Helgen som gick var händelserik. Vi fick nya spisen installerad på fredagen. Vilken känsla att kunna laga mat som normala människor. Annat folk än oss som försökt sig på att laga mat på denna spis har hörts svära långa ramsor över att den levt ett eget liv. På kvällssidan begav vi oss ner på bråvalla för att titta på Linnéas innebandyträning. Där satt jag och surrade med barnens mamma som följt Linnéa. Elenor lekte med systrarnas lillebror Sigge. Efter träningen åkte vi allihop ner på ICA för inhandling och diverse fredagsmys-förnödenheter. Vilken syn. Snacka om familjen Annorlunda. Där stod vi vid chipshyllan, fyra vuxna och fyra barn, den ena högljuddare än den andra, och försökte komma överens om vilka chips som var bäst. Folk tittar och, tror jag, imponeras av denna familjära känsla som vi ändå lyckats jobba oss till. För det har inte alltid varit så familjärt. Men när man lyckats lägga bitterhet, avundsjuka och fördomar åt sidan så kom det liksom naturligt. Det märktes att tjejerna trivdes med alla sina föräldrar och syskon omkring sig, så innan vi ens hunnit hem och innanför dörren så ringde telefonen. "Vill ni komma på middag hos oss imorgon?" Klart vi ville det!
Så Lördagkvällen spenderades i gott sällskap med helt underbar mat! Barnen var snälla glada och väldigt högljudda. Alla försökte få en syl i vädret och bidra med sitt för att sticka ut mest! Men stämningen var god och kvällen lyckad. Det var inte sista gången. Nästa gång blir det vår tur att försöka toppa denna festmåltid. Får nog dra mitt ess ur skjortärmen och brassa på en tjälknöl.
I Måndags drog jag igång projekt "fylla-frysen-med-nybakt-bröd". Frukostkakor och rågkaka blev det! Jag måste försöka hålla mig sysselsatt och igång för att bli av med yrseln. I försök att provocera fram den och sedan bara härda ut den. Att sitta på hela ryggen löser inga problem. Inga yrselrelaterade iaf. Så promenader och hushållssysslor är det jag får roa mig med nu. Och försöka nonchalera den så gott det går. Elenor får spendera några timmar på dagis och jag får ägna mig åt mig själv. Inget ont som inte för något gott med sig? Eller? Sen är det bra att jag lyckas komma ikapp de delar av hushållet som halkat efter p.g.a. tidigare sängliggande. Det går fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar