MARIA WETTERSTRAND

En dröm, en längtan, en önskan har länge nu varit att få i lugn och ro lyssna på "sommarpratarna i P1". Jag försökte lyssna på Underbara Clara i efterhand på nätet tidigare, men blev konstant avbruten och glömde bort mig och lämnade datorn och rummet. Nu idag hade jag både tid och möjlighet, men vem var sommarpratare då? Jo, Maria Wetterstrand, språkrör för miljöpartiet (eller vad hon nu gör). Åh nej va trist! Tänker jag då, men byter radiokanal till P1 ändå. Kommer på mig själv efter en stund att jag sitter som förstelnad och är helt inne i det hon pratar om. Jag är berörd och får mig en rejäl tankeställare. Hon pratar om barnuppfostran.

Elenor har fått härja fritt ute på gården idag. Undrar hur många km det blev??

Hon pratar om stressiga morgnar och barn som inte lyssnar och kommer när man säger åt dem. Men det är en specifik sak som träffar mig som en pil i hjärtat. Om alla metoder, om time out, skamvrån och rumsarrest. Om barn som får utbrott och får som bestraffning sitta i skamvrån. Och att nyckeln är att ignorera barnet. Visst låter det hemsk när man får det svart på vitt eller som för mig, hör det i klartext?? Jag ska inte sticka under stolen med att jag tyckt att både time out och rumsarrest varit bra metoder för oregerliga barn. Vi har alltid haft som princip att man pratar ut länge och väl efter en rumsarrest om varför man fick sitta där. Syften med arresten har varit för barnen att lugna ner sig tills det går att prata med dem igen. Och det är inte det att jag gjort en helomvändning helt plötsligt men jag tycker att man ska passa sig för att missbruka metoderna.

Vi har spenderat större delen av fm ute tillsamman. Hon sover sedan 12:30. Då startade jag grästrimmern och sopade uppfarten medan jag lyssnade på radion. Det är något speciellt med att lyssna på radio utomhus. Även om man inte alltid lyssnar på orden som sägs eller låtarna som spelas så låter det ändå som sommar!

:




Jag själv kan faktiskt också vara helt oregerlig. Vara förbannad, mucka gräl, känna mig uppgiven och ledsen. Det värsta som skulle kunna hända mig då är att bli ignorerad. Jag vet inte vad jag skulle kunna ta mig till då. Jag skulle nog göra ALLT i min makt för att få en reaktion. Som när jag var gravid och väldigt hormonell (väldigt.) men Jimmy sa till mig att :"Det går inte att prata med dig när du är så här" Och fortsatte att koncentrera sig på fikat han hade framför sig. Detta i sig resulterade i att han fick sin kaviarmacka i nyllet och att jag själv halkade  i mjölken som spillts ut på golvet och landade på magen. Jag fick fortfarande ingen reaktion kan jag tillägga. Men jag insåg att jag gått alldeles för långt och skamset hämtade en våt handduk och torkade av hans ansikte medan han fortfarande satt helt stilla.

Varför skulle ett barn känna annorlunda? Hon läste upp en dikt, som jag inte kom:mer ihåg hur den gick, men som sa allt och fick mig även att tänka på ett annat ordspråk som alla hört tidigare:
"Älska mig mest, när jag förtjänar det minst", för då behöver jag det mest