Igår när jag var och tog blodprovet så kändes det dumt att ta. Jag menar, jag kände mig inte hormonell för fem öre. Jag började tänka att jag räknat fel. Att det inte alls var en vecka innan föväntad mens. Jag hade haft tre superglada dagar. Och med tanke på att jag hade två ganska intensiva pms veckor sist så tänkte jag att jag kanske ändå skulle bli besparad en runda.
"HELL NO! " Sade pmsgudarna. "IT SHIT AND DIE" tillade dem sedan.
Jag vaknade upp skitirriterad. Intalade mig själv att jag bara var trött. Blir skitförbannad när jag ser hur sambon totalt slaktat min fina fina smörgåstårta!!
Försökte sedan vila medan Elle sov ute. Men det var som att något bestämt sig för att jävlas. Hann bara lägga ner huvudet så drar någon (Vi ber till gud att jag aldrig får veta vem det var...) igång en motorsågsdjävul några hus bort. Elenor vaknar och jag springer ut till attack och försöker spana sådär jätte hotfullt och skicka jätte mycket hat-tankar till personen ifråga som mest troligt kände av mina vibbar, eller så mördade jag kanske motorsågen med hjälp av min tankeverksamhet. Den tystnade iaf.
Jag gick in igen för ett nytt försök. Och just när jag tänker "Nu somnar jag snart" Så säger min urinblåsa "DET gör du inte alls......känn hur kissnödig du vart nu då! Ha ha". Sparkar av mig filten och uträttar behovet.
Går tillbaka till sängen bara för att en kort stund senare höra min käre sambos (a.k.a. födelsedagsbarnets) elefantsteg i trappen (precis utanför sovrummet) Och han pratar hööööögt och tyyydligt och skrääänigt och skoooojigt och OJ så trevligt det kunde vara att prata i telefon då....Ja'a då!
Sen formligen väller det in ungar i huset som kommit för att fira sin far och tar även med sig sina kompisar!! Farmor och farfar kommer kort därefter, ungefär samtidigt som motorsågfan återuppstår från de döda och skrattar åt mig. Jag inser att jag måste ge upp mitt försök till vila och försöka göra mig anständig igen. Jag vill tydligen mig själv väldigt illa, för jag ålar i mig de tajtaste hårdaste jeans jag äger, som om jag längtade efter en blodpropp i benen.
Jag går ut i köket och fräser : " Men har köket exploderat eller???!!!!"
Mitt i saft och bullfikandet.
Jag slänger fram paketen och börjar plocka ur den färdigdiskade diskmaskinen i ren protest. Varpå Jimmys mamma (stackars kvinna) nervöst börjar hjälpa mig att städa bort det värsta.
Det bästa är när jag nonchalant låtsas som att jag helt plötsligt är på bra humör.
Senare på kvällen då gästerna gått hem till sig lyckas jag jaga upp mig till den milda grad att jag slänger ner en tallrik i diskhon så den går itu. "Där fick du din djävul flinar jag åt de två porslinsdelarna..........Du ska passa dig..."
Sen härjar jag runt i huset och plockar sådär jätte oeffektivt men ACK så demonstrativt i 45 minuter.
Sen är det någon som drar ur proppen och all irritation rinner ur mig likt dyngvattnet ur ett badkar och jag leker med Elenor tills hon ska sova.
Jag har då tidigare under eftermiddagen tänkt säga åt Jimmy att jag har pms igen, men bara tanken på att han skulle svara "Jo tack................" får mig att koka ochjag inser att om så skulle vara fallet så skulle jag bära ut honom till trottoarkanten och göra en American History X på stackarn.
Skämt åsido, det hade iaf inte slutat bra.
Nu har jag skalat av mig de sinnesjukt trånga jeansen och inser att jag svällt upp så mycket de senaste 12 timmarna att mina fingrar bultar och blodådrorna ligger som utanpå mina händer.
Klockan är snart 00:00 och jag känner att jag inte kommer kunna somna de närmsta 2 timmarna iaf eftersom jag får svallningar och det kryper i hela min kropp.
Men bring it on! Jag dokumenterar allt i mina pms-utredningspapper och det är med viss njutning jag kryssar i en 6/8 i rutan "okontrollerad" För jag ser framför mig hur jag stolt slänger fram mina papper för läkarna och säger
"Här ser ni! Driv ut den djävulen nu då!!"
1 kommentar:
Hahahaha ibland förgyller du min dag med dina inlägg!;-) inte min mening att skratta åt din olycka (dina hormoner) men du skriver ju som en Gud! En bok skriven av Linda åt folket!! :-)
Skicka en kommentar