Ibland blir det bara fel. Ibland önskar man att det gick att ta sig in i en tvåårings hjärna och förstå deras resonemang. Av någon outgrundlig anledning så vägrade barnet lägga sig i vagnen. Trött var hon så det räckte. Hela kvarteret fick lyssna till hennes hysteriska utbrott. Tårarna sprutade som på lille skutt och det var snudd på att det t.o.m skulle smitta av sig på mor. Nu ligger hon iaf i sin säng och sover sött. Det var ju nu jag skulle passa på och göra nått vettigt. Men istället dog jag av i sängen. Efter min monsterlur på 4,5 h igår så kunde jag inte somna förrän 02-tiden i natt. Så det sämsta jag kan göra just nu är att somna. Jag inser det. Jo, jag gör det. Jag vet att jag borde stiga upp. Men det här med borden, det är inte riktigt min grej alltså. Jag har börjat se en röd tråd i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar