JODÅ, VI LEVER

Jag börjar se ljuset i tunneln. Varit feberfri igår och idag (peppar peppar) hostar gröna slembobbor (mmm!) men jag tar det som ett tecken på att det håller på att ge sig! Det har inte hänt särskilt mycket under veckan. Jag har legat i soffan medan Elenor varit på dagis och farmor har hjälpt till ett par timmar några dagar. Ovärderlig. Mina tankar går till de stackare som inte har sin familj och släkt i närheten eller de, som av olika anledningar, inte har någon hjälp att hämta av dem ändå. Jag inser att vi är lyckligt lottade. Annars plöjer jag (vi) böcker. Läste hela kvällen igår istället för att se på tv. Ändå vill halv ett på natten. Då sa jag "snipp snapp snut, så var sagan slut". Läste ut en bok av Lucy Dillon. En riktigt feel good roman. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, tror jag den hette. Nu har jag påbörjat nästa bok med samma författare, hundar hus och hjärtats längtan. Handlar om en kvinna som blivit änka vid 31 års ålder. (buhu!)
Underbart med den strålande solen och den vita marken idag. Vi tog fram täckbyxor och halsdukar och promenerade den stående lördagspromenaden för att införskaffa lördagsgodiset! Nu ska jag passa på att lägga igen ögonen en stund i min nya favoritfåtölj innan Elenor vaknar! För ikväll kommer Elenors fastrar hem! Mina absoluta favorit svägerskor! Jag längtar löjligt mycket efter dem! Det bästa med min sambo är att han har så underbara systrar!!

Skickat från min Sony Ericsson Xperia ray

ÄNDLÖST

 

Bestämde mig för att åka på jobbet i morse. Hade ändå kortdag. Men febern vill inte ge sig. Kom hem till Elenor som fått vara ledig med mormor. Vi gick och lade oss i sängen för att sova lunch vid ett-tiden och sov till 16.00!!! Inte planerat. Men säkert välbehövligt. Så efter middagen åkte vi hem till farmor och farfar i ett försök att bli trötta igen. Sitter fortfarande här och myser i soffan. Klockan är 20.20 och E är piggare än piggast! Inte helt oväntat. Imorgon blir det en tur till VC.

Elenor pimpar gärna sin farfar! Och snäll som han är låter han henne göra det!

SJÄLVPLÅGERI

Gudars skymning! Så trött jag är idag! Hade väldiga problem att somna igår då både katt och tös tyckte att bästa sovplatsen för natten vore mig! Hade visserligen ett bra tillfälle att tjuva till mig sovmorgon då mor var här, men jag såg så mycket fram emot vår stående brakfrukost vid övernattningar att jag inte kunde. Så nu ligger jag och tjuvvilar i sängen alltså. I hopp om att E ska "råka" somna i soffan framför piff & puff. Men bara för att jag är så trött själv nu så kommer det aldrig att ske. Så funkar det här i livet. Hade jag gått an som bara den och haft en massa energi så hade hon givetvis somnat på tre röda. Så det här med att lägga sig ner och riktigt känna hur trött man är, är bara självplågeri.
Som sagt. Nu är hon uppe och springer.
Upp och hoppa mamma.
Skickat från min Sony Ericsson Xperia ray

GRÄSÄNKA

Oj! Så förvånad jag blev då jag tittade ut i morse. Alldeles vitt att frost. Och länge höll det i sig också. Men det kändes, om än kallt, så uppfriskande! Är så less på allt det blöta nu. Snopen blev jag då vi skulle på affären och jag insåg att vi inte hade bilen hemma. (näe jag är bekvämast i världen och tar t.o.m bilen till dagis ibland! Haha. Det är sant. 20 sek. från start till stopp tar det!) men på med vinterkläder och spänna ut hjälmspännen och cykelbarnstolsspännen (världens längsta ord?) och iväg bara. Mina ögon kanske inte tyckte det var så häftigt med kylan men annars var det bara trevligt med en cykeltur. Bra för Elenor också som bara glott på tv hela dagen. Mamma kom vid lunch och vi påbörjade projekt avfrosta frysen. Så jefla skönt att få det ur världen! Högst upp i frysen fanns ett smalt, smalt fack ( vi snackar 3-4 cm) som vi aldrig tidigare fått upp eftersom det alltid varit totalt fastfruset och vid varje avfrostning så har vi alltid gett upp och låtit det fortsätta vara det. Men denna gång gav jag mig f-n (jag har börjat censurera mig ) på att få upp den för att se vad det fanns till för. Ja, nog höll jag på närmare en timme tror jag. Hårtorken fick kämpa. Jag fick kämpa. Knivar fick kämpa. Jag ryckte, hamrade, högg, slet, pillade, blåste, knackade och ryckte lite till. Mina armar skakade efteråt. Klena armar tänker ni, men jag lyfter faktiskt mycket frukt om dagarna där varje låda väger mellan 10-18 kg. Så SÅ klen är jag inte. Men nåväl. När tillslut lådfanfrånhelvetet lossnade så skrek vi rätt ut. Dels för att vi höll på att flyga baklänges och dels för att det just då kändes som att ha vunnit en OS-medalj!
Skatten var dock inte större än en big ass kylklamp, men ändå.

Middagen bestod av
tjälknöl på oxfilé med färsk timjan
Balsamvinägersås
Potatisgratäng m. V-bottensost.

Multipla munorgasmer, säger jag bara.

Vi påbörjade två filmer men stängde av dem båda eftersom det kändes som skit. Surrade istället och pimplade vin. Nu ligger jag med en katt på magen och en tösabit bredvid.
Bra dag!

Skickat från min Sony Ericsson Xperia ray

MÅSTE TIPSA LITE

När jag köpte mitt ögonfransserum så hittar jag det för kampanjpris. 199:- istället för 900:- typ. 

Nu såg jag att kampanjen finns igen, i 9 dagar till. Frakten ingår.

Klicka på bilden för att ta del av erbjudandet.

Google.se

PLING PLONG!

Ibland förvånas jag över människors vänlighet.
Ren och skär vänlighet med ingen annan baktanke än att vara just- vänlig.
Att sitta och läsa min blogg. Se att jag är i behov av nya författare och böcker. Gå till sin egen bokhylla och plocka ut godbitar. Lägga snyggt i en tjusig påse. Ta ett rött sidenband och knyta ihop. Gå hem till mig personligen och lämna över denna godispåse. 
Vi bor på samma kvarter. Vi delar, förutom böcker, två intressen. Musik och LCHF.
Hon var faktiskt min musiklärare och körledare i skolan. Bortsett från det så känner vi varandra inte särskilt väl. Men det är just det som gör att jag känner att det fortfarande finns hopp för mänskligheten. Jag är så glad över alla nya böcker jag har att se fram emot och att veta att de faktiskt var handplockade till mig gör läsningen ännu mer läsvärd. 

Tack Lena!

JAG BRYTER IHOP

Det har väl knappast undgått er att jag är förkyld och har ögoninflammation? Men är det synd om mig för det? Knappast. Sånt är livet kan man tycka. Men idag har min käre käre sambo dragit ut en tand. Vilket gör att jag snart kommer drämma in mitt eget huvud i väggen snart. Upprepade gånger. Jag bryter ihop av allt gnäll. Varje gång han är sjuk så är han sjukare än någon annan någonsin varit. Det är så synd om honom tycker han och gnäller sig till medlidande. Nu har han alltså dragit ut en tand. Vem har inte gjort det? Men givetvis är det samma visa denna gång. Det är mer synd om honom än någon annan som någonsin dragit ut en tand tidigare. "Är det här normalt?" "ååååh vad ´det blöder.." etc. etc. Har jag fått någon sympati alls under den gångna veckan? Jag tror inte ens han reflekterar över att jag är hemma sjuk. "Du är ju ändå hemma imorgon, då kan väl du göra det här (så jag slipper, underförstått)" Nu har dessutom Linnéa blivit förkyld med hosta och feber så hon ska vara hemma.  Vi (tjejer, kvinnor, mammor, damer, tanter) förväntas vara några slags superhjältar med hemliga superkrafter som ändå orkar med alla hushållssysslor och barnskötsel trots sjukdom. Men har man dragit ut en tand (och är man, förstås)- Nej då slutar jorden att rotera runt sin bana. Allt fokus på honom. Jag hoppas jag blir man i mitt nästa liv. Fy satan, vad jag ska mjölka ur mina nya oförmågor då.
Annars har vi varit på biblioteket en sväng. Jag provar en ny författare, och Linnéa har lånat filmer som hon kan plöja imorgon. Elenor har lånat Mamma mu och kråkan.

Jag förstår inte att det ska vara så otroligt mysigt där. Vad är det som gör det? Det luktar så gott och påminner om barndomen. Jag ska inte lura er att tro att det var så mysigt att åka med Elenor som jag hade hoppats. Jag sökte febrilt efter en ny författare och Elenor levde rövare. Kastade en bok och styrde runt en bok-back. Vi hotade med "tanten blir arg" och pratade med låga röster. Då drämde hon på sin mor med sin lilla handväska. Men men, man ska nog inte ta mig sig småbarn till bibliotek om man har egna ärenden dit. Speciellt inte om man inte vet vad man söker. Jag ryckte tillslut två böcker i farten. Nästa gång ska jag åka dit själv och ta god tid på mig. Kanske t.o.m. sätta mig i en av de inbjudande fåtöljerna? Har det kaffe där? Det vore ju OPTIMALT! Jag älskar tystnad. Alla former av begreppet. Ljudlöst, mute, dämpat, dovt, stilla. Jaha? Vilket liv du har skaffat dig då! Tänker ni. Men det är nog kontrasterna som gör det. Hade jag det tyst runt omkring mig jämt så hade jag inte uppskattat det lika mycket. Själv är jag ju en rätt så högljudd människa.
Nu kom sambon med ett ljuvligt förslag.
"Ska vi gå och lägga oss och läsa?"
Han har inte gnällt nu på ett par timmar så då tycker jag om honom igen.

Godnatt

VILKEN GREJ

En garderobslampa med rörelsedetektor! Otroligt bra! Jag har haft problemet att när garderobsdörren öppnas så skymmer den ljuset från taklampan. När Jimmy ligger och sover och jag tyst och försiktigt ska klä mig på morgnarna så är den ovärderlig. Tidigare har jag slängt ett täcke över honom och smällt på taklampan för att se något.  Inte alltid det fungerat utan att väcka honom. Men nu så!
Annars har jag läst ut boken "Den osynlige" och kan inte rekommendera den till någon. Att i en hel bok i princip endast få ta del av polisens och rättsläkarens teorier fram och tillbaka bara för att få veta att det var en helt okänd människa som jobbat i en telefonväxel som mördat alla kvinnor-sög, i brist på bättre svenska. Misstänker att resten av böckerna ter sig på samma vis eftersom det handlar om rättsläkaren. Läs den inte. Någon som har bra boktips? Gärna spännande och gripande! Idag är jag så fruktansvärt trött och bihålorna och snoken är full av grönt och gult. Ögonen är fulla av gult också. Jag ska snart ha mens och har därför PÅ allting annat fått en massa små finnar i ansiktet. Det står nästan AIDS i pannan på mig.

UTTRÅKAD

Jag ser tydligen inte alls ut som en vampyr sa de på jobbet. Alien var det.

Så vansinnigt tråkigt det är. Jag hade lovat stortjejerna nya glödlampor till sänglamporna idag så jag åkte på ICA. Jag stannade där över en timme. Drack kaffe och surrade och försökte att ta i så lite som möjligt. Ville inte hem till tråket. Får ju panikångest av att vara hemma och tänka på en massa borden utan att ha ork till det. Jag har iaf lyckats dra runt dammsugaren ett varv och småplockat. Annars har jag sett på gårdagens avsnitt av Sv hollywoodfruar. Helt makalöst beroendeframkallande program! Denna människa Gunilla Persson som jag ser på med skräckblandad förtjusning. Jag sitter högljutt och våndas. Kastar mig ner i skärmskudden och vrålar ut all ångest hon framkallar. Snacka om att totalt sakna självinsikt och självdistans. Folk som tar sig själva på alldeles för stort allvar ger mig kväljningar. De andra gillar jag. Av olika anledningar. Maria Montazami har vuxit enormt i mina ögon. Snacka om levnadsglad människa. Så härlig och jag kan inte annat än att lägga huvudet på sned och le hjärtligt då hon fäller sina udda kommentarer och rynkar på näsan!

En annan som får mig att lägga huvudet på sned med värkande bröst är denna donna, som idag fick ta Linnéas gamla jacka. Tänk att storasyrrorna har varit såhär små! Jag fattar det inte!

Nu ramlar barnen i här en efter en. Nu ska jag sätta upp Josefines hår tydligen!

UPP OCH NER, NER OCH UPP, GRISEN GAL I GRANENS TOPP

Det går upp och ner. Jag varierar mellan att känna mig som en påse bajs och en dö sill. Om jag inte dör av förkylningen/ögoninflammationen så snusar jag nog ihjäl mig. Trams, men jag gör så när jag är uttråkad. Tror att det ska bli bättre men det resulterar bara i att jag får ont i munnen också och kastar pengarna i sjön. Intressant? Jag förstår.
Nej gud. Jag känner mig så förbannat frustrerad bara. Jag avskyr det här.
Igår på jobbet blev jag tipsad om Torka inte tårar utan handskar. Serien på ettan i tre delar som skrivits av Jonas Gardell. Såg första avsnittet på SvTplay igår och eftersom jag gick och lade mig 20:30 (ganska slut madame) så missade jag del två . Men som sagt. Play kanalerna är det bästa som uppfunnits. Såg andra avsnittet idag. Jag rekommenderar verkligen den serien vidare. Se den! Den berör och fascinerar. Jonas Gardell tror jag, lite i hemlighet, faktiskt är lite av ett geni. Minns att vi läste hans bok i 9:an och att jag redan då blev helt mållös och fast! Han är helt underbar att se på också. Speciellt tillsammans med maken (?) Mark. De är två till synes helt olika personer som verkar komplettera varandra perfekt! Som jag och Jimmy kanske? Men då vill jag vara Jonas. Han får vara Mark. Han är så försiktig och jag är som en ångvält! Jag ska bli mera Jonas, mera ångvält! Min Mark håller mig på jorden (ordvits.nu) men varför stanna där? När man kan flaxa upp i det blå?
Jo just det. Elenor. Hon vill nog ha sin mamma markbunden.

Sen!
Har jag världens pinsammaste träningsvärk! Nej, inte i röven. Nej, inte i tungan. Men i höfterna! Nej, inte p.g.a. otukt, utan för att jag börjat gå! Så sjukt otränad och förslappad jag tillåtit mig bli. Jag powerwalkar som det så sportigt heter och det känns. Jag haltar runt som en 90-åring och det gör ju att jag känner mig ännu mer eländig. Det ser ut som jag bajsat i byxan. Nu måste jag hämta nya blöta bomullspaddar och tvätta fram mina igenvarade ögon. Ser snart inte vad jag skriver.
Mumsig, jag vet!

Skickat från min Sony Ericsson Xperia ray

AHMEN NU RÄCKER DET

Jag avskyr att vara sjuk. Men ännu mer frustrerande är att vara "småkrasslig". Att ha ont i huvudet men ändå kunna stå på benen. Att ha feber, men bara 37,8. Att ha ont i halsen, men fortfarande kunna äta. Att ha sprängfyllda bihålor men ändå kunna andas. Att av någon anledning se ut såhär:

 Men ändå vara snygg. Nej skämt åsido, jag ser ut som en vampyr. Paniken på morgonen då det kändes som att någon hällt superlim på ögonfransraden någon gång under natten. Det va så mycket klet och gegg som torkat ihop att jag nästan började hyperventilera. Barnen blev rädda och aldrig tidigare har det gått så fort för dem att göra sig färdiga för skolan!
Nej då inte riktigt så. Vi satt i sängen och gjorde pippilotter på löpande band. Sist kom Elle och satt sig framför mig "Ja åsså pippilotter"
Jag undrar dock om det kan bero på att jag hade linser igår som mina ögon ser ut såhär eller om det faktiskt är ögoninflammation. Jag håller mig hemma och avvaktar till morgondagen. Då är jag ändå ledig.

FUSK

Eftersom sambon föll i koma (extremt) tidigt igår så bestämde jag att jag hade sovmorgon idag. Så nu är vi två (extremt) utvilade föräldrar idag. Han sov väl ungefär 13 h och jag 11 h! Så fruktansvärt skönt, men man blir dock inte piggare! Snarare tvärtom. Men det var så skönt att det kvittar. Eftersom latmasken slagit till så blev det en sövningstur av Elenor med bilen. Säkert kort. Tre dagar i veckan har hon hoppat över sovningen så förskolan. Det brukar inte bli särskilt trevliga eftermiddagar då. Men nu sover hon. Jimmy ser på tennis och jag ligger i läsfåtöljen med filt och bok! Bra skit

Skickat från min Sony Ericsson Xperia ray

PORTERSTEK

Vaknade efter att ha sovit 8 timmar. Helt.Fantastiskt.
For på ICA och handlade godis och diverse förnödenheter. Mötte mor där som var på väg hem till oss för att hjälpa med målningen av trappräcket (projektet som dog efter att grundningen av spaljéhelvetet tagit 10 timmar). På affären slog det mig att Porterstek var det vi skulle äta till middag. Har varken gjort det eller ätit det tidigare. Men då vi pratat om det förra veckan på jobbet så insåg jag att DET vore nog något för mig! Älskar saftiga stekar. Och kraftiga smaker med inslag av vilt är helt oslagbart! Och Jepp, det var fenomenalt! Till det hade vi potatisgratäng med v-bottensost och ruccolasallad.
Två filmer har jag hunnit se ikväll då sambon slocknade i soffan klockan 18!. Försökte väcka honom, men är man trött så är man. Hoppas bara han sover natten igenom nu och inte vaknar om någon timme och inte lyckas somna om.
Elenor har varit på ett strålande humör hela dagen (bortsett från 15 minuter direkt efter uppvaknandet efter lunchsovningen). Nu har jag klätt av den medvetslöse stackaren här bredvid och lagt en filt över honom. Tänkte ta min bok till ett härligt utkylt sovrum nu och hoppas på en lika produktiv och härlig dag imorgon! Halsen har värkt som fan men orken var över förväntan. Hoppas det var en kort förkylning denna gång. Fast finns det såna? Har alltid tyckt att alla förkylningar varar i veckor. Men inte denna. Hoppas!

KYLD

 

För några dagar sen slog det mig. Nu har vi varit friska länge. Overkligt länge. Elenor har inte varit hemma från förskolan en dag sen höstterminen började. Nu smäller det snart. Och det gjorde det. Men det var inte Elenor som åkte dit. Det var jag. En dryg "grön-snors-förkylning" som märkligt nog INGA värktabletter biter på.

Norra skogsägarna håller på att "tunna ut" skogen här så det var min kvällsunderhållning igår. Oväntat spännande faktiskt. Nu ser det ut som ett stort plockepinn utanför tomten!

DAGEN SOM FÖRSVANN

Den här dagen var över så fort att jag inte hann med. Känns som att tiden rann likt sand mellan mina fingrar. Hann inte alls lika mycket som jag hade velat. Varken hemma eller på jobbet. Det administrativa fortsatte på jobbet och till råga på allt så försvann hela min order till Torsdagen så jag var tvungen att göra om den. Hade inte riktigt tid med det och det skulle inte förvåna mig om den i slutändan blev dubbel. Teknologi alltså, jag blir galen.

Men nu är det skönt att vara hemma igen. Skulle passa på att skaffa nytt bank-id till nya datorn eftersom jag måste kunna förnya ett recept p-r-o-n-t-o. Då är det helt plötsligt slut på batteriet i bankdosan. (Då måste man väl in på banken igen?! ÅÅH!) Så jag bestämde mig för att skaffa ett via icabanken istället. Då har jag glömt handväskan i bilen med bankkortet som behövs för att använda den bankdosan. Och just nu känns det sviinlångt. Men nu har jag ju inget annat val än att hämta den eftersom jag postat på internet att den ligger där. Men först så MÅSTE jag se färdigt Svenska Hollywoodfruar! Veckans höjdpunkt!
Imorgon tror jag att det får bli en morgonpromenad igen. Hejja mig!

