Nu fick jag dessutom en illavarslande sms från en arbetskamrat som "längtade" tills vi (jag och Gunilla) kom på jobbet. Det kan bara betyda en sak. Trubbel. Det finns ingen som är så ivrig att få se oss om det inte handlar om ren illvilja.
Jag har för övrigt pratat med kvinnokliniken. Ni vet, stället där de tar in stackars kvinnor som lever med mansgrisar och ger dem en medalj. Nähä ok, inte riktigt då. Men stället där de stryker kvinnor med pms medhårs. Jag ska börja en hormonutredning. Med att i 2 månader fylla i på vilken nivå mitt humör ligger på. Jag undrar hur skalan ser ut.
- Lite förbannad.
- Ganska förbannad.
- Väldigt förbannad.
- Jätte förbannad.
- Skit förbannad.
- Utomjordiskt förbannad.
- "Så-in-åt-helvete-mördar-förbannad-att-porslinet-flyger" förbannad.
Sen ska det tas blodprover i samband med ägglossning för att se om mitt humör är befogat eller om det inte alls är pms utan bara min personlighet. Vore ju mäktigt om det faktiskt bara var ren och skär Linda. Då skulle jag nog skratta ihjäl mig lite. För att det vore ju sjukt förnedrande.
"Näe du......vi kan inte se några förhöjda hormonämnen..........vill du kanske boka en säng på psyket??"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar