Gårkvällen och natten gick i sorgens tecken. Tänk att en människa kan göra ett sådant intryck på en annan att hon sörjer som om hon förlorat idag. När jag stod och grät som mest hörde jag ett ljud. Som att man lättar på en ventil och det pyser. Som att släppa ut luften ur en luftmadrass. Med ens blev jag helt lugn. Stod tyst och tittade runt mig. "Hejdå, vila i frid" var det som kom ur mig. Jag blev aldrig rädd. Likaså när Elenor vandrar iväg med gåstolen och står och skrattar ensam i ett rum. Då vet jag att hon är med morfar. (det är nu ni ska sucka "men ååh herregud va löjligt" Det är helt ok.)
Sedan kände jag tacksamhet.
Tacksamhet över mitt liv. Att sådant jag gnäller över är just DET jag gnäller över också. Jag frågar hela tiden "när kommer den där berömda julfriden som alla söker efter?". Senast imorse då jag glömt bort mig igen och tycktes bli stressad över julklappar som skulle slås in, dammsugaren som skulle fram etc etc. Jimmy svarade att "frid det får man i graven". Men näe......................
.Frid är det jag har just nu och hela tiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar