I 1 timme höll vi på så och aldrig någonsin har jag hört henne så arg och ledsen tidigare.
Mitt dilemma just de dessa stunder blir: Jag vet hur jag kan få stopp på detta. Plocka upp henne och låta henne vara uppe.
Det känns bara som att jag gör oss båda en björntjänst.
Hon är ju i den åldern nu att hon lär sig hur hon ska göra och börjar få en egen vilja.
Det blev en kompromiss. Eftersom att det inte händer så ofta så plockade jag upp henne i famnen och lät henne somna och la sedan ner henne igen. Hon blev helt galen igen men sömnen hade fått för stort grepp om henne så att hon inte orkade streta emot mer. Jag känner mig alldeles matt. Min lilla klump håller på att bli en liten person.
Men humöret! Det måste hon fått från pappa! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar