Sedan olyckan på sandbackavägen.
Läste tidningen och kom över "till minnet av Niclas och Linn". Tårarna började rulla med detsamma. Inte för att vi kände varandra. Men jag tror man känner med hans familj och tittar på sitt eget barn och föreställer sig för 0,5 sekund, "tänk om det skulle hända....."
Det enda vi egentligen hade och göra med varandra var att han klippte vårat gräs 2 sommrar. Han åkte runt på sin åkgräsklippare och klippte mot betalning. Jag minns att jag tyckte att han var slarvig. hahah. Känns ju måttligt oviktigt nu.
Jag och Elenor har tänt ett ljus här hemma till minne av honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar