Jag gillar ju att vara ärlig. Jag gillar att komma med den hårda och kanske brutala sanningen istället för att linda in saker och ting. Jag försöker inte få mig själv att framstå som bättre än vad jag är. Eller att saker och ting är lättare än vad dom är. När jag blev gravid så gick jag upp ganska precis 20 kg. (Ok, inte "när" jag blev gravid, men under 9 månader) När jag kissade på stickan och den visade bebis så var det som ett Halleluja moment. Av två anledningar. "Yippie!, Vi ska få bebis!" & "Yippie, HÄR SKA SVÅLAS!". Det var som att jag fick en "friballa" och inte behövde tänka förnuftigt längre på vad jag stoppade i mig! Jag som tidigare nästan aldrig åt vitt bröd slängde fullkornslimpan i väggen!! In med bregott och nybakta ostfranskor!! Jag som tidigare skällt på Jimmy över hur han kunde trycka i sig en hel bullpåse, tryckte en själv. Fast jag var nöjd efter 2, men jag hade ju FRIBALLA!! Jag köpte hem glass och hade godis i fickan. Jämt, tror jag. Jag fick foglossning och kunde inte ens gå korta promenader. Meen äta bör man, annars dör man! Speciellt om man har friballa!
Jeeordasåatteeeeh.............
Sen var det ju bara det här med att det skulle bort också. Alla bullpåsar.............
För kilona rann inte av mig som dom skulle. Jag skulle ju amma bort allt.
Mmmmm......10 kg försvann i samband med att unge kom ut. Sen stopp.
Några kilon ner, nått upp, nått ner, några upp. Så höll det väl på ett tag. När jag hade gått ner 16 kg så tyckte jag att jag var så jävla duktig. Nästan "klar"- PANG så gick jag upp 3 kg igen.
Jag kommer att räkna såhär: Från topptjockvikt och sen minus. Alltså nu ligger jag på -13 kg efter förlossningen. Jag vill inte skriva vad jag väger, för det är för jobbigt att folk vet. Jag tror att ingen riktigt ser hur stor jag faktiskt är så länge dom inte vet vad jag väger. Vem försöker jag lura? Men nu är det så men jag kanske kan berätta senare så kilona är borta! Så nu ska jag en gång i veckan skriva ut hur mycket minus jag ligger på.
Kolhydrater är som knark för mig. Jag vet det. LCHF var det bästa egentligen. Men jag tyckte att det blev väldigt opraktiskt tillslut. Speciellt när vi hade barn också. Kändes sådär att "sätta dom på diet" och tillslut orkade jag inte laga olika rätter nå mer. Nu börjar ju Elenor dessutom att äta riktig mat och då känns det inte heller bra. Jag försöker fortsättningsvis med tallriksmodellen och börja röra på fläsket. Gympan ikväll gick skitbra. Hade träningsvärk från skivstången och övriga styrketräningen igår dock. Men det gick bättre än förra veckan då jag kände mig som en gammal kärring med reumatism. Tror jag måste uppdatera min viktminskningsresa en gång i veckan eller nåt. Så att jag inte tror att jag kan luras. För sånt håller jag ju inte på med!!
BORT MED TJOCKDRÄKTEN NU EN GÅNG FÖR ALLA!!!!! Nu är jag less på att någon annan stirrar tillbaka på mig när jag ser mig själv i spegeln.
Nu
Hopp i säng med lite Six feet under!
2 kommentarer:
Ja denna eviga vikt som man ALDRIG lyckas bli nöjd med.....jag gick upp 24 kilo med Sigge och har då säkert 2-3 kilo kvar innan jag är nere på startvikten, och det är ju dom sista som är dom absolut värsta :( Jag har lovat mig själv varje gång jag varit gravid att nu ska jag inte gå upp så mycket men det är fan omöjligt....gick upp 20 med Linnea, 35 med Jossan och nu 24 med Sigge.....blääääää......men nu är det färdigt med ongar för mig medans du har ju bara börjat ;) En tjej som fick barn samtidigt som mig gick upp 33 kilo och har nu lyckats gå ner 27 kilo med hjälp av prenet.....man blir sjukt peppad av att se hennes bilder i bloggen! www.julialindholm.blogg.se
Ja, jag VET, att om jag skulle bli gravid igen så skulle jag aldrig lyckas hålla vikten under kontroll. Jag har alldeles för dålig karaktär!! Jag kollade hennes blogg och OJ! Inspirerande med folk som lyckats!! Förutom dom som lyckats FÖR mycket. Typ Olga Rönnberg! Fött 5 barn och är i sitt livs bästa form. Nä tack. Då känns det bara som en käftsmäll ju!
Skicka en kommentar