Nej gud. Jag känner mig så förbannat frustrerad bara. Jag avskyr det här.
Igår på jobbet blev jag tipsad om Torka inte tårar utan handskar. Serien på ettan i tre delar som skrivits av Jonas Gardell. Såg första avsnittet på SvTplay igår och eftersom jag gick och lade mig 20:30 (ganska slut madame) så missade jag del två . Men som sagt. Play kanalerna är det bästa som uppfunnits. Såg andra avsnittet idag. Jag rekommenderar verkligen den serien vidare. Se den! Den berör och fascinerar. Jonas Gardell tror jag, lite i hemlighet, faktiskt är lite av ett geni. Minns att vi läste hans bok i 9:an och att jag redan då blev helt mållös och fast! Han är helt underbar att se på också. Speciellt tillsammans med maken (?) Mark. De är två till synes helt olika personer som verkar komplettera varandra perfekt! Som jag och Jimmy kanske? Men då vill jag vara Jonas. Han får vara Mark. Han är så försiktig och jag är som en ångvält! Jag ska bli mera Jonas, mera ångvält! Min Mark håller mig på jorden (ordvits.nu) men varför stanna där? När man kan flaxa upp i det blå?
Jo just det. Elenor. Hon vill nog ha sin mamma markbunden.
Sen!
Har jag världens pinsammaste träningsvärk! Nej, inte i röven. Nej, inte i tungan. Men i höfterna! Nej, inte p.g.a. otukt, utan för att jag börjat gå! Så sjukt otränad och förslappad jag tillåtit mig bli. Jag powerwalkar som det så sportigt heter och det känns. Jag haltar runt som en 90-åring och det gör ju att jag känner mig ännu mer eländig. Det ser ut som jag bajsat i byxan. Nu måste jag hämta nya blöta bomullspaddar och tvätta fram mina igenvarade ögon. Ser snart inte vad jag skriver.
Mumsig, jag vet!
Skickat från min Sony Ericsson Xperia ray
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar