägsen röst som ropade:
- Vi är här nere! =)

PERCEPTION

Jag är väldigt van att sova själv. Eftersom Jimmy jobbar ständig natt. Jag har nästan blivit så van att jag har svårigheter att ha någon i samma rum längre. Jag är extremt lättväckt och har väldigt svårt att somna. Jag har sovit med öronproppar i flera år för Jimmys snarkningar och hans nattliga diskussioner med folk i hans drömmar. Sedan han började nattskift så tänkte jag att jag äntligen skulle få sluta med propparna! Det är ju faktiskt inge bra för öronen. Men då blir jag istället väckt 06:20 när han kommer hem och in i sovrummet, och det är väl sådär roligt om Elenor faktiskt fortfarande sover då. Så jag fortsatte med propparna.
("Men hur hör du när Elenor vaknar då?" undrar ni. Jo, jag har barnvakten på nattduksbordet bredvid mig på hög volym)

Nu när Jimmy är bortrest en vecka så tänkte jag "Men NU ska jag minsann sova utan proppar!"
Till saken hör att jag legat och blivit uppskrämd av nip/tuck igår och för första gången på länge blivit rädd för att vara ensam. Men jag lägger mig i sängen, med vädringsfönstret öppet som vanligt och får panik!
Vad i hela h-vete är det för fel på fåglarna???

Det kändes som att jag var fast i Alfred Hitchcooks film och skulle bli anfallen av dom. Det lät som en armé av galnakosjuka fåglar. 
I gymnasiet läste jag psykologi A och B. Vi pratade om perception. Om hur man uppfattar saker. Hur olika människor uppfattar samma saker olika och vad det kan säga om oss.

Jag kom ihåg en berättelse min lärare berättade om fågelkvitter. Fågelkvitter låter ju väldigt vackert i de flestas öron. Det är ofta kvittrande fåglar i relaxmusik t. ex. Men hon berättade om hennes vän (som jag senare förstod var henne själv) som precis fått beskedet att hon hade cancer, gick ut från sjukhuset och blev arg över fåglarnas skik. Inte kvitter. Nej hon tyckte att de skrek åt henne. Det kan man ju förstå då, med tanke på det beskedet hon fått.

 Den historien tänkte jag på inatt, då jag själv tyckte att de skrek som galningar. "Vad är mitt problem då?" funderade jag på.
Förmodligen inget.
 Förutom att jag är jävligt tjurig när jag är trött. Det behöver inte alltid betyda så mycket.

Jag fick i alla fall lov att sova med propparna igen.

Nu vet ni.

GRÄSÄNKA

Då var vi bara två kvar.

Bjuder på lite lekparkbilder.

SÖNDAG

Det gick. Jag sov till 10, startade två avsnitt av nip/tuck i sängen och steg upp strax efter 12. Våra nattgäster steg upp först och gjorde hembakt pizza. Det var mycket uppskattat vill jag lova. Det måste vi göra fler gånger!

Lite senare på eftermiddagen så åkte grabbarna iväg och spelade tennis. Jag såg lite mera nip/tuck och åkte sedan och hämtade min älskade ängel i Stöcksjö. Kvällen har spenderats till att pussa och krama på pappa som ska till Paris i fem dagar och sedan direkt vidare till Stockholm för elitloppet. En vecka blir vi själva nu. Första natten är alltid jobbigast. Minuterna efter att man sagt hejdå och han stängt dörren så blir det så ofattbart tomt. Det känns som det ekar i hela huset.

Nu måste jag skynda mig och stänga ögonen. Imorgon ska jag dra ut en visdomstand. Ber till tandläkargudarna om att jag får heroin som bedövning!

Jävla helvette

Varför är det helt omöjligt att njuta av en ansvarslös kväll?
Jag saknar henne så att jag mår fysiskt dåligt. Jag vet att hon har det toppen hos mormor, vi har också haft en toppenkväll. Men jag kommer alldeles säkert inte ens kunna ta mig en sovmorgon imorgon, utan ila iväg till henne direkt jag vaknar. Men jag ska försöka låta bli. Försöka.

Oväntat?

40 ÅRS-KALAS

Jaha, ja än så länge så mår alla vi övriga familjemedlemmar bra. Linnéa också för den delen. Men tanken är att jag och Jimmy ska på kalas ikväll. Vi har lämnat bort alla barnen och ska t.o.m. ha övernattningsgäster från festen. Så idag ska jag städa och torka av alla ytor med klorin tror jag.
Vi ska även hinna en sväng på H&H för Jimmys räkning samt klippa honom, skjutsa barnen, duscha och göra oss klara. Allt innan 15:30. Så nå mer bloggande blir det kanske inte idag.
Vad gör ni?

MÄNNEN I MITT LIV

Peder lockar med bok.

pappa

Martin

farfar!

NATTEN SOM GICK

Jag somnade inte förrän vid 00-tiden inatt. Blev väckt 03:30 av ett "Linda....jag har spytt". Mycket riktigt, det hade hon. När jag var där inne och skulle ta hand om det så säger hennes mindre syster som ligger på "Åh så typist, det kom på min mikrofån!" ....mmm typiskt.

5 ggr mellan 03:30 och 06:00.
Så när Jimmy kom hem från nattskiftet 06:20 så tog han över jouren. Tog upp Elenor, tog hand om Linnéa och skjutsade iväg Josefine till skolan. Jag fick ligga till 09!

Sjuklingen

Pingu leker sjukvårdare

Pappa fixade hem matteboken. Redan räknat 8 sidor!

Fler som skulle behövt omvårdnad tror jag.

DYSFORISK

Nu måste jag ta tag i det här. Mina pms-besvär har övergått till nedstämdhet. Jag får ångestkänslor och känner tårarna bakom ögonlocken. Men jag gråter inte, för jag är inte ledsen över något. Jag känner mig tom. Samtidigt som jag känner mig uppslukad av detta monster. Jag är rationell, så jag inser varför jag mår som jag mår. Blir t.o.m irriterad över att jag ska behöva må så. Men det är svårt att bryta sig fri. Rent omöjligt ibland. Men snart borde detta vara över. Någon dag till kanske. Sen ska jag tamej satan ta tag i detta och söka hjälp. Jag ska inte behöva bli besatt en vecka i månaden. Kanske ska ringa en exorsist??

VÄNLIGA SJÄLAR

Skorna som Elenor har är de här "nybörjarskorna". De med tygsula och halkskydd. Eftersom att hon älskar att få vara ute och utöva sin nya konst, att gå gå gå gå och gå så kände jag att det kunde vara dags för nya riktiga skor. Så att hon slipper bli blöt om sockarna i de fuktiga gräset. Ja alltså, då skrev jag en förfrågan på Facebook om någon hade ett par till salu. Och vad händer? Inom några timmar så har Jenny Johansson kommit hit med ett par- Gratis! De var ärvda och hon behövde dem ej. Varsågod bara! Tänk vilka vänliga själar det finns!

Dagen har försvunnit till ingenting känns det som. 

En cykeltur till ICA.

Lek utomhus.

Lite NIP/TUCK

Lite tvättning

Jo, en annan sak. Elenor har fått dagisplats. På vårt förstahandsval Sandgärdan. 15:e Augusti ska inskolningen börja. Bitterljuvt. Är så glad att det blev där, men jag vill inte att detta ska ta slut. Jag vill inte vill inte vill inte!!!

Får stoppa tillbaka henne i magen.

 Fast det var då så jobbigt när hon skulle ut så kanske inte ändå

Ser ni mitt blå/röda ansikte? Kanske svårt att se alla spräckta blodkärl med en sketen mobilkamera, men så var det iaf. Jimmy sa, eftersom att han stod och pressade mitt huvud mot bröstet, att han såg hur de poppade upp över hela min överkropp. Jag såg inte klok ut.

JO, DET VAR JU DET HÄR MED MAMMATID...

