söndag 20 maj 2012

"Nu rycker jag snart ut den här j-vla spiralen och stryper någon med den!"

Inte riktigt kanske, men nästan. För tillfället känns det bara som att det aldrig får vara bra! Är jag inte liggandes i menskramper så dör jag nästan av blodbrist och när jag inte gör det så har jag svåra pmdd attacker.

 Just nu håller jag på att möblera om lite. Ett stor-as till skåp ska från Elles sovrum till vårt för att skapa mer lekutrymme åt jäntan. Därmed ska diverse innehåll rensas, sorteras, slängas och flyttas. Likt en rehabpatient så går det väldigt långsamt och försiktigt. Huvudet dunkar och snurrar om vartannat men ångesten lättar lite iaf! Ett till borde som kan strykas från listan.
Igår, lagom till det att blodbristen börjat ge med sig så kom pmdd-anfallet från helvetet som ett brev på posten. Allt kändes så vidrigt, äckligt och smutsigt. Jag försökte fly från all smuts med hjärtat i halsgropen men det var överallt! Klet, kladd, fläckar, smulor, råttor och grus! Fick en panikattack (jaja, kanske inte en riktig sådan som en läkare skulle diagnostiserat men ändock!) och slängde mig på sängen och bölade som ett litet strejkande barn. Jimmy fick agera förälder. Matade mig med antidepressiva, tröstade, lugnade och försäkrade att vi skulle hjälpas åt att städa tills jag var nöjd! Sagt och gjort! Det luktade badhus här 2 timmar senare! 
Men nu är det som om vi aldrig hade städat igen. Barn är grisar. Speciellt 2 åringar. Två klädbyten och ett bad innan lunch idag. Men pillerna har börjat göra sitt och jag ställer mig likgiltig till detta faktum! Nästan. Men det kryper inte i mig iaf!

Senare idag vankas det fotbollsmatcher för storasystrarna. Jag och Elle åker mest troligt ner och ser på Linnéas match som spelar här i Hörnefors, förutsatt att det slutat regna. Josefine har match inne i stan och Jimmy far runt här som en yr höna och försöker få allting att flyta på.

Och jo! 
Hur overkligt är det här?!
Eftersom tabletterna gör det svårt för mig att somna på kvällarna så låg jag igår och skulle lyssna färdigt på min ljudbok. Edward Finnigans upprättelse. Och vad händer? De sista minuterna mitt i upplösningen börjar hacka!!!
De-de-de-de-de-var-var-var-var-var-e-e-e-e-en-sol-sol-sol-sol-sol-solig-da-da-da-da-da-da-daaag
Jag fick inte veta hur det gick!
Tur att pillret börjat verka............

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar