OFF TO WORK

Igår däckade jag på soffan klockan 22. Det var länge sen jag gjorde det. Hur skönt som helst. Vaknade 00:30 då Jimmy kom hem från jobbet och då pep jag vidare in i sovrummet utan ett endaste hej. Var så orolig att jag inte skulle kunna somna om. Men det gjorde jag. Men inte var jag nå piggare klockan 06:30 imorse inte. Nej, nej. Kände mig bakfull som vanligt den senaste veckan. Nedrans förkylning! Nu är tydligen Jimmy också sjuk och vi vet väl alla hur det låter då? Han har knappt märkt min förkylning, men nu när han är sjuk så är det såå synd om honom!! Chefen är också sjuk. Jag är omringad av gnälliga karlar.
Nu ska jag iväg på jobbet. Stänger ikväll. Hade inte gjort ont att vara ledig en dag, meeeen....

KONSTEN ATT SKÄMMA UT SIG....IGEN

Ja det är väl lika bra att bekänna dagens händelse. Jag hade ju inga problem att erkänna olycksprutten under gympapasset,  så varför skulle jag inte berätta detta? Så här var det då då......

Plats: Ica, under arbetstid.

Jag och en kollega diskuterar en viss brödleverantör och hur sensationellt mumsig han är. Ni får föreställa er. Varpå en annan (manlig) kollega går förbi och jag tystnar instinktivt. Det för då med sig att han blir ytterst intresserad av vad vi tisslat och tasslat om och börjar sitt ihärdiga tjat om att vi ska dela med oss av det roliga. Tillslut ger jag med mig och erkänner "Vi pratade om en brödleverantör som är så sjukt snygg"  Han räknar då upp ett par leverantörer som inte är fagra för fem öre, varpå jag brister ut i skratt och säger högt åt kollega nr 1 som står några meter bort " Ja, för xxxxx är ju så sjukt snygg!" Med ett ton ironi i rösten.

 Vem står bakom ryggen på mig? Jo han som jag precis kastrerat med min onda kommentar. Minuterna därefter följs av högljudda skratt och hån riktat mot mig. Han går direkt vidare ut till sin lastbil. Jag har flytt och låst in mig på kontoret i väntan på att leverantören i fråga ska köra vidare.  Skammen är obeskrivlig.

  Stackars människa. Men vi misstänker att han faktiskt tog det som en komplimang (Självinsikt much?) Jag hoppas faktiskt att så är fallet, för annars vet jag inte vars jag ska ta vägen........usch. Det är bara jag som gör sånt här. Bara jag.

Nog om det. Livet går vidare. Gjort är gjort.

Nu är jag "ensamstående" i veckan, då Jimmy jobbar eftermiddag och tjejerna är hos sin mamma. Elenor har blivit så stor nu att hon börjat fundera på vars dem tar vägen. Hon blir arg på mig som om jag hade gömt dem för henne. Vi har varit i stan hos min mamma ikväll eftersom hon fyller år idag! Grattis igen älskade mamma!

Elenor igår under Djokovic/Nadal finalen. Hade inte riktigt sovit färdigt än efter eftermiddagsluren.
Obeskrivlig mysfaktor

Final

Fast jag varit nykter hela helgen så har jag vaknat båda dagarna med en känsla av att vara bakis. Det är förkylningen som härjar och en liten släng av PMS. Så imorse hoppade jag och Elle in i bilen och körde till stöcksjö. Där lade jag mig raklång på soffan och såg skidor med mormor och morfar medan elenor och hennes mormor hade Tea party i köket. Nu är vi hemma igen, Elle sover och jag och Jimmy ser på australia open finalen mellan Nadal och Djokovic. Vi hejar i vanlig ordning på den lille serben. Jimmy säger att han är helt överlägsen idag och är inte orolig. Jag litar på det.

HUSET FULLT AV BARN

Jag jobbade långdag igår. 8-18. Mardrömspasset. Dessutom med huvudet fullt av snor och huvudvärk. Fullt med folk i butiken var det också. Här hemma var det lika fullt ös. Båda systrarna hade kompisar. Linnea sov över hos sin kompis och då kom två av Josefines kompisar. Elenor var i himmelriket. Hon fick vara med hela kvällen! Själv somnade man utan problem strax före 23-tiden, efter några avsnitt av New Girl. Skithärlig komediserie. Nu klättrar Elle över mig så jag vet inte längre vad jag skriver.......

OMMÖBLERING

Ja, när vi ändå är inne på förändringar så blev det av en händelse så att vi flyttade om lite i köket också. Känns lite "lugnare" såhär tycker jag. Och mer ytor fick vi på köpet.

Lampan fixade jag själv! Ni skulle ha sett hur jag balanserade på bordet med lampan i en hand, skruvmejseln i andra, munnen full i skruvar och fästen. När den väl var på plats så inser jag att jag placerat den ungefär 1 cm för långt bort från kontakten. Men eftersom att jag inte hade ett uns tålamod över så drog jag i sladden tills den mirakulöst nog räckte ända fram! Tur att inte Jimmy var hemma, han flydde fältet när han såg vad jag skulle ta mig an. Han förstod att jag skulle stå och svära över honom annars. Jamen så gör jag, Sån är jag.

Ett bra exempel är:
Sladden till laptopen är allt som oftast i vägen då man ska resa sig upp från soffan och gå. Den åker alltid ur då man råkar dra ut den med benet. När Jimmy reser sig och råkar dra ut den så tänker han för sig själv "Men alltså, att jag inte lär mig...."

När JAG råkar göra samma sak säger jag högt: "SLADDJÄVEL"

Allt som går emot mig är alltså aldrig självförvållat utan helt och hållet styrt av onda makter.

TÄNK OM DET FANNS ETT PILLER SÅ MAN SLAPP ÄTA

Idag är jag och Elle lediga. På förmiddagen har vi gjort bort att storhandla.
Storhandlar ni? Jag gjorde det oftare under mammaledigheten. Annars blir det mest lite handling varje dag. Ibland flera gånger under en dag. Känns det igen? Sen kan ni ju föreställa er att man jobbar på en livsmedelsbutik också. Det har kanske hänt 2 ggr sen jag började jobba som jag inte har dragit kortet i kassan innan jag gått ut. Ekonomiskt? Nej.
Eftersom det varit en massa sjukdomar i vinter så har inte lönerna heller varit särskilt upplyftande så småhandlandet har verkligen inte gått ihop med vår ekonomi heller. Men det handlar väl bara om lathet. För lata för att planera några dagar i förväg. Hur jobbigt är det egentligen? Det blir faktiskt ganska jobbigt när inspirationsnivån ligger på noll.

Sen finns det andra dumheter som ni säkert också känner igen. Det påminner om garderobssyndromet. D.v.s när garderoben är full men man har ingenting att ta på sig! Likadant är det i vårt kök. Skafferierna, kylen och frysen kan vara smock fulla men det finns ingenting att äta. Då känner man efter i magen och den vill ju då alltid ha precis det där som inte går att finna i något av skåpen. Så man handlar mer.

Nu förväntar ni er säkert en avhandling från mig där jag talar om lösningen på problemet. Fel. Jag har ingen. Det enda som hjälper mot noll inspiration är att kolla recept. Få recept av vänner eller tidningar. Lite hjälp på traven kan ni få iaf. Jag kan dela med mig av ett middagstips.

Idag äter vi 

Johans favoritfisk.

Ett gammalt recept som vi fick på hemkunskapen i högstadiet hör och häpna. Men det håller än idag.

Ugnstemp 200 grader ca 20-25 min

• 400 g fryst torsk eller likn.
• 3 dl kaffegrädde
• chilisås efter behag
• valfri riven ost
• salt och peppar

 Smörj en ugnsform

Dela fisken (lättare om den är halvfryst) i portionsbitar, ca 2-3 cm och lägg i formen

Blanda grädde och chilisåsen. Tillsätt kryddor.

Häll över fisken.

Strö över den rivna osten.

Servera med kokt potatis broccoli och morötter.

 

Bild google.se

 

Gött!

RADIKALT

Är på väg i säng. Tänkte bara göra en markering i historien då detta är första dagen på 14 år som jag är korthårig. Eller kort och kort, men jag var till frissan idag och skaffade mig en bobfrisyr.

Dålig bild, men det är precis så kort som det ser ut att vara. Anledningen till att jag aldrig vågat tidigare är väl att jag under hela min uppväxt envisades med att klippa av mig håret. Varje gång grät jag mig till sömns i veckor. Tillslut lovade jag mig själv att jag skulle låta håret vara och låta det växa. Det har jag som sagt gjort nu. Men efter 10 år av nästan samma frisyr så tyckte jag att jag kunde våga. Vi ser väl om jag gråter mig till sömns nu i några veckor. Det är ju trots allt bara hår.
Och när nån på jobbet säger "äääh det kommer du aldrig våga" så blir jag genast tjurig och måste bevisa motsatsen. Helt idiotiskt och jätte omoget (ungefär som när man säger till ett barn att "Du får inte äta upp maten, nej! nej!" Och så kiknar dom av skratt och gör precis just det) Men jag är nöjd.

TUR ATT ANDNINGEN ÄR EN REFLEX

"Ja det är ju tur att andningen är en reflex, annars hade du väl glömt bort att andas"

Så sa Jimmy när han fick höra hur jag ställt till det igår. Som jag berättade tidigare så hade jag ju bjudit in Susanne & Elliot och Sanna & Ludvig på fikadejt. Men eftersom jag mådde så dåligt kvällen innan så skickade jag iväg ett sms om att vi skulle avvakta till morgonen så skulle jag komma med besked om det var fritt fram att komma eller inte. Sagt och gjort. Jag mådde prima på morgonen och skickade iväg meddelanden om att de var så välkomna så. Trodde jag.

Jag och Elenor åkte på affären och köpte hem wienerbröd, kakor och satt på kaffebryggaren. Det knackade på dörren och in kom Sanna och Ludde. "Men har inte Susanne kommit än?" "Näee, men man minns ju själv hur det var med en liten bebis, precis när man är på väg ut genom dörren så sket dom på sig". Klockan gick och vi bestämde oss för att börja fika. Precis när jag sätter tänderna i wienerbrödet så stannar jag i min rörelse. Utbrister "Nej men det kan väl inte vara så....." "Vad??!" Varpå jag rusar till min mobiltelefon och kollar mappen för skickade sms. 

Det var precis så som jag hade befarat. Jag hade aldrig sänt iväg meddelandet till Susanne om att det var fritt fram. Så hon var inte på väg. Hon satt hemma och lade ihop ett och ett och tänkte att det inte blev något fika. Det är BARA jag som lyckas med sådana här idiotier. Så resten av fikat bestod i princip av att jag satt och jämrade mig. Men hur som haver så var det jätte roligt att få träffa hälften av gästerna igen iaf!

Ludvig i våras.

Ludvig igår.

Barnen gick jätte bra ihop och det var en fröjd att se dem leka, om än inte tillsammans så bredvid varandra. Man såg hur de trivdes med varandras sällskap. Elenor Lundström? Det låter väl inte så tokigt?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Efter middagen tog vi (Jimmy Elenor och jag) bobben och traskade över till farmor och farfar. Elenor bestämde att hon skulle sova över i farmors och farfars säng. Vi malde på med postkodmiljonärenspelet till efter midnatt. 1-1 stod det till mig och Jimmy när jag tillslut inte orkade vänta på ett avgörande resultat och gick hem. Kanske kände jag på mig att Elenor skulle vakna kort därefter och sen vägra somna om i 1½ h. Modersinstinkten kanske works both ways?
Så det var en trött med glad Elenor jag möttes av för en stund sedan. Hon var lättvaggad vill jag lova. Nu står jag och väger mellan en tupplur eller lite Desprerate housewives.

BARNET OCH MAMMA

Notera att jag inte sa bebis. Känns som att vi klivit in i en ny era nu när hon lärt sig klättra ur sin säng. Är väl lika bra att ta upp min gamla lilla säng från källaren nu. I morse kom hon klampande och gormade "HEJJ PAPPA!"  Ganska skönt att inte måsta tvinga sig upp ur sängen i ilfart bara för att plocka upp ju! Ganska mysigt att få en liten klättermus med kalla fötter in under täcket!!
Nu ska vi iväg till affären och köpa lite fikabröd. Vi väntar gäster. Även Sanna och Ludde kommer. Skoj, skoj skoj!!!!

DET BLIR ALDRIG SOM MAN TÄNKT SIG

Måste ha ätit något mysko. Magen vred om och jag tömde allt jag hade ätit under hela dagen. Jag såg t.o.m. dagens lunch. Inte ett kärt återseende. Alls.

Detta skedde naturligtvis samtidigt som Elenor vägrade sova. I 2½ timme har hon bråkat med sin armade mor. Allt började med ett diadem som hon promt skulle ha på sig. Men hon vägrade inse att det faktiskt inte var nå skönt och blev bara frustrerad över hur det for på sidan och lossnade. Så dumma mamma bestämde att då fick det vara nog och tog tillbaka diademet.

Big mistake, såhär i efterhand.

I ren ilska slängde hon tuttar, dockor och filtar på golvet för att jag skulle komma tillbaka. När jag tillslut gav upp och sa "Kastar du på golvet får du skylla dig själv" så kom hon på hur hon kunde klättra ur spjälsängen.

Jag stod utanför hennes rum (osynlig) i köket och hörde mycket väl vad som var på gång. Det hördes såå väl hur fel hon visste att det faktiskt var också. Hon stod blickstilla på golvet,  viskade ut till köket där katten satt och åt "heeej lillekatt". Jag trodde jag skulle bryta ihop av skratt, men lyckades bita mig i läppen. När hon sedan smugit ut i köket och sett mig stå där som ett monument med armarna korsade så kom gråten igen. "Gå och lägg dig" Varpå hon skamset lommade iväg tillbaka, klättrade upp på kistan vid sängen och hivade sig över medan tårarna sprutade.

Mitt handlande i allt detta var faktiskt under all kritik. Får skylla på orkeslösheten. Ena stunden var jag så stor på mig, nästa stund fick jag dåligt samvete och undrade om hon kanske också mådde illa, bara för att inse att "nej, hon jävlas bara", bli less och arg och tänka "men skrik dig hes då, skitunge". Komma tillbaka 2 minuter senare och plocka upp och kramas. Det hela slutade med (efter att hon klättrat ut sängen för andra gången) att jag halvlåg, halvslumrandes i fåtöljen bredvid hennes säng mumlande på "Sov du lilla videung". Hon slocknade iaf.  Det var väl det allt gick ut på ändå.

Nu kom Jimmy hem från sin match, så nu ska jag beklaga mig och sedan hoppa i säng. Hoppas vid gud att det inte är någon sjuka jag åkt................

NU HAR JAG STÄMPLAT UT

Från jobbet för denna vecka. Har inte riktigt stämplat in här hemma än. Satt som en padda och tittade på medan Jimmy plockade ur diskmaskinen. Jag tänker att när Elenor lagt sig så ska jag gå och duscha och snygga till det lite här hemma. Vi får besök imorgon förmiddag, lite osäkert än av hur många, men minst två. Susanne och Elliot. 

Ber om ursäkt för dålig uppdatering. Men jag är lite låg. Skyller på att jag har mens. Eller hade, jag vet inte. Jag kanske bara hade en dag, men isf kom allt på en gång, för jag trodde att jag höll på att förblöda. Så var det med det.

R.I.P TONY

Vad är det som händer?

Återigen blir man påmind om att livet inte är något att ta för givet....

Ytterligare en klasskamrat borta. Vi som skulle leva för evigt?

 

UTSKÄLLNING, BAJSLYCKA OCH HERPES

Det lät kanske inte som världens bästa dag, men det har det varit. Ok, nu tog jag i, men det har varit jämn bra, hela dagen.
Slutade som vanligt på måndagar kl 12:00, en fantastiskt bra start på alla veckor.

Dagen började iaf med att min kollega och vän Gunilla får sig en helt och hållet oprovocerat och oförtjänt utskällning utav dess like. Det pekades med hela handen och löften om att den familjen aldrig skulle sätta sin fot i butiken igen utlovades. Varpå chefen kommer gående förbi och frågar vad det är frågan om. Förklarar sen för personen i fråga hur fel han har och att han inte ska komma hit och skrika åt hans personal och att han nu vackert skulle be Gunilla om ursäkt. Vilket han också gjorde. (Mmmm, jag kanske är hemsk, men med tanke på hur mycket skit man får som butikspersonal så är det faktiskt ren och skär njutning att sätta dit någon) Det här med att "kunden har alltid rätt" Är ett ganska tröttsamt uttryck eftersom att kunden i själva verket nästan aldrig har det! Utan är bara för dum för att förstå det.

(Här Ida, har du en rätt bra förklaring till varför bloggen inte är öppen. Jag skulle aldrig kunna skriva på det här sättet då. Jag är ingen höjdare på att censurera mig själv som du vet............som nog de flesta vet)

Väl hemma så tog jag äntligen tag i min garderob som totalt hade raserat. Hyllorna hade rasat, allt låg huller om buller och ingenting gick att hitta. Men nu ligger allting där det ska och jag har även fått rensa bort lite.

Jag och Elle tog sparken till faffo, faffa och fick en kopp kaffe och mellis. Hon har varit på ett härligt humör hela eftermiddagen och kvällen. Hon bajsade för andra gången på pottan idag. Tittade chockat ner och utbrast "ÅÅHHH usch å bläää!!!"  Själv öste jag med beröm och visade inte alls att jag också faktiskt tyckte att det var lite usch:igt och blä:igt.
Jimmy har börjat jobba eftermiddag nu så dessa veckor är vi solo. Blir tvärtomt då inte storasyrrorna är här heller. Men man får se det positivt. Massvis med egentid om kvällarna!!!

Jo, just det. Måste ju återgå till rubriken och nämna att jag har fått munsår. Tror knappt jag haft det alls på minst ett år, kanske två. Men nu! Idag har det känts som att jag haft ansiktsförlamning i halva ansiktet. Jag hatar det. Kommer det inom kort igen så ska jag fara och göra akupunktur. Fungerar skitbra, helt overkligt bra faktiskt. Jag har gjort det förr och förutom att utslaget försvinner innan kvällen så försvinner nästan utbrotten helt en bra tid efter också!!

Nåja, herregud vilket surr............. Ber om ursäkt. Men ni får ha i åtanke att jag inte har nån att prata med här hemma i veckan.

Vi hörs.

LUGNET FÖRE STORMEN

Jimmy steg upp först denna söndagsmorgon för innebandymatch. Kvar var jag och alla tre småtjejer. Frukost i lugn och ro med massa mys tänkte jag. Tji fick jag.

Tjejerna bestämmer sig för att testa alla gränser, mitt tålamod och vem som faktiskt bestämmer.
Jag "vann". Men min vinst var bara att jag nu har två tjejer som tycker att jag är dummast i hela världen. Jag hoppas på att jag kanske tjänar på det i längden iaf. Jag är nöjd med min insats. Jag höjde aldrig rösten och lät inte en endaste groda hoppa ur munnen på mig. Klapp på axeln.

Tur i oturen var väl att mormor kom och hälsade på och lekte med Elenor medan jag satt och vaktade ena frukostvägrarbarnet i 1½ timme.

Nu funderar jag på om jag antingen ska ta fram dammsugaren och skurmoppen eller om jag ska gå ner till tvättstugan och försöka tvätta Jimmys hockeytrunk med innehåll som legat olyckligt till inne i pannrummet. Någon oidentifierbar vätska (jag tänker rostvatten) ha runnit/droppat ner och blött ner allt.

Pest eller kolera med andra ord.

LÖRDAG

Helt ok dag idag. Jimmy tog med sig alla barnen ner till Linnéas innebandyträning i morse. Jag fick en timme för mig själv här hemma. Jimmys tanke var väl att jag skulle få lite egentid. Meen skadad som man är så går jag ner till tvättstugan (som numera är hans ansvar dessutom) Nåväl jag kan förmodligen inte ta emot vänlighet utan att få skuldkänslor. (Det är väldigt mycket självrannsakning som pågår i min hjärna nu för tiden) Eller så har jag svårt för att stå i tacksamhetsskull till andra. Något fel är det iaf, jag blir så arg på mig själv.
Resten av dagen har bestått av:

*Låtit mig övertygas av Jimmy att jag inte alls behöver föna/platta håret, så nu ser jag ut som en pudel. Kommer aldrig lyssna på honom igen.
*Mer tvättstuga och halva mangelberget är bestigit.
*Handling
*Läst och ritat med Elle
*Lyssnat på Ane Bruns Temporary Dive
*Tacos!
*Linnéa har haft en kompis och de har utmanat pappa i matematik, lite fusk då de hade miniräknare. När de ville utmana mig så skyllde jag på att jag inte kunde räkna för att Elenor klängde på mig. När det i själva verket berodde på att jag är fullkomligt livrädd för allt som har med huvudräkning att göra. Skäms nå fruktansvärt!
*Haft en 12-årings mentalitet och kommenterat en av bilderna på Kissies blogg
*Facerape:at Jimmy (som hämnd för min frisyr)
*Druckit 2 glas rödvin och blivit varm om fötterna. Lagom lagom!


Lagom Lördag med andra ord. Helt lagom.

ÄNTLIGEN HELG

Jises vilken dag. Vi hade annons i VK idag på bl.a  butiksgrillade kycklingklubbor för 5 kr/st. Det drog folk vill jag lova. Dessutom jobbade jag 8-18. Vid 16-tiden var jag så less att ögonen stod i kors, sen kom jag in i andra andningen. 

Efter jobbet bar det iväg till farmor och farfar som bjöd på middag. Väldigt uppskattad vill jag lova. Tog ett glas vin till maten och det var allt som behövdes för att jag skulle börja gäspa käkarna ur led. 

Tog med mig Elle hem och har precis lagt henne, strax efter kom Jimmy och tjejerna. Så nu ligger alla tre barnen i sin säng. Jag har nog tänkt avrunda med lite Modern Family, har höga förväntningar. 

Det känns obeskrivligt skönt med helg.

MAN SKA FAN ALDRIG HA NÅGRA FÖRVÄNTNINGAR!

Jimmy kallar mig cynisk och pessimistisk när jag alltid vill måla fan på väggen. Men nu har jag fått det bekräftat. Jag hade sådana förväntningar på idag och är nu helt jävla slutkörd i hjärnan. Det gick visserligen jätte bra på öf, men sen var det ju resten av dagen och kvällen kvar. Elenor bråkade i 3 timmar då hon skulle sova. Sov gjorde hon i 20 minuter sen var hon på apdåligt humör i flera timmar till. Efter 4 dl välling så var hon jätte glad. Övertrött, men glad och gick in i andra andningen och blev helt speedad. Så kontentan av det hela blev: Ha inga förväntningar! KAN något gå åt helvete, så gör det det också.

Jo just det, på väg till öf idag så hade ju en idiot med lastbil parkerat och blockerat hela jävla cykelvägen som jag kom gående på. När jag upptäckte det? Ja när jag kom fram till den. Det gick inte att passera på någon av sidorna. Varpå jag vrålar: "URSÄKTA???!!!!" Men idioten hade hörselkåpor och vägrade vända sig om. För att då inte tappa besinningen totalt så bet jag mig i tungan och vände heeela vägen tillbaka. Förbannad. Som satan. Gick på bilvägen och bara väntade på att en mötande bil skulle komma så att jag skulle kunna slänga ut armarna och höja axlarna till skyn och peka mot idioten, som en förklaring till varför jag gick på bilvägen och såg ut som en idiot med barnvagn dessutom.

Ingenting att bli förbannad över kanske, men jag tror inte att jag KAN bli irriterad eller sur. Jag har nog bara två lägen. PÅ/AV. GLAD/ROSENRASANDE.

Hur det går med pms-utredningen?

Ja åt helvete. Har inte fyllt i en pluppjävel på flera veckor.

JORDA SATTHE......

Det är tacken det. Hon som brukar lägga sig och sova vid 11:45 är nu (13:24) fortfarande vaken och vägrar sova. Jag lade henne i vagnen kl 12 och gick hem från öppna förskolan och hon var helt tyst. När vi väl kom hem och vagnen stannade av så började skrikandet. Gav upp efter ett tag och vi gick och satt oss i soffan för att hon skulle lugna ner sig. Provade sedan att lägga oss i vår säng (min och Jimmys) Men icket. (Men vad trodde jag? Det har aldrig gått förut, Ungen har aldrig sovit i vår säng sen hon var ett spädbarn. Det var nog mest önsketänkande från min sida) Nåväl, nu står hon i sin spjälsäng och gråter och leker om vartannat. Jag har fått nock!  Om inte annat så borde hon ju somna av utmattning kan man tycka.

SER FRAM EMOT

Morgondagen. Vi är lediga, Elenor och jag.

Vi har gjort planer! Förutsättningen för att det ska hända något roligt. Annars tultar vi runt i pyjamas och när jag väl börjar fundera på om vi inte skulle ha hittat på något så kollar jag på klockan och tycker att hon ska ju ändå snart äta och sova. Sen är det mörkt och tråkigt ute så då blir det oftast inte heller så många äventyr. Men imorgon har vi tänkt åka på öppna förskolan!! Vi hoppas på att få med oss Mia med barn också!

För idag på förmiddagen så var vi på familjecentralen och vaccinerade. Gick otroligt bra, ingen grin alls! Jag var otroligt imponerad och stolt. Men jag såg hur sugen hon var på att få härja runt där bland alla leksaker, men vi hade inte tid. Så jag lovade dyrt och heligt att vi skulle komma tillbaka imorgon. 

Sen var det dags för jobb. Jobbade kväll med Gullan och det gick som på räls! Nu ska jag fortsätta längta till morgondagen!

BÄSTA LJUDET SOM FINNS

Är just nu den tickande köksklockan. Jag har gått an som en gnu idag och fått jätte mycket saker/städning gjord. Men just nu ligger Elle och käkar välling i puffen, tjejerna ser film i sitt rum och Jimmy har joinat dem. Jag sitter vid köksbordet och lyssnar till den tickande köksklockan. Gud så rogivande ljud det är!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ögonblicket var över fortare än det kom. Nu ligger hon i sängen och skriker och gråter "jojejajja mamma!!!"  "godnatt" ".................pappa? ajaj!....................lillekatt?!"

Det brukar tystna ganska fort, får hoppas på det.

Ikväll har jag iaf rensat och städat hennes rum. Burit ner gamla leksaker och burit upp lite nygamla, d.v.s mina gamla stackars leksaker. Förr visste de hur leksakerna skulle se ut! Har ni också sparat era gamla saker till era barn? Jag har halva förrådet med mina tror jag + min gröna träsäng som även Josefine har sovit i. Jätte bra liten säng med en planka på ena sidan som man sedan bara vänder in mot väggen då fallrisken minskat.

Min lilla vagga som jag fick i doppresent

Gammal stackars hästkrake ´, men ack så fin!

En orkidébild som inte alls hör till sammanhanget, men ville bara visa den första orkidén som jag lyckats få att blomma om!! Jag fick den av en kompis i midsommar! Nu ser den så här vacker ut igen

YOUR FEET LOOKS GORGEOUS!!

Dessa två underverk fick bära mig i Lördags. Om man kan förälska sig i skor så är det precis vad jag gjort. Otroligt sköna, om nu stilettklackar någonsin kan vara det! De kommer från London, baby!!

Enda nackdelen är att jag alltid lyckas ramla i dem. Drog en tjusig vurpa framlänges i lördags också. Varpå en kille frågar: "Ursäkta men VAD gör du?????" "Eeehh....jag kollar lite här bara....." Jag som har som största måtta i livet att aldrig skämmas! NEVER!

Ägarinnan är ganska gorgeous också, får man allt lov att säga

Nä, som vanligt när Elenor sover så har jag en massa sysslor som väntar. Tänk om man hade en liten hustomte som tog han dom allt sånt här skitgöra.

När ska jag någonsin få sätta mig i min läsfåtölj som införskaffades just i tron om att jag skulle få sitta där och bläddra i tidningar och böcker. Över ett år har den stått där och EN enda gång har jag satt mig där med en bok. Jag satt i 3 minuter, sen blev jag avbruten av något....eller någon.

BON IVER

Åh! Jag blir alldeles kär i detta. Eller detta gör mig kär- i allt!