Man kan ju ibland välja att blunda för alla "borden" också

♫ ♪ I'M A BARBIE GIRL ♪ ♫

Jag hade tänk visa att Elenor går nu. Att hon går på riktigt. Men vi var inte helt överens. Så det bjuds istället på ett klipp där hon inspekterar den manliga kroppen. Jag tror att hon rätt tidigt inser att en barbiedockas anatomi inte överensstämmer med verkligheten, för sådär ser då rakt inte pappa ut!!!

SAKTA MEN SÄKERT

PANG! IN I VÄGGEN.

Så här gör jag. Istället för att systematiskt arbeta mig igenom ett projekt så river jag runt i allt tills jag står med skiten upp till knäna. Vad händer då? Jo, jag översköljs av en känsla av " Jag kommer aldrig att bli färdig!!!"

Jag blir lika förvånad varje gång jag städar deras rum också. Hur mycket kan man SKRÄPA ner????
Jag skyller på deras mor. Som enligt dem alltid städar deras rum. "Hos mamma behöver vi aldrig städa själva!"  Är det så? Eller lurar dom mig? Förmodligen inte, jag vet att hon är sjuk. Allvarligt sjuk. Hon lider nämligen av "städmani". Usch hemska tanke. Jag kanske får anställa henne? För det ska gudarna veta, att från den sjukdomen är jag helt befriad. Hör av dig om du är intresserad ;)

COM OUTSIDE N KNOCK IT BITCH!!!

Hahaha, stora arga svarta amerikanare. Can´t get enough.

SPEGEL SPEGEL PÅ VÄGGEN DÄR

Varför väntar jag tills olyckan är framme? Jag var tvungen att vänta tills hon ramlade baklänges med spegeln över sig innan jag satte upp den på väggen. Det gick ju bra, hon är en stor tjej nu. Men dumma mamma. Men nu sitter den där den ska. Idag blir det sängmontering. Men nu ska jag nog se på lite Cheaters på TV11. Sjukt roligt program alltså.

JAG FICK PRECIS EN ORGASM

(Jag vet, jag har någon form av blogghysteri blandat med fotohysteri.)

Fan va duktig jag är ändå! Vilken otroligt skön känsla! Jag tror jag kom litegran.

Bortsett från två ynka tröjor så är tvättstugan tom.

HUSMORSTIPS

Haha, hur absurt lät inte det?

Som mammaledig regnar det ju sällan eller aldrig pengar över en. Det här kan tyckas banalt, men många bäckar små. Hur roligt är det att lägga pengar på disktrasor egentligen? Inte så kul. Tidigare har jag slängt trasan, direkt någon(inte jag) glömt skölja ur den och den börjat lukta eller blivit missfärgad. Men detta kom jag alltså på helt själv! Jag lägger trasan platt i diskhon och häller lite klorin över den, låter det dra en stund och sköljer sedan av den noggrant.  En trasa skall slängas när den inte håller ihop längre! Andra onödigapengarprylar jag sållat bort är pumptvålen. Vet ni hur länge en vanlig tvål räcker egentligen? Och kökssprayet. Det duger fint med lite Yes på en svamp och eftertorka med trasa.

SAKER JAG STÖR MIG PÅ.

Nu ni, nu är jag igång. Alla som är felfria själva men lever med en slarver, räcker upp en hand! Känner ni igen detta? Eller är det bara jag som har en tonårsgrabb till karl?

Störmoment 1.) Väskor i alla former som bara dös i från direkt innan för dörren och aldrig packas up.

Störningsmoment 2.) Rentvätten som efter överenskommelse ska vikas av sambo, aldrig viks!

Störningsmoment 3.) Alltmöjligtskit som återigen bara dös ifrån och aldrig tas om hand om.

Störningsmoment 4.) Varför kan inte smutstvätten en enda gång verkligen landa "i" tvättkorgen.

Störningsmoment 5.) Använda filtar som inte viks ihop igen.

Störningsmoment 6.) Återigen, rentvätt som aldrig viks in.

Störningsmoment 7.) Tomma mjölkpaket som strategiskt ställs PÅ diskbänken istället för att vikas ihop och placeras i sopkorgen.

Det kommer nog en del 2 också någon gång. Men ni kanske får vänta en månad, tills jag har pms igen.