OVERKLIGHETSMYS

I torsdags kom jag och "grannfrun" överens om att vi skulle testa det här med morgonpromenad. Innan jobbet och innan familjen vaknat. Idag gällde det. Vi ställde klockan på 5:50 och tio minuter senare var vi utanför dörren. Det bästa av allt var att vi hade häcklat skiten ur folk som sysslat med sådant självplågeri tidigare under veckan. "Ha! Innan jag blir så galet manisk så.....bla bla". Men vafan. Jag känner ändå att jag vill öka på träningen en liten smula. Och kvällspromenader känns uteslutna av så många anledningar. Bl.a så är jag ensam hemma med barnet varannan vecka och att försöka inbilla sig att jag skulle orka de andra veckorna känns bara löjligt. Har man väl fått barnen i säng så sover man själv inom kort. Sen har ju jag även jordens sämsta morgonhumör. Så tanken kändes tillslut inte så främmande att kanske morgonpromenader inte vore så tokigt.För då har jag även chansen att vakna till liv i lugn och ro utan att känna stressen i yrvaket tillstånd. 

En miss dock.

Glömde stänga av snoozningen på väckarklockan. Så morgonpasset i P3 vrålade på ett bra tag innan Jimmy vaknat och förstått vad som levde om. Strax efter Elenor, som sprang runt och sökte sin mamma. Onödigt minst sagt. Men det var faktiskt, som tur var, i samband med att vi kom hem igen. Så Jimmy fick lägga sig igen och jag väckte resterande barn (som kan sova sig igenom en jordbävning om de vill). Men 40 minuters PW på bästa tänkbara fettförbrännar-tid var inte illa! 

Det här med att man ska känna sig piggare, kommer nog länge fram. Jag hade mest ont i ena höften efteråt och höll på att somna sittandes i soffan efter middagen. Men jävligt skönt var det ändå! Det var mysigt att smyga runt i mörkret och se alla släckta hus.

 

Innan Jimmy åkte iväg för att jobba eftermiddagspass och innan jag skulle hämta E så passade vi på att åka på biblioteket. Eftersom Jimmys Iphone ligger på havets botten och han inte köpt sig en ny än så plöjer han böcker på rasterna. Flera böcker i veckan t.o.m. Min lilla bokmal! Jag älskar att han läser. Och jag älskar att han nu även läser fiktiva böcker och inte bara självbiografier. Det tyder på djup, fantasi och att han kanske också kan känslomässigt relatera till olika situationer och personer. Det är med andra ord ingen sociopat jag lever med. Piew!

Jag hade mina ögon inställda på 50 nyanser av honom! Men inte helt oväntat så var jag 10:e person i kö. Och i kö jag står! Århundradets mest rodnande och flämtande bok ska inte undgå mig!

Så i väntan lånade jag en Patrica D Cornwell bok. Den har jag under kvällen tjuvstartat med medan E sett på Pippi. Även om det var en mysig start på dagen så slår det inte mys inne i värmen.

Jag vet inte om det syns hur overkligt mysig läshörna vi har. Men det är den iaf. Overklig.