JAG SAKNAR MINA TJEJER

Nu är julen borta. Det var en riktig bragd! Jag skall ha en eloge för att jag masade mig runt i huset idag och städade bort allt. Tack.
Nu på eftermiddagen tog vi (jag och Elle) bobben till farmor och farfars för att säga hej då till Duss. Nu sitter hon på planet på väg hem till Uppsalalalala. Usch! Så trist. Båda mina favoritsvägerskor är nu borta igen.

Men storebror får kanske lite lugn och ro ett tag nu? Knappast. Idag fick han lov att köra dammsugaren. Elle åkte på. Hon är verkligen helt förälskad i sin far. Det är nästan rörande att se dem tillsammans.
Imorgon är hon och jag lediga eftersom dagis är stängt p.g.a. planeringsdag. Jimmy börjar förmiddagsskiftet. Stackaren som måste stiga upp vid 05:00. Det är han inte gjord för, det är väl ingen gjord för kanske.
Undrar vad vi ska hitta på?! Tips någon? Ingen som bjuder på kaffe?

MORDET PÅ GOLFKLUBBEN

Hade en riktigt trevlig kväll igår. Det var verkligen något nytt med mordgåta, men ack så roligt när alla gick in i sina karaktärer! Helena var den enda som lyckades lista ut att det var Kalle Bogey (Jenny) som var mördaren. Själv blev man utnämnd bästa skådespelare och Malin bästa kostym. Jag och Malin vann senare musikquizet och det kan hända att det var några som tyckte att vi var dåliga vinnare. Men det tyckte då inte vi!!

Från vänster: Skvallriga Städerskan Helena, promiskuösa servitrisen Emelie(?), Jag som Gladlynte kocken Lars-Urban Slice , Carina som Bittra "Gunilla" från shoppen, Malin som "Steen" som hade nån fin post, Vem var Micke nu igen??, Robert som greenkeeper i ett alldeles för litet blåställ, Johnnys syster som spelade Marianne Score och Johnny själv som Rune Score kassör, tillsist Jenny som Kalle Bogey, golfproffs som visade sig varit den som dräpt den stackars intendenten Ove, min bäste vän

Den obligatoriska armbrytningen

Jag vet inte om de tävlade i armbrytning eller i tjurskallighet. Jenny vann nästan armbrytningen men Malin vann definitivt tjurskalligheten! ;)

Idag mår jag som jag förtjänar, d.v.s. ganska bra. Lite trött, men nu har jag nog tänkt försöka få ut julen!! Ska bli skönt.

IGÅR OCH IKVÄLL

Igår gjorde vi lax på saltbädd till middag. Jätte enkelt och riktigt gott. Ett paket grovsalt på en plåt och tjoffa laxen på. In med köttermometern som skall visa 55 grader när laxen är klar. In i ugnen som ska ha 125-150 grader. Kommer ni inte ihåg alla siffror så kan ni ju göra som jag gör varje gång jag slår på ugnen och ringa Gunilla. 

"Eeh....lax........??"

"125 grader och fisken ska va 55 grader"

"Tack och hej"

Till det gjorde vi bakpotatis i micron och kall romsås. 

Eftersom vi vet hur tokig faster Susanne är i lax så bjöd vi givetvis in henne också. Elenor var som klistrad hela kvällen vid sin kära "Duss". När hon somnat hyrde vi baksmällan 2. Helt ok film, men som vanligt spårar den ut just innan slutet. Men men, nog skrattade vi alltid.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ikväll ska jag få vara med om något jag aldrig tidigare gjort. En kompis fyller år och bjuder till middag och mordgåta. Vi som gäster får olika roller och ska lösa ett mord under middagen. Jag spelar kock och bästa vän med den mördade och har fått vissa repliker och frågor som skall ställas under kvällens gång. Blir spännande det här då jag inte ens vet vilka andra som skall komma. Jag hade bara tänkt komma en stund på kvällen, men ändrade mina planer i sista stund. Så nu har jag t.o.m. införskaffat både kockmössa och kockrock (så kan det väl aldrig heta, men ni fattar)

Nu ska jag göra mig i ordning. Önska mig lycka till ikväll och att det blir just JAG som löser mysteriet!!

DET KAN INTE BARA VARA JAG

Det kan omöjligt bara vara jag som har en konstant röst i huvudet. En slags kommentator. Hon talar om för mig vad jag ska göra nu, vad jag ska göra sen, vad som är viktigast att jag får gjort och i vilken ordning. Det kan låta något såhär...

"Men just det ja, det var ju det här jag höll på med, göra klart det först och bädda sängen direkt efter........................jaha, Elenor har sorterat blöjor, bäst att plocka ihop dem.....Oj den här är ju trasig, den slänger jag.............Men herregud att soppåsen alltid är full när jag ska slänga nåt, bäst att tömma den.............Hmmm.....luktar sopkorgen? ....bäst att jag sköljer ur den......................................................................................Sängen var det ja................♪ hmhmhm ♫.....När Elenor sover sen så måste jag ta fram dammsugaren.........och skura...........Oh herregud jag borde verkligen rensa ur garderoben........imorgon kanske.......Jaha, diskmaskinen är klar...Ska jag vänta ut Jimmy eller ska jag plocka ur den själv???........Hmmm........Nä jag avvaktar............."

Sådär låter det konstant. Jag inbillar mig även att det är så här för en viss typ av människor också.
Kvinnor.

I en mans huvud föreställer jag mig att det låter ungefär såhär:



Jag avundas konsten att kunna blunda för alla måsten och borden. Jag försöker stänga dörren, men det är så fullt därinne att dörren alltid står på glänt och ångesten alltid gör sig påmind därifrån.

Nu sover Elenor och jag har fortfarande inte tagit tag i de där sakerna jag hade tänkt. Snart så snart.

Elenor tar efter sin talangfulla faster Susanne "Duss" och ritar alla hon känner.

Katten Elsa, känner sig utanför och påtvingar sitt sällskap

Till mitt försvar så var ett av mina "Borden" (i positiv bemärkelse) att blogga. Så nu har jag varit duktig. Nu kan jag stryka det från min osynliga lista jag förvarar uppe i mitt huvud.

HÖJDEN AV OPASSANDE SKRATTANFALL

Vilken underbart härlig kväll vi haft. Mongoliska buffén utlöste som vanligt multipla munorgasmer. Filmen var bra. Twilight är som våran "grej". Men när Bella misstänker att hon är gravid och känner att bebisen sparkar bara dagar efter första ligget så bryter vi ihop fullständigt. Colan sätts i halsen och tårarna sprutar. Vi får som vanligt många blickar slängda åt vårt håll.

SKÖN HEMMAKVÄLL

Vi har bara haft mys hela eftermiddagen och kvällen. Elle har varit på ett sådant strålande humör att det känns helt overkligt. Hon spexar och skrattar tills hon kiknar åt allt, mest sig själv tror jag. 

Efter vi ätit middag så gick vi alla tre ner till bastun och Jimmy och Elenor lekte och turades om att kasta vatten på aggregatet. Själv låg jag som en strandad val högst upp på laven och njöt . 

Nu har jag sett på The Voice och kan inte påstå att jag blivit hänförd av någon av deltagarna. Petter däremot kan jag inte få nog av. Han är så fulsnygg att jag inte kan slita blicken från karlen. Carola har jag fan ingen respekt alls för längre. Hon är bara helt tragisk. Säften särring! Står och åmar sig och försöker stjäla showen så fort tillfälle ges. USch, tvi vale!

Imorgon ska jag på dejt. Dinner and a movie är det sagt!

JÄVLA IDIOTER

Cancer... Jag undrar om alla kunde sätta detta som deras status i 1 timme. Jag är
ganska säker på att jag vet vilka som kommer att göra det. Tänk på någon du känner som har cancer, haft cancer eller ... ... dött pga av cancer. Min önskan är att ett botemedel hittas under 2012. Kommer du lägga upp den i 1 timme? För att hedra dem som har kämpat och kämpar mot cancer. Hoppas att se den i din status ♥

 

Jag är så in i norden less på att se såna här statusar på facebook. Vilket jävla skitsnack. Far åt helvete med erat så kallade hedrande Ni har ingen aning om någonting. Pengar är vad som krävs för att hitta botemedel, inte ord. Tama jävla ord. Här har ni två ord.

Fuck you.

SNART ÄR SOMMAREN HÄR

Får man börja längta redan?

SÅS'N!!!!

Tillagningen av nyårsmiddagen var under kontroll. Vi hade all tid i världen och påtade på i lugnan ro. Tills jag ska ställa fram varmrätten och Linnéa frågar : "Är det där såsen?" Varpå jag svarar att:" Nej det där är int....SÅÅSEEN!!" Så inser jag att jag totalt glömt bort att göra kantarellsåsen.  Tur att det gick fort att svänga ihop. Synd också att jag inte inspekterade min potatiskaka heller förrän det var dags att äta. Det var ingen kaka, det var gratäng. Gott ändå. Nästa gång blir det bättre! Jimmys systrar hade gjort kladdkaka med en ljuvlig jordgubbssås. Undrar om jag kanske ska gå och slicka skålen lite. Bara lite.

Vi hade i varje fall en jätte rolig kväll. Sent som s*tan blev det, men det brukar det bli då det handlar om Jimmys familj. Jag var fjärde att vika in årorna, då var klockan 05:00. Kvar satt, inte helt otippat Forsgrenarna.
 I eftermiddag åker Jessica och Martin  till sitt alldeles nya hem i Stockholm. Tråkigt, tråkigt!. Men vi kommer nog ganska tätt efter skulle jag tro. De måste bara få komma i ordning först.

Nejmen nu! Kladdkaka!

2012