I LOVE IT

Har jag berättat att hon är tvåspråkig? Nähä, nämen det är hon.

om någon undrar vad vi sjunger på så finns låten i inlägget nedan.

NJURBÄCKENINFLAMMATION

Ja vad gör man inte för att slippa inventera? Själv drog jag på mig njurbäckeninflammation, orsakad av blåskatarr som gått upp i njurarna. Lite miss i planeringen dock, då den inte bröt ut på riktigt förrän vi nästan var helt klara. Jag hann iaf jobba i 13 timmar innan jag lade mig på golvet vid tacosavdelningen. Började känna ömheten i ryggen vid middagstid, 4 timmar senare låg jag dubbelvikt i baksätet på bilen, och spydde i en icakasse av smärtan, på väg till akuten. Så nu är det penicillin....igen. Tyckte nyss jag käkade det för halsflussen. Hur var det med det där med resistenta bakterier? Jag lär ju vara ett easy target snart iaf.

Idag känner jag mig misshandlad. Smärtan har lagt sig men allmäntillståndet är sådär. Försöker ändå känna att det är fredag genom att poppa hög musik!

LEDSEN TJEJ

Började se en film i tron om att gullet sov. Tji fick jag. Det var tyst länge, sen helt plötsligt så var hon otröstlig. Ont i fötterna påstod hon. Ja inte vet jag. Men när tårarna rullar och hon är ledsen på riktigt så måste man ju kramas. Hon somnade i min famn istället och jag fick se färdigt min film. Hon är som knark den här ungen. Även om man ibland blir helt tokig så är hon berusande söt.

ÖGONFRANSBÖJAREN

För ett par veckor sedan då jag var hos min vän Ida så tjöt jag rätt ut då hon på morgonen drog fram en ögonfransböjare. Jag undrade om det inte var ett väldigt förlegat och vääldigt tantigt verktyg. "Slutade inte kärringarna använda såna här på 90-talet?". Hon tyckte jag var väldigt konstig eftersom det var lika självklart för henne att använda den som att ens ta på sig mascara. Och jag måste faktiskt erkänna att jag alltid avundats hennes fransar som verkat ge ifrån sig en liten vindpust vid varje blinkning. Så igår införskaffade jag mig en egen tant-tång.

Skrattar bäst som skrattar sist

Hur kan man INTE använda detta mirakel-verktyg?

Fåfänga verkar smitta

MORGONSTUND ÄR BLÅ OM LÄPPARNA

Jises så jag fryser! Det är 19 grader i huset och även om det normalt är optimalt så tror jag min kropp vant sig vid att det minst har varit 22! Jag fyndade en kofta igår för 75 spänn så den kom väl till hands. Vi ser på Ronja och Birk och frossar i Finn Crisps. Hon med marmelad och jag med smör, ost, keso och kaviar! Elenor kiknar av skratt då skalleper gör sitt glädjeskutt och släpper sig. Ok då, jag kiknar.

DEMENT, AAH JUSTJA

Måndag morgon igen tänkte jag. Morgonen flöt på som vanligt, men så fort jag lade handen på dörrhandtaget till dagis så slår det mig. "vilket datum är det idag?.....27:e ....... Planeringsdag......just ja.......Elenor! Du är ledig idag!!!" "JA!!!!!!!" Så till att börja med fick Elenor följa med till jobbet nån timme tills pappa som hade läkartid(trasig hand) var klar hos doktorn. Eftersom jag jobbade halvdag idag så passade det ju utmärkt att Niina ringde och frågade om vi ville hänga med på busplaneten. För det ville vi ju! Sen så råkar det ju bara finnas en massa klädbutiker i samma byggnad och lönen har ju bara råkat ramla in också. Så vi hade ju faktiskt inget annat val än att locka barnen med Rulltrappor och raket shoppa lite också! Ja, raket. För som alla vet, som shoppat med barn, så måste det gå undan. Elenor passade även på att dra bort hela draperiet till provhytten då jag stod där i bara BH. Tur för henne att hon har den mest obrydda mor som finns. Det var nog mest synd om dem som såg. Annars har kvällen haft sin gilla gång. Jimmy har beställt hem en massa Viasat film kanaler, så jag har plöjt två filmer. En komedi (bad Teacher) och en skräckis (devil). Fel ordning känner jag nu då jag ska gå och lägga mig. Hade varit klokare att avsluta med komedin. Men men, nu är jag så trött att jag hoppas på att slockna som ett utblåst ljus.

HAR EGENTLIGEN INGET ATT SÄGA...

Men här är jag iaf....igen. Liverpool spelade när jag började på inlägget, men nu kom hela konkarongen upp. Och GUUUUD vilken tråkig stämning det var då!! Allt syre sögs ur rummet. Det blev tydligen 2-2. Jimmy är på ett hiskeligt humör. "Jag orkar inte prata" säger han. Jag kanske ska droga honom med mina piller i smyg??  Här låg jag ensam i soffan (Elenor som inte ville sova på dagen somnade nyss framför Ronja Rövardotter) och hade det så mysigt, men ack vad jag bedrog mig. Jag vågar knappt röra mig av rädsla för att han närsomhelst ska börja gråta. Det där kommer jag aldrig förstå mig på, hur sport kan beröra så otroligt. Men å andra sidan tror jag inte han förstår hur mina hormoner kan röra om i grytan så mycket som det gör heller. Vi bara accepterar varandra för de knäppgökar vi är.

Jag och Elenor har badat och duschat här på eftermiddagen så nu kan jag med gott samvete bara ta det lugnt resten av kvällen. Kanske ska ta och hänga tvätten bara. Annars tycker jag att jag gjort ett bra jobb med att kompensera gårdagen som försvann! Det vore härligt med en film dock. Men det är ju aldrig nåt på tv.  Det var allt för idag....

SER NI HUR TYST DET ÄR?

 

Det är fotboll i källaren. Jag älskar fotboll. När det visas i källaren alltså.

SUPERMOM

Jag tar igen för förlorad tid då gårdagen gick till spillo. For nyss runt som en skållad råtta och torkade alla väggar med fiberduk! Men det här med att leka med barn, det är fan inte min grej alltså. Det överlåter jag till fadern.

JO SOM SAGT

Gårdagen var vedervärdig. Jag klantade mig med medicineringen och slutade ta den för tidigt. Jag skulle väntat ett par dagar till tills mensen var ett faktum. Resultatet blev ungefär detsamma som att rycka bort lustgasen mitt under en värk. Ångesten kom som en tsunami tillsammans med ilska, hjärtklappning, gråt, skam, otillräcklighetskänslor o.s.v. Allt blir så överväldigande att jag istället för att agera ut alla känslor blev totalt apatisk. Orkade inte prata, ens svara på tilltal. Lade mig i sängen och sov bort 6-7 timmar av dagen. Märkligt nog hade jag inga svårigheter att somna på kvällen. Jimmy drog ett hästlass hela dagen och jag kände både tacksamhet och fick ännu mera ångest då jag hörde honom säga till barnen "Linda kommer inte kunna hjälpa till något idag, utan kommer ligga i sängen hela dagen. Så jag kommer måsta ägna mycket tid åt Elenor. Jag hoppas ni kommer kunna roa er mycket själva "

För den som är intresserad kommer här en förenklad och kortfattad redogörelse för hur dessa mirakel-lycko-piller fungerar. Premalex heter medicinen och har ganska nyligt börjat användas mot pmdd.

Man börjar ta den vid ägglossning. Och hur vet man när man har ägglossning? Ja, om man inte räknar dagar så gör man som jag och känner efter när man vaknar på morgonen och känner sig förbannad. Brukar vara ett säkert tecken. Jag känner direkt hur jag över en natt förvandlas till Godzilla.
Den ska öka upptaget av ett visst lyckohormon som redan finns i kroppen. Det kan ibland ge motsatt effekt de första dagarna då upptaget är större än kroppens produktion och då uppstår en brist tills kroppen hunnit ikapp. Sen är allt frid och fröjd igen, tills du slutar och fått mens. Då kommer tröttheten. Men vem fan är inte trött när det ser ut som att ett styckmord precis inträffat i trosorna????

Medicinen har verkligen ökat vår livskvalité märkvärt. Alla dessa vansinniga bråk då chipsskålar, mobiltelefoner, örfilar och kaviarmackor flugit genom luften är över. Alla föremål har (som tur är?) varit riktade mot Jimmy. Några månaders utredning för att förstå vad det varit var helt klart det bästa jag gjort. Så när jag igår kände som jag gjorde så insåg jag att det bästa vore att ta ett piller till. Det tar en dag innan det börjar verka men ändå. Sagt och gjort. Idag mår jag bra igen! Allt är frid och fröjd.

Jimmy, Linnéa och Josefine har varit i stan för att Linnéa haft match. Jag och Elenor har stannat hemma och städat och tvättat. Riktigt duktig städhjälp!

HA TÅLAMOD

Igår hade jag nog världens jobbigaste dag. Jag satt via mobilen och skrev ett inlägg till er. Satt kanske 20-30 minuter och knapprade. Sen råkar jag bara toucha knappen "släng" och mobilen löd kommando inom 0.1 sekunder. Då deppade jag ihop totalt. Jag återkommer så fort bättre tillfälle ges.

Annars måste jag ju bara tipsa lite. Jag har länge varit sugen på en tandblekning, älskar vita tänder!, men det kostar ju skjortan och man vill ju se resultat och inte förstöra tänderna på kuppen. Men jag blev tipsad om tandkrämen Clinomyn som finns i hyllan på ica!

Den funkar faktiskt! Fläckarna är helt klart reducerade!

UPP!

Lång arbetsdag idag. Middagen ikväll består av LCHF plock framför filmen Upp med barnen! Salami, ost, Serrano, gurka och dip. Det är svårt att ha myskväll med en liten skitunge som klättrar i soffan. Så nu tar vi paus och slänger henne i säng!

OSMAKLIGT BRA DAG

Jag trodde inte att dessa dagar existerade. Jag trodde de var en myt och facebook-hittepå-skryt-dagar. Nu tror ni att jag vunnit på lotto, fått mitt frieri och/eller är gravid. Men nej. Det är de små sakerna. När dagen fylls av mängder med små positiva händelser.

Jag vaknade. Pigg. Morgonbestyren flöt på utan varken bråk, stress eller tvärtemotungar.
Kom på jobbet. Väntade mig flera timmars med tunga lyft och slit eftersom det var leveransdag.
Tittade på lagret men hittade inga fruktpallar. Gick ner till fruktavdelningen, inga pallar. Gick tillbaka till lagret, öppnade kylrummet och såg frukten prydligt uppstaplad efter väggarna. Allt var redan klart!! Jag behövde bara sätta mig framför datorn med en stor kopp kaffe ( från den nyinköpta super-kaffeautomaten!!!) och börja med priserna direkt.
Eftersom jag kände att jag hade läget under kontroll så erbjöd jag mig att lösa av min kollega från kassan. (Rätt stort, då de flesta, ok ALLA vet att jag avskyr att sitta i kassan. Hatar att känna mig låst och blir alltid, alltid kissnödig bara av tanken att jag inte kan gå på toa.) Men han vill inte bli avlöst!  Han hade ont i kroppen och tyckte att han gjorde bäst nytta där nere. Jaha ok..................mållös. På eftermiddagen då jag sätter mig där så får jag komplimanger för mitt hår av kunder! Trivdes ganska bra och var inte alls kissnödig.

När jag kommer hem så är Linnéa hos en kompis och Josefine har en kompis hemma hos oss. Och de tar med sig Elenor och leker i över en timme. UTOMHUS! Alla barnen tycker om middagen och slukar varenda liten tugga! Jimmy dukar av. Barnen går ut igen. Jag börjar plocka och städa lite inne och Jimmy HAKAR PÅ utan att jag säger åt honom! När de kommer in så tar Jimmy med E och badar badkar! Jag putsar lite speglar, fönster och glasrutor. Linnéa kommer hem och kompisen åker hem till sig. Gör sedan välling och slänger alla ungar framför samma film. Nu fattas bara att bryta upp deras lilla pyjamasparty och slänga minstingen i sin egen säng.

Så, det tog ungefär 5 minuter (peppar peppar, ta i trä).

Så kontentan av detta är väl att jag älskar min familj som mest då de inte är ALL UP IN MY FACE!

Ja, jag vet att det kanske lät brutalt, men ni vet att ni känner likadant. Jag älskar att betrakta dem på avstånd.

Till morgonkaffet kom jag över denna wannabe-överpresterande-morsa. Skrattade högt då jag läste hennes svar på frågan: "Vad låter du ditt barn titta på för filmer" typ. De flesta svarade Pippi Långstrump och liknande och att det var ett bra sätt att roa barnen en stund för att få lite vettigt gjort själva. Som varenda mänsklig förälder tycker. Förutom hon då.

"....går vi ut till parken eller BAKAR på kvällarna" . Jo pyttsan!

Hahahaha......vem försöker du lura???? Dina barns ögon är mest troligt helt fyrkantiga av allt tv-tittande!!

p.s

E sover.

d.s

ATT GÖRA STAN

Sitter och väntar på optikern. Skönt att komma ut själv en stund innan jobbet. Känslan av att sitta ute på stan innan något hade öppnat var minst sagt surrealistisk. Men skön!, som sagt. Har äntligen hittat en sorts linser som jag kan ha på mig en hel dag utan att ögonen torkar ihop!!

SLUT

Efter denna helg så känner vi oss helt slut som artister. Började med surströmming på fredagen då vi var bortbjudna. De som bjudit in oss hade samma dag slutfört sitt projekt med att bygga altan med utomhusjacuzzi! Så efter surisarna blev det då inte så oväntat ett dopp på 2,5 timme! Lördagen inleddes med Hörneforsdagen där vi mötte upp vår yngsta dotter som sovit hos farmor och farfar. Otroligt härlig dag då solen sken och gatorna var fyllda av välkända ansikten. Vidare sen iväg på kräftskiva hos våra vänner Jocke och Niina. Tio vuxna och fem barn!! Dock inte nått av våra eftersom mormor kommit till oss för att stanna över natten. Så till en början kände vi oss som usla föräldrar,men när väl kräftorna kom fram på bordet så kändes det faktiskt ganska bra! Vi var väl de enda som fick sitta still och äta ostört utan att jaga barn!! Det var vissa som knappt hann smaka. Stackare! Kvällen fortsatte med härlig stämning och när mörkret fallit så satt vi påbyltade med tjocktröjor och filtar. Vi såg ut som de i reklamen där de absolut måste sitta utomhus för att det är ju sommar! "åh så bra att vi klädde upp oss för ikväll" och "åh, här kommer hövdingen" när hon helst av allt skulle vilja ligga inne i värmen och se en god film. Men det vill jag garantera, att det var ingen av oss som längtade hem till soffan!!

MUSIK-SOULMATE

Fick man tillägna låtar? Ok, isf vill jag tillägna denna låt till min fina vän Ida.

OCH HUR ROLIG ÄR DU SJÄLV DÅ??

Jag har fått klagomål.

På min blogg.

Att den är tråkig.

Mycket har jag blivit kallad. Men aldrig tråkig. Det kändes ungefär som att ramla in i bastuaggregatet på fyllan och sen varken tvätta eller lägga om brännsåret utan vakna dagen efter och måsta skala av sig filten som torkat fast i varigt sår. 
Så nu har jag gått och försökt värka fram något jävligt roligt hela dagen. Och hur bra brukar sånt gå? Inte så bra. Jag kanske har tappat mitt "umpfh"? Det där som gjort mig så där alldeles extra karismatisk. Då försöker jag tänka när jag skrattade sist. Vad skrattade jag åt då? Jo, just det. Det här kommer låta skit ödmjukt, men det är väl inget som förvånar någon.

Det var idag, åt mig själv. Jag tyckte jag var jävligt rolig då.

En leverantör kom in på lagret och lånade toan. När hon kommer ut så säger hon något snorkigt och överlägset: "Vet ni om att ni har silverfiskar på toan???"
"Näe" svarar jag, eftersom varken jag eller någon annan någonsin har sett en sådan därinne "Men vet du, det hänger en sån där spegel på väggen när man kommer in, det kanske var den du såg?"

Äh, ok då. Det sista sa jag inte så hon hörde. Jag väntade tills hon gick utom hörhåll.


Annars då. Jo, jag brukar ju dela med mig om när jag gör bort mig. Här kommer dagens.

Jag jobbade kväll igår. Vilket innebär att vi har vissa saker som skall göras sist av allt. Som att ta ut sopor, tömma kassor, påsa bröd, kyla grillat, diska och starta diskprogrammet på grillen o.s.v. Jag var jätte duktig och gjorde allt! Förutom........att sätta i pluppen.

Vilken plupp? Tänker ni.

Jo, den plupp som gör att diskvattnet från grillen rinner ut i avloppet istället för, först ner i hinken som förvarar allt grillfett och när den är full, rinner ut över.......ALLT. In i rummet bakom grillen, ut på lagret och runt charken. Och det är så snorhalkigt att man går som Bambi på hal is. Att ramla ner i detta orangea klet är inte att föredra. Så eftersom jag var först på jobbet i morse så var det även jag som upptäckte denna fatala miss. Stackars lilla söta Emil som kom in två sekunder efter mig och mest troligt hörde ett konstant pipande ljud i öronen resten av dagen. För jag skrek, som om någon satt kniven i mig. Och svor som en sjörövare. Och jag visste vad som skulle vänta när mina kollegor skulle anlända. Skratten, hånen och idiotförklaringarna skulle hagla. Speciellt eftersom detta inte var första gången jag lyckats med det. Nästan två timmar fick vi hålla på för att rengöra golven. Jag håller på att bli dement. Det är bara så. Det händer något var eviga dag för mig. Jimmy håller på att bli tokig. Min mobil är full av alarm som ska påminna mig om saker. Stopptider för beställningar, tidsbokningar, samtal som skall ringas. Men ändå så lyckas jag hela tiden. Jag får snart blåmärken i pannan av alla "AAOOHH JUSTJA". Jag skyller på pmd:n. Det är ju roten till allt ont. Jag skyller alla mina fel och brister på att jag faktiskt har träffat en läkare som säger att jag är sjuk och att det är synd om mig. (Jaja, ok då. Han sa inte att det är synd om mig, men nog fan är det det alltid)

Besökte Stöcksjö idag på eftermiddagen.

Så om jag nu är så tråkig så är det för att jag sjuk...............i huvudet.

P.s. Och Ja, det tog 40 minuter igår att lägga ungen igår. Idag tog det, håll i er, ENTIMMEOCHTIOMINUTER! 
Så om dessa überföräldrar som idag ifrågasatte vad i hela fridens dagar det var som tog så lång tid som 40 minuter, kunde dela med sig av sina metoder så vore jag evigt tacksam. Jag kan t.o.m gå med på att skicka henne på ett boot-(sleep)-camp hos er.
D.s.

SKA MAN LEKA MED SINA BARN?

Liksom många andra så var jag expert på barnuppfostran innan jag fick egna (och "andras") barn. När jag fick två bonusbarn så tyckte jag mig ändå kunna mycket inom ämnet. Nu med ett eget så känner jag mig helt "clueless" ibland. Det är så lätt att tycka saker, svårare att genomföra och vara konsekvent! Som det här med att leka med sina barn. Innan några barn alls, tyckte jag att det var en självklarhet att barn skulle kunna roa sig själva. Tyckte mest det såg fånigt ut när föräldrarna satt på golvet och lekte. Nu menar jag inte sådant som att t. ex läsa en bok, utan lek-leka. När jag fick två bonusbarn märkte jag att ju mer vi lekte och "hjälpte" dem med sina lekar, desto mindre fantasi fick de. Med Elenor känns det nu väldigt viktigt att hon får leka själv, speciellt eftersom hon varannan vecka är ensamt barn på eftermiddagarna. Men vad gör jag? 

Jo, jag leker!

Jag låter mig hunsas och köras med.

Sätt dig där, lägg dig där, kasta mig ner i sängen, igen, igen, IGEN, IGEEEEEN!!!

För att mitt hjärta smälter ibland. När hon ber så snällt, är så go och mysig och oemotståndlig. Men den känslan vara aldrig för evigt. Ja, oj då så hemskt det lät då, men det är faktiskt så. Hon är inte oemotståndlig konstant hela tiden. Jag blir less och tycke mig har vettigare saker att ta itu med. Så när jag väl reser mig upp och säger "Nu ska mamma gå ut till köket en stund, nu kan du leka själv" så brakar helvetet lös. Då kan jag ångra mig att jag ens lekt 10 sekunder! Jag vill verkligen att hon ska vara trygg i sig själv kunna leka själv och ändå veta att mamma älskar mig lika mycket för det. Hur gör man för att uppnå det nu då? Ska man måste vänta på betyget för sitt föräldraskap tills barnen är vuxna?

Läggningen gick dock ganska bra ikväll. 40 minuter tog det innan hon somnade. Det tycker jag är bra. Allt är relativt. Första dagen på förskolan ( tänk att det ska kännas så himla onaturligt att säga förskolan istället för dagis?) avklarad. Likaså första dagen på jobbet. Jag ser mest fram emot att få somna utan att snurra i 2-3 h p.g.a myror i benen (eller maskar som jag brukar beskriva det som) Eftersom jag har ett jobb där jag går och står så mycket om dagarna så känner jag direkt i benen när jag haft det för lugnt och skönt. Krypningarna kommer alltid vid läggdags. Och eftersom jag för tillfället är allergisk mot motion och träning så har detta skett större delen av semestern. Jimmy har fått massera och stretcha mina ben i timmar under dessa veckor. Känner även att jag hunnit med hemmet och verkligen kan få njuta av lite egentid ikväll. Jimmy jobbar eftermiddag och även om jag saknar honom när tålamodet tryter ibland så är det helt underbart att få sitta helt ensam i det tysta mörkret......

Välkommen vardagen.......

FÅNGE I MIN EGEN KROPP

Vaknade 8:30 efter en natts ostörd sömn(! ovanligt att inte E vaknade av mardrömmar). Gick runt som ett vandrande lik. Efter lunch (kanske ska säga lunch tid, för någon lunch åt jag då inte. Svårt att tänka på mat då man bara stirrar apatiskt in i väggen) så lade jag mig i sängen igen. Somnade igen och sov 3,5 h. Är på ett hiskeligt humör. Jag och Jimmy pratar inte efter mitt utbrott då han skulle kasta min mobil till mig men jag fumlade så mycket att den landade med hörnet på min fot och träffade av en nerv. Ett "men det där kan väl knappast ha gjort ont?" var inte vad jag behövde om vi säger så. Jag tog en Premalex direkt jag vaknade i morse och redan då insåg att vandringen längs PMDLANE var ett faktum. Imorgon borde det kännas lite bättre. Vore ju häftigt om jag kom tillbaka till jobbet som vulkanen Hekla.......

SISTA SEMESTERDAGEN

Dagen började inte på bästa sätt. Hade det funnits en "döknapp" bredvid sängen i morse hade jag aldrig tvekat utan tryckt på den med hela handflatan. Jimmy fick stiga upp ta hand om alla barnen. Jag har ju lyckats dra på mig en ettrig förkylning. Elenor också. Josefine var sjuk förra veckan och Jimmy hävdar att han har känningar också. Men det handlar nog mest om någon form av sympati/låtsas förkylning.
Jag och Elenor drog iaf till Täfteå och Susanne med familj! Drack kaffe i solen och surrade. Sen hem och vidare till megrundet med hela familjen. Det var med en gnutta ångest jag gick och plaskade med fötterna i vattnet. Jag insåg att det var mest troligt sista gången för i år.

PÅ RYMMEN!

Har haft ett skitroligt senaste dygn! Tog tåget till Nordmaling (7 min!!) plockades upp av bästa Ida i världens coolaste bil. Åt pizza och drack breezer på uteservering, gick hem till henne och korkade upp rosévinet. Rökte under fläkten, träffade nya kärleken (hennes, inte min), pratade övernaturligt, sjöng Adele och Helene Sjöholm. Lade mig till sängs, oroade mig för att den "lilla flickan" skulle besöka mig där jag låg ensam. Somnade, vaknade. Hällde i oss kaffe, rökte under fläkten.
Härligt att leka oansvarig för en dag!t

FLYKTEN FRÅN VERKLIGHETEN

Vi beslöt oss för att fly allt tråkigt såsom städning och tvättning och dylikt. Jag orkar inte se skiten än mindre ta hand om den. Och lite var man hjälpt av OS nörden! Så då begav vi oss till stöcksjö och mormor och morfar. Tänk att det är skillnad på olika gräsmattor. Vissa är roligare att springa på än andra. Och att jag bara kan sitta på arselet och faktiskt få dricka upp två koppar kaffe medan det fortfarande är varmt. Det är en stor, kanske avgörande bonus.

SJUKT BETEENDE

Notera boken som ligger och peppar.

 Nu har vi kommit hem från stugan. Trist väder de senaste dagarna. Har det inte blåst så har det regnat. Några stunders uppehåll har det väl varit, men ingen sol på tre dagar! Känns som att semestern blev ett enda stort skämt. Ja, jag är bitter. Men det är inte bara vädret som fått mig att tjura. Även vågen. Men vad trodde jag egentligen? Att alla kakor, bullar, chips, varma mackor och kilovis med mjölkchoklad inte skulle märkas på vågen??? Dum i huvudet är vad jag är. Så nu sitter jag hemma i mysfåtöljen och tröst-dricker fint mousserande rosévin i min ensamhet. Elenor ligger till säng och kämpar för att inte somna, sambon är på idrottshuset där det vankas pokerturnering. Jag tänker att det är bra att han far ut och roar sig på egen hand för det är precis vad jag också tänkt hinna med innan semestern sett sitt slut. Jag har flera damer som jag saknar och som vill hinna med! Jag förstår inte vars dagarna tar vägen ibland. Jag har alltså haft semester över fyra veckor nu och inte hunnit med någon av dem! Får ägna sista veckan åt att beta av dem, så kanske kan dessutom lyckas hålla borta ångesten över att det också just är sista veckan av semestern.
Men herregud......
Elenor skriker och gråter sig blå snart. Under detta inlägg har jag avbrutit och gått in ditt säkert tio gånger och burit tillbaka till sängen, sjungit, pillat tårna, sagt åt på skarpen, tröstat, hållit handen. Snacka om att vi blev bortskämda hennes första 1½ år, då det bara var att lägga ner, pussa och gå ut. Sen kanske det inte har hjälp att vi delat säng i två veckor jag och Elenor, i olika stugor. "Sova mammas säng!" , låter det nu. Måste hitta en ny, bättre läggningsrutin. Det här håller inte. Nu läser vi saga, sjunger, pillar tår och håller handen i en halvtimme. Sen följer en timmes spring ut och in i sovrummet. Tips välkomnas! Jag blir snart galen. Fullständigt. Och jävla Alfons Åberg som lär ungarna, "törstig!" "spillde" "kissnödig" "nalle". Jävla, jävla Alfons. Jag ser för mitt inre hur jag ninja-sparkar den lille skitungen i vit nattskjorta rätt ner i sängen igen. Inte konstigt att Alfons pappa får sitta och smygsupa. Nåväl. Nu har jag hunnit vara in dit två gånger till och nu tror jag inte att hon orkar kämpa emot tröttheten längre.

Jag försöker se filmen Panic room. Känns som ett uruselt filmval, när man sitter ensam hemma och dessutom råkar vara väldigt husrädd. Att någon skulle göra inbrott medan man låg och sov är min största skräck. Men uppenbarligen är jag väldigt inne i det här med självplågeri just nu.