Jag och Elenor blev bjuden på kalas igår. Men ju mer det närmade sig så började jag känna mig stressad över allt annat som också skulle hinnas med. Tider skulle passas och det skulle handlas inför middagen och middagen skulle lagas. Tillslut kände jag väl att "Men vilken skillnad gör det om vi inte kommer? Det kommer ju så många andra...." Så jag ringde och meddelade att vi inte skulle hinna med något kalasande men att vi gärna kom en annan dag då det passade bättre...........
Det var bara det att alla inbjudna tänkte mer eller mindre likadant......så ingen kom.
Vad säger man då?
Hur skamsen kan man känna sig? Och hur kan man gottgöra tillräckligt
utan att det bara känns tillgjort och patetiskt??
Skadan är ju redan skedd. Och för vad??För att jag skulle hinna laga middag........
Hur prioriterar man??
Ingen kom.
Det är farligt när man blir för bekväm i sina egna rutiner. När det som avviker från vardagen känns besvärligt. Det är då vänskaper kan försvinna ut i tomma intet.
Det här bilden passar väldigt bra till sammanhanget. För det här var sista natten i "frihet" Två dagar senare insåg jag att jag var gravid. Jag minns att jag satt och pratade med Sanna denna kväll om att min mens var sen. Om två månader har vi alla tre fått barn. Även om familjen tar tid och att tillfällena inte ges lika ofta så får vi inte glömma att det fanns en tid då vi inte bara var "mammor"
2 kommentarer:
Håller helt med. Dock har ju alla så mycket andra saker på sina egna håll. Flytt hit å dit, barn hit å dit, städa hit å dit. Svårt att få alla att kunna samtidigt.
Men man kan ju alltid bli bättre på sånt! :)
Men true! Vi måste hålla ihop :) När ses vi?
Skicka en kommentar