ADMINISTRATIVT ARBETE

Kul förmiddag. Direkt jag lämnat E så var det bara raka spåret hem för att ta iu med en smärre lunta papperarbete som jag i hopp om att den skulle försvinna, lagt på sidan. Det försvinner aldrig dock.

Det var premiepensioner och koder hit, autogirobortfall dit, cellprovskallelser här och en jävla sergelräkning där! Jag vet dock att jag betalt den nedrans räkningen (om än aningen sent) . Jag har pratat med två trevliga killar och tagit mig en bit ner i högen av papper. Drygt att det ska gå åt så mycket tid till telefonköer bara. Jag har tilläggsförsäkrat familjen och åter igen ökat våra månatliga konstnader ytterligare. Så nu kan vi bryta ben och armar så ofta vi behagar. Jag känner mig som en riktig liten kontorsböna iaf.

Fan, så diskbänken ser ut. Ja, men jag kan inte vara överallt hela tiden. Nu ska jag iväg till jobbet

OVERKLIGHETSMYS

I torsdags kom jag och "grannfrun" överens om att vi skulle testa det här med morgonpromenad. Innan jobbet och innan familjen vaknat. Idag gällde det. Vi ställde klockan på 5:50 och tio minuter senare var vi utanför dörren. Det bästa av allt var att vi hade häcklat skiten ur folk som sysslat med sådant självplågeri tidigare under veckan. "Ha! Innan jag blir så galet manisk så.....bla bla". Men vafan. Jag känner ändå att jag vill öka på träningen en liten smula. Och kvällspromenader känns uteslutna av så många anledningar. Bl.a så är jag ensam hemma med barnet varannan vecka och att försöka inbilla sig att jag skulle orka de andra veckorna känns bara löjligt. Har man väl fått barnen i säng så sover man själv inom kort. Sen har ju jag även jordens sämsta morgonhumör. Så tanken kändes tillslut inte så främmande att kanske morgonpromenader inte vore så tokigt.För då har jag även chansen att vakna till liv i lugn och ro utan att känna stressen i yrvaket tillstånd. 

En miss dock.

Glömde stänga av snoozningen på väckarklockan. Så morgonpasset i P3 vrålade på ett bra tag innan Jimmy vaknat och förstått vad som levde om. Strax efter Elenor, som sprang runt och sökte sin mamma. Onödigt minst sagt. Men det var faktiskt, som tur var, i samband med att vi kom hem igen. Så Jimmy fick lägga sig igen och jag väckte resterande barn (som kan sova sig igenom en jordbävning om de vill). Men 40 minuters PW på bästa tänkbara fettförbrännar-tid var inte illa! 

Det här med att man ska känna sig piggare, kommer nog länge fram. Jag hade mest ont i ena höften efteråt och höll på att somna sittandes i soffan efter middagen. Men jävligt skönt var det ändå! Det var mysigt att smyga runt i mörkret och se alla släckta hus.

 

Innan Jimmy åkte iväg för att jobba eftermiddagspass och innan jag skulle hämta E så passade vi på att åka på biblioteket. Eftersom Jimmys Iphone ligger på havets botten och han inte köpt sig en ny än så plöjer han böcker på rasterna. Flera böcker i veckan t.o.m. Min lilla bokmal! Jag älskar att han läser. Och jag älskar att han nu även läser fiktiva böcker och inte bara självbiografier. Det tyder på djup, fantasi och att han kanske också kan känslomässigt relatera till olika situationer och personer. Det är med andra ord ingen sociopat jag lever med. Piew!

Jag hade mina ögon inställda på 50 nyanser av honom! Men inte helt oväntat så var jag 10:e person i kö. Och i kö jag står! Århundradets mest rodnande och flämtande bok ska inte undgå mig!

Så i väntan lånade jag en Patrica D Cornwell bok. Den har jag under kvällen tjuvstartat med medan E sett på Pippi. Även om det var en mysig start på dagen så slår det inte mys inne i värmen.

Jag vet inte om det syns hur overkligt mysig läshörna vi har. Men det är den iaf. Overklig.

SÖNDAG

Vilken slöarsöndag! Men jag gillare! Alla barnen sov hos farmor och farfar så jag och Jimmy hade en otroligt skön sovmorgon! Att ligga och dra sig är, efter man fått barn, helt ovärderligt! Sen att man bara kan ringa hem hela unghögen utan att behöva åka och hämta är också guld! Sen har vi bara påtat på i lugnan ro här hemma. Linnéa och Josefine har haft kompis hela dagen och Elenor har bara myst. Mormor hälsade på en stund och tog en kopp kaffe!
Igår, eftersom vi hade en hel del fint kött hemma, så bjöd vi in oss till middag hos farmor och farfar! Fint att muta in sig så då diskmaskinen pajat! Vi gjorde smaskig plankstek!

Tidigare under dagen igår hade jag ett sånt där riktigt "aha-moment" igen. Elenor som skulle sova i vagnen på bron mitt på dagen blev konstant störd/väckt av sina systrar som envisades med att kivas och skrika i hallen. Då vi insåg att hon aldrig skulle komma till ro där igen så drog vi fram vårt ess ur skjortärmen. Bilen. Och istället för att elda upp mig och sitta muttrandes med högt blodtryck i bilen så bestämde jag mig för att njuta. Elenor låg lugnt och mös och vi hann till Långed innan hon somnade. Men vad gjorde det? P3 spelade ljuvlig "höstmusik" i form av bl.a Ane Brun och jag insåg att bara för att det inte blev som jag planerat så blev det ändå bra. Väldigt bra! Väl hemma parkerade jag nedanför vardagsrumsfönstret. Linnéa som fått sin beskärda del av uppläxning blev som förbytt och städade sitt och Josefines rum plus (!) att hon dammsög övervåningen! då fick hon massa beröm och tacksamhet istället. Det smakade säkert mycket bättre! Sambon hade också tagit tag i lite vardagsstök så det löste sig ju faktiskt till min fördel om man ska se det lite krasst!
Nu blev det lite mycket svammel här men jag vill dela med mig!
Nu pockar familjen på min uppmärksamhet!
Skickat från min Sony Ericsson Xperia ray

JAKTEN PÅ LÖRDAGSGODIS

 Jag var totalt knäckt igår. Tror att jag var andra person i hushållet att somna. Strax efter Elenor. Hon var visserligen vaken lite längre än vanligt men jag kände mig underbart utvilad i morse. Det händer ungefär en gång varannan månad. Att jag inte är självmordsbenägen under de första fem vakna minuterna alltså. Så nu har vi tagit en uppiggande promenad med inslag av lite regn för att införskaffa det livsnödvändiga lördagsgodiset. Utan det är det ju bara att lägga ner det här med fridfull helgsvila. T.o.m Elenor har lärt sig det viktigaste ordet av alla. Igår vid nattningen så nämnde jag att imorgon är det lördag. Vilket följdes av tio sekunders tystnad och sen ett "LÖRDAGSGODIS?!!" nåväl. Jag skrattar fortfarande åt mig själv då jag, när Elenor var nykläckt, var helt övertygad om att Mitt barn ska inte få äta godis förrän hon minst är fem år gammal!
Snacka om att vilja vara pretto.

Nu har jag mer och mer accepterat att Elenor nog faktiskt har rätt:

Jag är en bajsmamma!!!
Och stolt över det!

FÖRBANNADE HELVETES JÄVLA SKIT

Igår städade jag. Det hade jag kunnat skita i. För idag fanns inte ett spår av det. Fem ungar hemma som dessutom ville ha mat. DÅ VÄLJER DISKMASKINSHELVETET ATT KAJKA IHOP. Elenor får bryt och spöar syrran med en diskborste. Klämmer sig i dörren. Jag har tryckt fyra jävla bullar idag och hatar mig själv för det. Tog mig ändå till gympan och avreagerade livet ur mig! Var så förbannat skönt att jag kände mig gråtfärdig efteråt. Kom hem, då hade farmor (som suttit barnvakt en timme) diskat bort och röjt fram diskbänken igen. Fanns inte ett spår av infernot från tidigare. Då blev jag gråtfärdig igen.

Det KAN vara så att det är dags att börja knapra lite piller snart.
Eventuellt.

LEDIG

Har köpt in dessa magnetkrukväxter till ICA. Skynda fynda!

Sitter "barnvakt".
Har lagt E i vagnen, men eftersom hon har vissa rymningstendenser så måste vi vakta tills hon somnat ordentligt. Känslan då vagnen en dag var tom, då jag skulle titta till henne, var nästan obeskrivlig. Kroppen reagerar instinktivt i skräck. Man känner hur nerverna bokstavligen lägger sig utanpå huden och hur "tusen nålar" sticker över hela kroppen. "ELENOOoooR?!"
Hon satt på altanen, fem meter bort och målade med en pensel och vatten. Den gången.
Vi såg Hypnotisören på bion i måndags och även om man aldrig på riktigt varit med om något liknande så kan man ändå relatera till skräcken då man inser att sitt egna barn helt plötsligt bara är borta. Då tusen miljoner biljoner tankar hinner rusa genom hjärnan. Nog om det. Lång bildbeskrivning. Vi (jag och E) är lediga idag. Jag ska om ett par timmar till tandläkaren för att fota visdomständerna. Är så infernaliskt less på smärtan som dyker upp någon gång per år då de bestämt sig för att växa någon millimeter till. Nu har på underkäken en tand på var sida som bråkar och bultar. Att "råka" bita sig i kinden har väl alla gjort någon gång. Men att bita sig längst bak i tandköttet mellan under och överkäken borde väl vara tekniskt omöjligt. Inte för mig dock, som verkar ska ha 42 tänder i käften. Inte riktigt, men jag känner att jag har tänder som gott och väl räcker till för ändamålet de är skapta för.
Så
Nu sover hon lugnt.

FRÅNVARANDE

 

Ja jag vet. Uppdateringarna har verkligen varit under all kritik. Vi har hållit oss sysselsatta och faktiskt haft ett liv! Så jag känner att jag ursäktat mig själv. Hoppas ni gör detsamma! Men jag ska bättra mig ändå ;-)
Jag som fastnade i ett destruktivt och slentrianmässigt träsk har ju som sagt försök råda bot på detta! Min förebild i detta är Jim Carrey (!! Va?! Eller hur?!) i filmen Yes Man! jag har kanske inte riktigt kommit så långt än, att jag säger ja till precis allt. Men jag försöker. Mitt största dilemma just nu är om jag ska tacka ja till möjligheten att vara med i revyn igen. Som nästa år ska spelas på sagateatern i Umeå centrum med en känd regissör. Det är ju ett halvårs jobb för några föreställningar till senvintern. Det KAN ju vara en bra möjlighet. Tänk om jag floppar. Jag kanske ska söka mig till ett annat forum istället? Typ en kör? Ska jag, med min scenskräck, palla trycket att stå själv på scen i flera veckor och sjunga? Möte på onsdag. Då ska jag ha bestämt mig.
Annars har helgen fyllts av finfrämmande i form av Ida och barnen i fredags. Oj så mycket mys och trevligt vi hade. Barnen kände sig som hemma direkt och kom jättebra överens. Mammorna också.
Lördag och söndag innehöll kalasfirande av en två, respektive tre-åring. Jag som på prov, lagt LCHFen på is(får se om jag lyckas hålla min nuvarande vikt bara) frossade i tårtor och kakor! Kände att man måste ju få valuta för pengarna man lagt på presenter!!

Ikväll ska min fina vän Maria tas med ut på stan för lite välbehövlig vuxentid! Tänkte köra en favorit i repris med cafébesök och bio! Då jag berättade om den gången jag for med en annan kompis på bio en helt vanlig vardag, stirrade hon, likt askungen, drömmande på mig och jag insåg att vem? Om inte Maria skulle behöva en vardagskväll utan läggningar av barn och hushållssysslor? Vi behöver det båda!