Det var alltså inte virus på balansnerven. Jag bönade och bad (martyr much?) att få stanna på¨jobbet. Och vad skulle chefen säga? Om jag skulle vara på jobbet så skulle jag ner i kassan. Åtminstone när det var lugnt. 40 minuter , sen studsade jag mellan skeppen(hyllorna kallas så) in på lagret och vidare över till läkaren (ja den läkaren. Men denna gång hade jag förankrat tissarna ordentligt och på mig ett urringat linne för att slippa dra upp tröjan och visa degmagen. Han lyssnade väääldigt länge på hjärtat. Kanske i hopp om att något skulle trilla ut igen? Nej då, skämt åsido. Han var otroligt professionell, vänlig och öm. Tror jag det, jag tog ju honom på snasen sist!. Men idag hade jag full koll på vars jag hade händerna) Han vände, vred och böjde mig om möjligt ännu snurrigare. Då fick jag inse mina begränsningar eftersom hjärnan och tankeförmågan fullkomligt lägger ner för att koncentrera sig på att hitta någon form av balans igen. Så jag ligger hemma, sjukskriven. igen. Eller fortfarande. Jag har fått FRIKORT nu. Hur overkligt är det?
Ja, jag har bestämt mig för att skratta åt eländet och försöka göra det bästa av situationen och verkligen fokusera på att bli frisk. Jag ska träffa läkaren igen på fredag för att börja behandlingen, som går ut på att man gör vissa rörelseövningar för att försöka skramla kristallerna på plats igen.
Nu ska jag ligga blixtstilla en stund tills rummet sluta gunga. Sen ska jag krypa iväg och hämta barnet.
2 kommentarer:
Kristallsjuka, så jävla märkvärdig man kan vara då. Vad är det för fel på magsjuka, fotvårtor och hemorojder som vi vanliga dödliga måste dras med!? Fast krya på dig ändå. Typ. Mallgroda;)/ tessan
Jepp, kristallsjuka. Och det kommer jag stå fast vid tills någon annan lägger ihop mina symptom med min spritstinkande anderäkt!!! Tack snälla du! <3
Skicka en kommentar