En blogg om vårt liv som fullkomligt styrs av mammas hormoner. PMDD är på riktigt pmsens lite argare kusin.
söndag 26 augusti 2012
HAR EGENTLIGEN INGET ATT SÄGA...
Men här är jag iaf....igen. Liverpool spelade när jag började på inlägget, men nu kom hela konkarongen upp. Och GUUUUD vilken tråkig stämning det var då!! Allt syre sögs ur rummet. Det blev tydligen 2-2. Jimmy är på ett hiskeligt humör. "Jag orkar inte prata" säger han. Jag kanske ska droga honom med mina piller i smyg?? Här låg jag ensam i soffan (Elenor som inte ville sova på dagen somnade nyss framför Ronja Rövardotter) och hade det så mysigt, men ack vad jag bedrog mig. Jag vågar knappt röra mig av rädsla för att han närsomhelst ska börja gråta. Det där kommer jag aldrig förstå mig på, hur sport kan beröra så otroligt. Men å andra sidan tror jag inte han förstår hur mina hormoner kan röra om i grytan så mycket som det gör heller. Vi bara accepterar varandra för de knäppgökar vi är.
Jag och Elenor har badat och duschat här på eftermiddagen så nu kan jag med gott samvete bara ta det lugnt resten av kvällen. Kanske ska ta och hänga tvätten bara. Annars tycker jag att jag gjort ett bra jobb med att kompensera gårdagen som försvann! Det vore härligt med en film dock. Men det är ju aldrig nåt på tv. Det var allt för idag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar