STÄNGA AV

Ibland ska det ljudas alltså. Ljudas bara för ljudandets skull. Inte riktigt gnäll, men inte riktigt nöjd ändå.

Igår bjöd jag mamma på middag. Torsk, mathavre och stekta grönsaker. Yum!. Men under tiden vi skulle äta så sprang mamma upp och ner och försökte hitta nya saker som kunde roa Elenor medan vi åt, för att hon skulle bli tyst. Jag, satt tyst i min egen värld och hörde inte alls hur mycket hon levde om. Man måste ju få äta! Eller hur?? Jag inser hur duktig man blir på att stänga av öronen när huvudet behöver vila en stund.

Vi satt och pratade tidigare om hur det var att vara mammaledig när hon var det åt mig. Då fanns det minsann inge Facebook, eller msn och webbkameror. Hon hade ingen väninna som var hemma samtidigt och ingen släkt förutom sin svärmor i Hörnefors. Inga mobiltelefoner. BARA MIG! och hunden (Pappa på kvällarna förstås)

Inte konstigt att jag växte upp som en svans på min mor!  Pappa sa alltid det

"Du är som en svans baki rompa på mamma"

När jag var 16 år och vi bodde på berghem så sov jag fortfarande i mammas säng! Eller fortfarande. Jag kunde ju sova i min egen säng, men jag föredrog att ligga och surra och fnittra med henne åt våra helt sjuka grannar som vi hörde genom väggarna.

Men visst är det roligt ändå? Att kunna ha ett helt socialt liv fast man sitter hemma mesta delen av tiden.
Elenor då? Tänker ni.

Men så länge hon roar sig själv så är väl det guld värt? Det känns viktigt också, att hon är nöjd, med att bara vara Elenor och inte behöva någon som stimulerar HELA tiden. För jo, jag vet, det blir bara mer och mer sånt nu.

"Meeen vaaar eee kissseeeeennn????"
"Kan du klappa händerna??????"
"Kan du spela munna??"
"Jaa NU kom mamma ta DÄÄJ"

Nej, även om det lever om och rycks i byxbenet så säger jag det igen " Mammaledighet är den bästa ledighet jag vet"