Jimmy tog hand om morgonbestyren och jag fick ligga till 08. Väldigt uppskattat. Elenor har varit väldigt nöjd (peppar, peppar, ta i trä) de senaste dagarna så det är en fröjd att få tassa runt här hemma och mysa med henne idag. Jag jobbar kväll, men snart ska vi till dagis. Då hinner jag förmodligen göra lite nytta här innan jag åker till jobbet sen. Läste Zytopolskans blogg också och fick en klump i magen. Inlägget om mormorn som oroar sig för sitt barnbarn och inte längre vet vars hon ska vända sig. Det för mig illa berörd på så många olika plan. För det är bara en persons sanning, en synvinkel. Tänk om hon är en sådan där riktig finne i röven och bara vill ha barnet för sig själv av någon sjuk anledning som har med hennes egna psykiska ohälsa att göra. Eller tänk om det faktiskt är sant och hon bara nämnt en bråkdel. Men nämner man inte det värsta då? Om man tar upp en möglig nappflaska som det tyngsta argumentet (som i sin tur faktiskt skulle kunna ha en rimlig förklaring. Den kanske har legat oanvänd och lite slarvigt diskad som en reserv flaska? Barnet behöver ju faktiskt inte ha druckit mögel??? ) Och om salvan till såret på näsan, låter ju sjukt att det inte funnits ett enda tillfälle förrän två dagar senare att hämta ut salvan, men igen, det KANSKE finns en förklaring. Jag VILL nog inte att det ska vara sant, att det finns barn som råkar illa ut. Jag vet mycket väl att det finns tusentals barn som lever i misär, med missbrukarföräldrar och så vidare. Jag lider med Katrin som nu ska avgöra hur hon ska göra med denna information.
En tanke till som slog mig. För att vara en "mormor" så formulerar hon sig ohyggligt omoget i sin text. Hon gör ledsna gubbar med clownnäsa :o( , jag tog han (honom, heter det) till läkaren, hon använder en miljon u:n i ordet hur. Jag vet inte. Är kanske inte så otroligt att pojken har väldigt unga föräldrar och att mormodern själv inte är lastgammal. Nåväl. Det är säkert helt sant. Att det finns en liten stackars pojke som får dricka mögel och får hemska sår p.g.a. vanvård.
Hur kan man inte vilja det allra bästa för dessa små? |
Med tanke på mina lejoninne-vrål under förlossningen så känns det som att beskyddar instinkten borde komma naturligt. Men tydligen inte för alla. |
Nu har Elenor plockat ner varenda julgranskula som hon når. Vi ska ta och bege oss nu. Stackars barn. Mamma sitter framför datorn, så hon tar till alla medel för att få uppmärksamhet. Man får passa sig, kanske får polskan ett mail till snart.
jo, p.s.
Jag har svullna halsmandlar och huvudvärk. You've gotta be shitting me??
d.s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar