Ja...det är säkert. Och det var säkerligen inte tack vare min gälla ton på rösten eller stressandet. Jag stressar inte för att det ÄR ont om tid, utan för att det inte ska BLI det. Har man dessutom en sambo som helt enkelt inte kan stiga upp i god tid (Nej, det verkar faktiskt vara fysiskt omöjligt) så kan ju vem som helst drabbas av högt blodtryck. Ja det är samma visa varje gång.....
Keep in mind att dessa scenarion kan utspela sig i 1½ h. Jag orkar inte skriva varenda ord, det är väldigt mycket upprepningar. Ni får föreställa er.
Jag- Jimmy....det är dags att vakna nu......
Han- Mmmm.......hade du spiken i lopp tre?
jag-............va?
Han-..............jo men dem var ju på väg över till bättringen redan , så det var aldrig aktuellt.
Jag- ..............Jimmy vars är du?..........
Han- ....................Här.
Jag-....Vars är här då?
Han-..........I fikarummet
Ja så kan det hålla på i några minuter. När jag väl fått ner honom på jorden igen så följs det ibland timmar av totalt meningslöst tjat och tomma löften från han sida.
Jag- Jimmy! Stig upp nu.
Han-(jätte lugn och sansad röst)............Jaa....jag håller på att vakna till liv nu.
10 minuter senare.....
Jag-..........Jimmy! Du måste vakna nu, snart är det bråttom!
Han-...........jaa........jag är vaken.
Jag- Nej det är du inte.
Han- Jo....jag håller bara på att vakna till liv, ska ba sträcka ut kroppen lite..................Zzzz
Jag- Jimmy! Du somnade i en mening.
Han- Gjorde jag?
Jag- Kliv upp nu då! (med höjd röst)
Han- Ja absolut, jag är på väg
Jag- Nej det är du inte.
Han- Jooo....jag lovar
Jag- Ja jag hoppas det!
20 minuter senare..........
Jag- JIMMY!..................JIMMY!................JIMMMYYYYYYY!!!!!!
Han- JAAaaaa?!
Jag- Nu sover du ju igen!
Han- Nääee det gjorde jag inte.
Jag- Klart du gjorde!!!! Fönsterrutorna skallrade ju av dina snarkningar!!!!!!
Han- Snarkade jag?
Jag- Ja det kan man säga....Du måste kliva upp nu!! Klockan är bla bla och i måste fara klockan bla bla. På bla bla minuter måste vi ha hunnit fixa det, det, det , det, det, det och du måste fixa det. Jag vill hinna duscha också!!!!
Han- Japp.....jag ska kliva upp nu
Jag- Ja men gör det då!!
Han- Ja jag är på väg
Jag- NÄÄ DET ÄR DU JU INTEEEEE!!!!!
Han- varför skriker du???.............
Jag- För att du inte kliver upp ju!!
Han- Jo jag ska stiga upp nu.
Jag går ut ur rummet och ropar tillbaka "Om jag måste komma in hit igen så har jag med mig hinken med vatten" (Vilket faktiskt hänt en gång. Tio liter vatten, men det är en annan historia, väldigt lik denna, men vi pratar inte så ofta om det....aldrig)
10 minuter senare............
Jag- (ropandes utifrån köket) JIMMY!......JIMMY!
Han- .................aaahh
Jag- JAA?!........(med väldigt hotfullt tonläge, så som i ett "Testa mig inte" Eller "Passarej!!")
2 minuter senare.......
Jag- JII---------MMMMMMÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!
Han kommer lommande ut från sovrummet och tittar på mig som om jag vore galen och säger:
"Men va är det med dig?..............Du får ju lugna ner dig...................."
Jag finner inga ord.
Nåväl. Vi hann äta julgröt med min mamma hos mormor och morfar och öppna paket tillsammans. Sen vidare hem för Elenors sovning, Jimmys klippning, packning och även en flykt till jobbet en stund. Klockan tre anlände vi hos Jimmys föräldrar och då känner jag att jag äntligen kan varva ner och njuta av julafton. Det blev en bra sådan också. Barnen sov över och nu ska jag hoppa in i duschen för vi har som tradition att spendera juldagen tillsammans också för att hjälpas åt med alla rester. Jimmy?..............Han sover.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar