Innan vi fick vårt gemensamma barn så var jag morgonpigg. Klev ofta upp vid 8 på lediga dagar. Fick ångest om jag sov bort en dag. Jag fick ångest om Jimmy sov bort en dag( Får jag iofs fortfarande om jag är vaken men inte han, haha) Men nu! Jag vaknade 11:20 idag. Vaknade visserligen tidigare, vid 9-tiden, då E började prata och vi myste i sängen en stund alla tre. Sen när dom klivit upp och jag då skulle lyckas somna om tänkte jag " det här går ju aldrig". Hörde bara gåstolen som bullrade på i vardagsrummt non-stop. Ut i hallen in i vardagsrummet, ut i hallen in i vardagsrummet , ut i hallen o.s.v. Sen tog jag bomull i öronen och PANG! så sov jag. Vilken känsla. Måste hända oftare. Och inte har jag ångest heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar